Ur SLU:s kunskapsbank

Jakt och vilt - ett ökande värde i skogen

Senast ändrad: 15 november 2018

Bruttovärdet av jakten i de svenska skogarna har ökat under de två decennier som har gått sedan slutet av 1980-talet. Under samma tid har jakt- kostnaderna också ökat, och genomsnittsjägarens nettovärde har därmed minskat. Samtidigt står sig värdet av köttet och särskilt de sydsvenska jägarna värderar rekreationen högre idag. Det visar en analys av två stora enkätundersökningar som gjorts inom ramen för Future Forests.

Älgjakt, jägare på pass

Foto Mats Hannerz.

Tre miljarder

Jaktbart vilt utgör en av de ”tunga” nyttigheterna i den svenska skogen. Tre procent av Sveriges befolkning är jägare. Det totala, årliga bruttovärdet av jakten i de svenska skogarna beräknas till drygt tre miljarder kronor, fördelat på knappt 300 000 jägare. Det kan jämföras med sportfisket, vars bruttovärde beräknas till 2,5 miljarder fördelat på 1,2 miljoner fritidsfiskare. Genomsnittsjägaren spenderar mer än 20 dagar om året på jakt, vilket gör den till en mycket viktig fritidsaktivitet med rekreation och köttfångst som viktigaste värden.

Dessutom utgör viltet i sig en viktig del av miljön för andra fritidsaktiviteter och för skogens biodiversitet – samtidigt som det kan orsaka problem för exempelvis skogsbruket och jordbruket. Viltet representerar därför avsevärda ekonomiska värden såväl som kostnader. Att kvantifiera dessa är viktigt för en samhällsekonomiskt effektiv viltvård.

Till skillnad från exempelvis timmer avspeglas inte det jaktbara viltets fulla värde direkt i marknadspriser. Därför behövs specifika forskningsstudier för att fastställa rätt värde, men på grund av att sådana studier är kostsamma görs de inte särskilt ofta.

Enkäter 1987 och 2006

Vår analys bygger på två stora enkätundersökningar som gjorts med cirka två decenniers mellanrum, jaktåren 1986/1987 och 2005/2006. Respektive undersökning omfattade 2500 jägare, slumpvis utvalda ur det nationella registret över personer som betalar det statliga jaktkortet. Svarsfrekvensen i bägge undersökningarna var hög; 67 respektive 66 procent. Vi har studerat data som beskriver utvecklingen beträffande alla slags vilt, till skillnad från andra studier som har fokuserat på älg (Boman et al. 2011 och Mattsson et al. 2014).

I båda undersökningarna fick respondenterna svara på vad de var villiga att betala för all sin jakt (bruttojaktvärdet), hur mycket kött jakten gett och vad de maximalt skulle vara villiga att betala för motsvarande mängd kött på den öppna marknaden. På så sätt kunde köttets del av jaktens bruttovärde beräknas. Den återstående delen, när köttvärdet räknats bort från bruttovärdet, motsvarar rekreationsvärdet. 

En jämförelse mellan de två undersökningarna ger en hel del information om utvecklingen av jakten under två decennier i de svenska skogarna, bland annat:

  • antalet jägare har minskat (från 300 000 till 280 000)
  • antalet jaktdagar per jägare har samtidigt ökat markant
  • mängden kött från jakten är relativt oförändrad
  • både kostnaderna och bruttovärdet av jakten har ökat.

Två huvudfrågor utkristalliserar sig vid jämförelsen mellan de båda undersökningarna:

  • Hur kommer det sig att jaktens bruttovärde har ökat under de två decennierna?
  • Varför har kostnaderna för jakten blivit en större del av bruttovärdet under de två decennierna?

Ökad jakttid per jägare

Ett svar på den första frågan kan vara att antalet jaktdagar per jägare har ökat. Eftersom själva jakttiden i sig är betydelsefull för jägarna är det rimligt att anta att ökad tid i skogen ökar jaktens bruttovärde. En annan positiv faktor som kan tänkas ha ökat jaktens värde kan vara ökningen av antalet viltslag som kan jagas – en ökning som kan ha kompenserat det faktum att mängden älg minskade under perioden.

Ett möjligt svar på den andra frågan är att priset på jaktarrenden ökat, liksom att jägarna numera använder dyrare utrustning.

Slutsatserna av den här analysen bidrar till kunskapen om förändringar över tid när det gäller ekonomi och andra faktorer kring jakt. Denna kunskap är i sin tur viktig för en väl avvägd förvaltning av viltet. Det finns mycket mer att göra inom det här området; ekonomer, viltekologer och forskare från andra discipliner bör samarbeta mera för att utveckla en väl avvägd förvaltning av viltresurserna – en av skogens viktiga nyttigheter.

Referens

Boman, M. & Mattsson, L. 2012. The hunting value of game in Sweden: Have changes occurred over recent decades? Scandinavian Journal of Forest Research 27: 669-674.

Boman, M., Mattsson, L., Ericsson, G. & Kriström, B. 2011. Moose hunting values in Sweden now and two decades ago: The Swedish hunters revisited. Environmental and Resource Economics, 50(4): 515-530.

Mattsson, L., Boman, M. & Ezebilo, E.E. 2014. More or less moose: how is the hunting value affected? Scandinavian Journal of Forest Research 29: 170-173.

/ Text Mattias Boman och Leif Mattsson

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2014:4

Fakta:

.


Kontaktinformation
Sidansvarig: annika.mossing@slu.se