Hänsyn på hygget - i Sverige och i världen

Senast ändrad: 06 augusti 2015

Träd och trädgrupper som lämnas på hygget är inget som är unikt för de nordiska länderna. Snarare lämnar många andra länder mer hänsyn på hygget än vad vi gör.

Hänsynsyta med ek i Kalmar

Ett hygge idag är sällan kalt. Högstubbar och trädgrupper kan utgöra värdefulla livbåtar för många arter. Foto Mats Hannerz.

Under Lena Gustafssons ledning initierade Future Forests en internationell jämförelse av hur det ser ut med hänsynen på hygget. En grupp med sjutton fors­kare från nio olika länder deltog i den omfattande studien, som publicerades i tidskriften BioScience (Gustafsson et al. 2012).

Studien var strikt inriktad på hur skogsbruket tar hänsyn till den biologiska mångfalden i samband med avverkning, framför allt kalhyggesbruk. Andra typer av naturvård som reservat, frivilliga avsättningar, naturvårdsinriktad skogsskötsel och liknande, ingick däremot inte. De nivåer på hur mycket hänsyn som lämnas kan därför alltid diskuteras, eftersom de beror på hur till exempel hygget definieras. En kantzon som löper över flera bestånd eller en lämnad nyckelbiotop räknades inte in som sparad hänsyn.

Norra Europa präglas av en lång historik av skogsbruk, och många slutavverkningar görs i skogar som har varit föremål för skogsvård och gallringar. Den lämnade hänsynen i Norge och Sverige motsvarar ungefär 3-5 % av hyggesarealen, och i Finland 1-5 %. De baltiska länderna lämnar dock mer hänsyn, upp emot 10 %.

I länder och områden som Kanada, nordvästra USA, Tasmanien och Patagonien slutavverkas däremot naturskog. I dessa är de sparade mängderna träd på hygget ofta högre. I British Columbia sparas 5-20 % av arealen, och i topp ligger södra Patagonien, där 45 % sparas.

Forskarna konstaterar att hänsynen varie­rar stort, och att det inte bara beror på den gamla skogens förutsättningar. Ägandeformerna har också betydelse - i länder med en stor andel statligt ägd skog kan det vara enklare att styra mot högre hänsynsnivåer.

I rapporten slår forskarna fast att den lämnade naturhänsynen gör nytta - det finns gott om resultat världen över som stöd för den slutsatsen. Forskarna är också överens om att mer hänsyn är bättre än lite hänsyn, men lite hänsyn är mycket bättre än ingen alls!

Referens

Gustafsson, L, Baker, SC, Bauhus, J, Beese, WJ, Brodie, A., Kouki, J, Lindenmayer, DB., Lõhmus, A, Martínez Pastur, G, Messier, C, Neyland, M, Palik, B, Sverdrup-Thygeson, A, Volney, JA, Wayne, A. & Franklin, JF. 2012. Retention Forestry to Maintain Multifunctional Forests: A World Perspective. BioScience 62: 633-645.

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2013:2


Kontaktinformation
Sidansvarig: annika.mossing@slu.se