Framtiden som möjlighet eller risk - eller både och?

Under 2000-talet har ”framtiden” blivit en tongivande angelägenhet i den svenska forskningspolitiken i allmänhet och i miljöforskningen i synnerhet. Vårt program, Future Forest, är ett av många exempel.

En snabb genomgång av olika forskningsprogram visar att framtiden finns starkt närvarande, men utan att den problematiseras. I vår studie står själva framtiden i centrum, vi granskar synen på framtiden i dagens miljöforskning.

Miljöforskning är både tid och rum

Tid och rum är två fundamentala komponenter i all förståelse av omvärlden. Det är svårt att tänka sig ett enda forskningsprojekt inom miljöområdet som inte adresserar frågor om problemens lokalisering och utbredning. Tidsdimensionen är däremot mer frånvarande i forskningen, trots att den är lika viktig för att förstå processer och drivkrafter.

Klimatfrågan är ett exempel på ett problem på tids-​axeln; alla fördelar med utsläpp av växthusgaser ligger i nutid och alla nackdelar i framtiden. Hur de olika miljöproblemen hänger samman förändras över tid. Det finns också en maktaspekt: den aktör, vars fram-​tidsbild får legitimitet får också stort inflytande i nutid. Med andra ord: tiden är lika nödvändig som rummet i miljöforskningen.

Är framtidsstudier en egen disciplin?

Internationellt har det gjorts många försök att forma framtidsstudier till en disciplin. Men, eftersom den empiriska basen finns i det som redan hänt så framstår framtidsforskning mer som en variant av historisk forsk​ning än som en egen disciplin. Analogin med historieämnet är ändå inte komplett, eftersom framtiden är så förknippad med politik. Det är mer intressant att se framtiden som ett perspektiv än som en disciplin inom samhällsvetenskaperna.

Oklart begrepp ger valfrihet

Oklarheten kring begreppet framtiden ger inte bara problem utan också möjligheter för den som använder det. Den som planerar en framtidsstudie väljer alltid sina frågor, utgångspunkter och sin empiri. Valen bestämmer vilka framtider som kommer att beskrivas respektive utelämnas. Därför kräver framtidsstudier mer än andra att tankefiguren som forskningen vilar på klargörs.

Ändrad uppfattning om tid

I alla tider och kulturer har människan försökt reda ut sin relation till den mer eller mindre okända framtiden. Den svenska Bondepraktikan är ett bra exempel på försök att ge det oförutsägbara en struktur och inordna det i en ram av erfarenheter. Den vilar på tanken om kontinuitet, att historien upprepar sig.

Med industrialiseringen och en ökande världshandel lyftes sociala och ekonomiska relationer ut ur det lokala. Den rumsliga distanseringen får sin mot-​svarighet också på tidsaxeln; när rummet växer mot det globala, då förändras också uppfattningen om tiden.

Uppfattningen om framtiden är alltså aldrig konstant, utan förändras över tid med synen på framsteg, kunskap och politik. En av våra intervjustudier med personer med specifik kompetens i förhållande till skogens framtid  identifierade ett slags vattendelare i synen på framtiden.

Å ena sidan fanns det perspektiv och argument som inte ser någon brist på naturresurser och tror att miljö- och klimatproblemen kan lösas med teknisk utveckling och effektivisering. Å andra sidan fanns det perspektiv och strategier knutna till ett kristänkande, som lyfter fram behovet av en mer radikal omställning av produktion och konsumtion. De här två perspektiven har starka kopplingar till de diskussioner om miljön som pågått sedan 1960-talet, då industrialismens framstegstanke först utmanades. En nyckelproduktion i sammanhanget var Romklubbens rapport Tillväxtens gränser, som etablerade tanken att jordklotet skulle komma att bli otillräckligt för att försörja sin växande befolkning.

Konkurrensstaten och miljön

Dagens svenska forskningspolitik vilar på idén om konkurrensstaten, med sin starka prioritering av ekonomisk tillväxt och internationellt fokus. Forskning-​en ska i första hand ta sikte på innovation och rikta sig bland annat till svenska företag som vill ligga i världsfronten när det gäller att utveckla miljöanpassade produkter, tjänster eller produktionsprocesser. Sättet att adressera miljöproblemen utgår analytiskt från samhällsvetenskaplig teori om ekologisk modernisering. Även om denna teori varit mycket omdiskuterad, så har den haft en tung påverkan på miljöpolitiken, både i EU och dess medlemsländer.

Ett annat tankespår som figurerat i framtidsstudier ända sedan Romklubbens rapport är knutet till själva miljöutmaningarna. Kunskapen växer nu snabbt om klimathotet och utmaningarnas kärna är osäkerhet, en känsla av förlorad kontroll.

Eko-modernism och riskperspektiv

Så har vi idag två huvudspår i miljöforskningens syn på framtiden. Dels eko-modernismen med fokus på att miljöproblemen kan lösas med effektivisering, inno-​vationer och tillväxt. Dels forskning som handlar om miljöproblemen som ett akut hot för vår civilisation och omöjliga att lösa inom nuvarande ekonomiska och politiska ordningar. 

I själva verket är förstås båda dessa perspektiv sammanlänkade. Den senaste tidens prognoser om snabbare och mer omfattande klimatförändring har gett utrymme åt riskbaserad miljöforskning och radikala problembilder har blivit mer accepterade som lösningar. Ett exempel är geo-engineering, som visar att eko-moder-​nismen kan komma att ta till sig riskperspektivet och omvandla det också till en förhoppning. I linje med det tänkandet kan det mycket väl visa sig mer politiskt möjligt att försöka att kemiskt manipulera biosfären på lösa grunder än att ändra våra konsumtionsvanor, till exempel att minska köttkonsumtionen.

Referens

Westholm, E., 2012. Miljöforskningens framtidsbilder. I: Alm, S., Palme, J., Westholm, E, Att studera framtiden, Dialogos, Stockholm. September 2012, s. 91-110.

/ Text Erik Westholm

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2015:1