Produktion av björk jämfört med gran
Senast ändrad: 07 juli 2015
I många skogliga tillämpningar finns behov av att skatta produktionsförmågan för olika trädslag på samma mark, t ex när man vill byta trädslag i samband med generationsväxling. För att jämföra produktionen hos olika trädslag när de växer på samma mark kan man utnyttja fältförsök som följts och mätts under en hel omloppstid. Det finns emellertid få sådana fältförsök varför man oftast måste använda andra indirekta metoder. En sådan metod är att uppskatta ett ståndortsindex (SI) för två eller flera trädslag på samma mark. Denna metod utnyttjades för en jämförande studie av produktionen i tall, gran och björk i Sverige (Ekö et al. 2010).
Björkplantering på Öland. Foto Mats Hannerz.
Bakgrunden till studien var skogsvårdslagens krav på vilka plantor som skall bedömas vara lämpliga som framtida produktionsträd (s.k. huvudplantor). Bedömningen utgick från trädslagens virkesproduktion och man accepterade de trädslag vilkas volymproduktion var minst 60 % av det bästa inhemska trädslagets produktion på den aktuella ståndorten.
I studien utnyttjades data från riksskogstaxeringen 1983-1987. På ca 15 000 provytor bestämdes SI med ledning av ståndortsegenskaper. Metodik för detta fanns sedan lång tid tillbaka i bruk för tall och gran men då det saknades för björk utvecklades ett likartat system inom ramen för studien. I funktionerna för ståndortsbonitering av björk utnyttjades ståndortsegenskaperna breddgrad, höjd över havet, markfuktighet, rörligt markvatten och markvegetationstyp. Sedan ett SI bestämts för alla tre trädslagen på varje provyta översattes SI till produktionsförmåga (bonitet) med hjälp av vedertagna bonitetssamband för respektive trädslag. Uppgifterna om produktionsförmåga användes för att beräknas bonitetskvoter mellan trädslagen (tall/gran, björk/gran, björk/tall).
Resultaten visade att tallens produktionsförmåga i medeltal uppgick till ca 60 % av granens i södra Sverige medan trädslagen var ungefär lika i norra Sverige. Björkens produktionsförmåga var i medeltal ca 40 % av granens i södra Sverige och ca 60 % i norra Sverige, medan motsvarande för björk i relation till tall var ca 70 % respektive 60 %. Förutom det geografiska läget (norra och södra Sverige) fanns även andra ståndortsegenskaper (till exempel markfuktighet och markvegetationstyp) som påverkade bonitetskvoterna mellan trädslagen.
Generellt var precisionen låg i skattningen av SI med ledning av ståndortsegenskaper. I enskilda fall var jämförelserna därför osäkra men för de stora datamängder som användes i studien var de fria från systematiska fel. I riksskogstaxeringens data fanns ingen uppdelning på vårt- och glasbjörk varför effekterna av olika björkarter inte kunde beräknas. Produktionsförmågan var således enligt studien högre för tall och gran jämfört med björk på flertalet studerade ståndortstyper. Den använda metodiken för skattning av SI byggde emellertid på data från naturligt föryngrade björkbestånd medan tall och gran i många fall var planterade bestånd. Produktionsjämförelser bör därför bli annorlunda om planterad björk av genetiskt förädlat material jämförs med tall och gran.
Referens
Ekö, P-M., Johansson, U., Pettersson, N., Bergqvist, J., Elfving, B. & Frisk, J. 2008. Current growth differences of Norway spruce (Picea abies), Scots pine (Pinus sylvestris) and Birch (Betula pendula and Betula pubescens) in different regions in Sweden. Scandinavian Journal of Forest Research 23:307-318.
Ulf Johansson. Foto Mats Hannerz.
/ Text Ulf Johansson
Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2013:1