Ur SLU:s kunskapsbank

Vem ska ha makten över älgen?

Senast ändrad: 15 november 2018
aspekter_pa_alg_400x240px.jpg

Betesskador orsakade av framförallt älg har under en längre tid varit en källa till konflikt i den svenska skogen. Riksdagen beslutade därför att införa en ny lokalt ekosystembaserad och adap­tiv älgförvaltning. Den skulle skapa bättre förutsättningar för markägare och jägare att göra avvägningar mellan de positiva och negativa effekterna av vilt.

I Future Forests fas 1 analyserade vi i en rad del­studier förutsättningarna att implementera en ny adaptiv förvaltning samt verktyg för att göra foderprognoser baserade på hur skogen kommer att skötas i framtiden. Vi genomförde också en första utvärdering av det nya älgförvaltningssystemet.

Elinor Ostroms principer

På basis av intervjuer med jägare och markägare i Kronoberg analyserades vilka institutionella (d.v.s. regler och normer) problem det nya systemet måste kunna hantera för att bli framgångsrikt (Sandström et al. 2013). Analysen tog sin utgångspunkt i nobelpristagaren Elinor Ostroms designprinciper för framgångsrikt samarbete kring gemensamma resurser. Problemen som det nya systemet måste kunna hantera är:

  • Den orättvisa fördelningen av nytta och kostnader mellan markägare och jägare.
  • Bristen på inflytande av de som berörs av förvaltningen samt avsaknaden av konfliktlösningsmekanismer. 
  • Bristen på kunskap om resurssystemet (älg och skog) till följd av bristfälligt nyttjande av vedertagna inventeringsmetoder. 

Olika målbilder

Resultat från våra delstudier visar att det finns förutsättningar i det nya systemet att åtgärda flera av de identifierade bristerna. Men det framkom även att jägare och markägare ofta har olika målbilder av hur makten ska fördelas mellan de olika nivåerna i förvaltningen – regional, ekosystem och lokal nivå. Bristen på kunskap försvårade också möjligheterna att fastställa mål för förvaltningen, en central komponent i ett adaptivt förvaltningssystem.

Osäkerhet om rollfördelningen

I utvärderingen av den nya älgförvaltningen i fem län (Kronoberg, Södermanland, Västra Götaland, Dalarna och Västerbotten) återkommer jägarna och markägarna till dessa två punkter (Lindkvist et al. in press). De allra flesta som intervjuas är nöjda och hyser stora förhoppning om det adaptiva systemets förutsättningar att förvalta älg och skog. Men det råder stor osäkerhet om rollfördelningen mellan de olika nivåerna i systemet, vem ska göra vad och med vilket mandat? Här tolkas också regelverket olika i olika delar av landet. Otillräckliga kunskaper om älg­populationer och skogens tillstånd särskilt foderprognoser utgör också en viktig hämsko för att kunna sätta och utvärdera mål i förvaltningen.

Såväl jägarna som markägarna efterlyser vägledning från ansvariga myndigheter för att klargöra rollfördelningen mellan de olika nivåerna. När det gäller kunskapsinhämtning är de allra flesta överens om att det kommer att lösa sig över tid. Här utgör emellertid bristen på finansiering av hela förvaltningssystemet en försvårande omständighet.

Foderprognoser viktigt verktyg

I en av våra delstudier utarbetades i nära samarbete med jägare och markägare därför en modell för foderprognoser. Modellen består av en process i tre faser; informationsfas, designfas samt en analysfas. I den första fasen identifieras dagens skogstillstånd, t.ex. i form av mängd foder och tillståndet för älgstammen. Dessutom definieras vilka aspekter som är viktiga för skogsbruk respektive älgförvaltning. Vi använde oss av kNN-data för att klassa dagens skogstillstånd inklusive fodermängd.

I den andra fasen identifieras alternativa scenarier för skogens utveckling under en femtioårsperiod. Scenarierna utnyttjade planeringsverktyget Heureka. I den sista fasen analyseras konsekvenserna av de olika scenarierna; för- och nackdelar diskuteras utifrån både ett skogsbruksperspektiv och ett älgförvaltningsperspektiv.

Ett viktigt resultat av vår delstudie är att foderprognoser och prognoser över skogens framtida utveckling utgör ett viktigt beslutsstöd framförallt om man vill undvika oönskade scenarier.

Referens

Sandström, C. Wennberg DiGasper, S. & Öhman, K. (2013). Conflict resolution through ecosystem-based management: the case of Swedish moose management International Journal of the Commons, Vol 7, No 2.

/ Text Camilla Sandström och Karin Öhman

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2014:1


Kontaktinformation
Sidansvarig: annika.mossing@slu.se