Lärken - den nya snabbväxaren

Senast ändrad: 08 juli 2015

I Sverige finns det få inhemska barrträdslag. Svenska skogsägare har därför sedan länge varit intresserade av att använda utländska barrträd i sitt skogsbruk. Ett sådant exempel är lärk, som odlats i södra Sverige sedan 1700-talet. Ett flertal lärkarter har testats i syd­svenskt skogsbruk. Idag dominerar användningen av hybridlärk – en korsning mellan europeisk och japansk lärk.

Virkestrave med lärktimmer, Böle kronopark, Kalmar

Lärkstockar. Foto Mats Hannerz.

En av de sydsvenska skogsägare som sedan länge odlat hybridlärk i större skala är Sveaskog. För att dokumentera etableringsresultatet i bolagets hybridlärkföryngringar gjordes en inventering i 44 stickprovsvis utvalda planteringar från perioden 2000 till 2010 (Johansson et al. 2013). Planteringarna var lokaliserade i Götaland och Bergslagen. Inventeringen utfördes som en systematisk cirkelprovytetaxering i planteringarna.  Dessa valdes slumpvis från Sveaskogs indelningsre­gister. Plan­teringarnas medelareal var 3 ha och deras medelstånd­ortsindex var T25 respektive G29.

Antalet lärkplantor på de inventerade objekten upp­gick i medeltal till ca 1500 pl/ha. Därutöver registrerades i medeltal 375 huvudplantor per ha av andra trädslag än lärk. Det var inget samband mellan an­talet etablerade lärkplantor och planteringarnas storlek. Lärkplanteringarna hade överlag en med avseende på plantantalet acceptabel slutenhet och jämnhet.

Medelhöjden för lärkplantorna var 3,7 m. Medelhöjden ökade med drygt 1 m per år under den första 10-årsperioden efter plantering. Detta bekräftade den sedan tidigare kända kunskapen att lärk har en mycket snabb ungdomsutveckling.

Tidigare har hybridlärk i Sydsverige främst odlats på bördiga ståndorter i gynnsamma klimatlägen. I Sveaskogs lärkodlingsprogram hade man emellertid planterat hybridlärk även på svagare tallmarker. Re­sultat från inventeringen visade inte på något samband mellan lärkplantornas etablering och ståndorternas bördighet. Även på svagare tallmarker hade lärkplan­teringarna etablerats överraskande väl.

Skadenivån var genomgående hög i lärkplanteringarna. I medeltal var endast 20 % av lärkarna oskadade. Den dominerande skadeorsaken var olika typer av viltskador. Nästan 60 % av huvudplantorna av lärk var skadade av vilt. Merparten av viltskadorna klassades emellertid som obetydliga eller lätta. De bedömdes inte riskera plantornas överlevnad men innebar risk för förluster genom försämrad virkeskvalitet. Viltbetning på lärkplantor får inte samma allvarliga betydelse som på tallplantor, då lärk i likhet med gran har god förmåga att skjuta nya skott efter betning. Lärkens snabba ungdomsutveckling gör dessutom att plantorna på några få år växer ur de höjdintervall då de är exponerade för viltbetning

I ett urval av de inventerade lärkplanteringarna etablerades långsiktiga odlingsförsök. Dessa omfattade även angränsande tall- och granföryngringar. Syftet med odlingsförsöken var att studera beståndsutveckling och produktion hos hybridlärk i jämförelse med inhemska barrträd. Odlingsförsöken kan även användas för studier av framtida konsekvenser av lärkodling, alltifrån skador till biologisk mångfald och effekter på friluftsliv.

Referens

Johansson, U., Karlsson, B., Larsson-Stern, M., Krook, M. & Wang, L. 2012. Inventering av hybridlärkplanteringar i Götaland och Bergslagen. Sveriges lantbruksuniversitet, Inst. för sydsvensk skogsvetenskap, Arbetsrapport nr 45, 29 pp. (In Swedish)

/ Text Ulf Johansson

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2013:1


Kontaktinformation
Sidansvarig: annika.mossing@slu.se