Åkermarksinventeringen håller koll på nyttiga och skadliga ämnen i marken

Kadmiumhalten verkar minska i vissa grödor

Ackumulationen av miljöskadliga spårelement har upphört i marken, med möjligt undantag för kvicksilver, som finns i både åker- och skogsjordar i Sverige. Orsaken är tidigare nedfall från luften. Kadmiumhalten visar tendens att minska i korn och havre, men tyvärr ännu inte i den viktiga matgrödan vete. För marken finns ännu ingen tydlig trend när det gäller kadmiumhalt,  trots att tillförseln med exempelvis kadmiumhaltig handelsgödsel minskat.

Minskad fosforgödsling ger utslag

För lättlöslig fosfor (P-AL) finns en tendens till minskande av halten i marken. I Sverige hade vi under lång tid en tradition av att gödsla upp marken med fosfor. Under senare decennier har fosforgödslingen gått ned, vilket förklarar minskningen i markens innehåll av växttillgänglig fosfor. Vad det betyder för markens bördighet är en intressant fråga, eftersom fosfor är ett viktigt växtnäringsämne.

För jordar som har så höga halter i marken att det riskerar att orsaka läckage till vattenmiljön är det emellertid positivt, eftersom fosfor bidrar till övergödningsproblem i vattenmiljön. För detta ämne är det en delikat balans mellan att tillgodose växternas behov och att minska risken för fosforläckage till vattensystemen.

Marken buffrar

Det till synes stabila läget för våra åkerjordar beror delvis på att marken har en inneboende förmåga att buffra emot förändringar av dess egenskaper och funktion, vare sig de är positiva eller negativa ur människans perspektiv. För många ämnen som tillförs eller bortförs från marken är också flödena ganska små i förhållande till hur stor den totala poolen är.

Det kan därför ta lång tid innan en förändring i tillförsel leder till en säkert påvisbar förändring i halten av ämnet ifråga, som t ex för förrådsfosfor (P-HCl) och kadmium. Därför är det viktigt med de långa mätserier som tas fram inom miljöövervakningsprogram.