Invasiva arter i en föränderlig värld

Senast ändrad: 07 augusti 2015

Världen har aldrig förändrats så snabbt som den gör idag. Det är inte bara klimatet som blir varmare. Vår handel med varor och tjäns­ter mellan kontinenter slår alla tidigare rekord. Men handeln är inte riskfri. Det finns alltid fripassagerare som kan följa med från en världsdel till en annan. De flesta arter (ungefär 90 %) är ganska ofarliga, och överlever inte i den nya miljön. Men det finns de som lyck­as etablera sig och ställa till problem. Sprider de sig och påverkar miljön i det nya området kallar vi dem invasiva.

almsjuka

Almsjukan - ett exempel på en patogen som blivit invasiv och förändrat vårt landskap i södra Sverige. Foto Jonàs Oliva.

Invasiva arter är ett område som måste tacklas från många håll. Det handlar inte bara om biologisk kunskap, utan också om hur vi människor med lagar och handlingar hindrar deras spridning. Inom Future Forests gjorde vi en tvärvetenskaplig analys av problemet med invasiva arter, där ekologer och samhällsvetare tillsammans försökte få en djupare förståelse för problemen och de möjliga lösningarna.

Invasionsprocessen sker i flera steg, och varje steg kräver sina åtgärder för att hindra den nya arten från att introduceras och så småningom bli invasiv.

Transport

Den globala handeln mellan kontinenter är en av de främsta orsakerna till att främmande arter introduceras i nya miljöer. Handeln med trä, träprodukter och levande växter är förmodligen den viktigaste transportvägen för skadeinsekter och patogena svampar (Santini et al. 2012)

Nya Zeeland och Australien har en sträng gränskontroll, och lyckas ofta stoppa nya arter. De har dessutom stor hjälp av en naturlig barriär – havet. För Europa, liksom för Nord- och Sydamerika, är utmaningen större eftersom så mycket handel sker via landtransporter – och över nationsgränser. Det är en svår upp­gift för lagstiftarna på de olika kontinenterna att komma överens om gemensamma regelverk för att skydda gränserna. En bättre kontroll av godstranspor­terna är dock nödvändigt för att stoppa fripassagerare.

Introduktion

Nästa steg i invasionskedjan är introduktionen av en ny art. Långtifrån alla arter lyckas etablera sig i den nya miljön. I det här steget är det viktigt med övervakning av nya potentiella arter, till exempel med fällfångst kring platser där de förväntas dyka upp. Det är många arter som introduceras, men få som så småningom blir allvarliga hot.

Etablering

Under den här fasen lyckas arten överleva och föröka sig. Det är en förutsättning för att den ska sprida sig. Hur väl den lyckas beror på abiotiska och biologiska faktorer i omgivningen, vilket exemplet med hästkastanjen visar (se artikeln av Ammunét i denna rapport). Många patogena svampar kan finnas oupptäckta under lång tid, innan de till slut börjar angripa sina värdväxter i större omfattning. Ett exempel är Phytophthora ramorum. Även insekter kan vara svåra att upptäcka, särskilt om de är vedlevande. Det är därför som övervakning med fällfångst är så betydelsefull, särskilt i potentiella riskområden. Övervakning med sporfällor är ett sådant exempel (se Boberg i denna rapport).

Spridning

När arten har börjat föröka sig är det risk att den börjar spridas över större arealer. Inom Europa har arter lätt att sprida sig från ett land till ett annat, inte minst eftersom nationsgränserna är mer eller mindre öppna. Inom EU behövs därför ett mer strikt regelverk för kontroller när en problemart har etablerats i ett land.

Allmänhetens kunskap

En art som väl har etablerat sig och blivit invasiv kan ställa till med stor skada. Almsjukan är ett exempel som både påverkar skogslandskapet och städernas miljö. Ett annat är den stora ekonomiska betydelse som patogena svampar och skadeinsekter kan ha för skogsbruket.

I Australien och Nya Zeeland är allmänheten väl medveten om riskerna med introducerade arter, och de är också beredda att stå ut med obehaget med en striktare gränskontroll. I Europa är medvetenheten däremot låg.

Vi är vana vid att flytta oss gränslöst mellan länderna, och inte särskilt kunniga om de biologiska riskerna med att transportera trä, växter och djur mellan nationerna. Allmänheten kan dock göra mycket, bara människor är medvetna. Ett exempel är kräftpesten som slagit ut flodkräftan i många svenska vattendrag. Här måste allmänheten känna till att fiskeredskap och båtar som använts i pestsmittade vatten också kan sprida smittan till andra sjöar.

Slutsatser

Många, både ekologer och beslutsfattare på hög nivå, ser invasiva arter som ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden, näst klimatförändringen. Därför är det hög tid för handling. Problemet måste angripas på flera nivåer: lagstiftning, praktik och ökad kunskap hos allmänheten.

Läs mer i Stenlid et al. (2011) och Hopkins & Boberg (2012).

Invasiva arter och olika stadier för invasionen

Blir en ny art invasiv eller inte? Det är många steg innan invasionen är ett faktum, och det är mycket människan kan göra på vägen.

Referenser

Hopkins, A.J.M., & Boberg, J.B., 2012. Risk assessment and establishment of a system to adress potential pathogens in Nordic and Baltic forestry as a result of climate change. SNS Research Project Report within the Selfoss declaration on sustainable forestry, www.nordicforestresearch.org/sns-research/research-projects/risk-assessment-and-establishment/

Stenlid, J., Oliva, J., Boberg, J. & Hopkins, A. 2011. Emerging diseases in European forest ecosystems and responses in society. Forests 2(2), 486-504.

/ Text Maartje Klapwijk, Tea Ammunét, Johanna Boberg och Jonàs Oliva

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2013:5


Kontaktinformation
Sidansvarig: annika.mossing@slu.se