Kontaktinformation
Professor Jon-Petter Gustavsson
Institutionen för mark och miljö
jon-petter.gustafsson@slu.se, 018-671284
Ur SLU:s kunskapsbank
Markens fosfor – hur binds den och hur tillgänglig är den?
Senast ändrad: 04 april 2024
Fosfor är ett av våra viktigaste näringsämnen. För lantbruket är det viktigt att veta hur mycket av markens fosfor som är tillgänglig för grödan – detta för att kunna gödsla rätt. På institutionen för mark och miljö använder vi oss bl.a. av spektroskopi och isotoputspädningsmetoder för att bättre förstå fosforns förekomstformer i mark och ta reda på vilka tester som fungerar bäst för att bestämma tillgängligheten.
Med hjälp av så kallad XANES-spektroskopi, då ett jordprov utsätts för högintensiv röntgenstrålning, har vi på ett mer direkt sätt än tidigare kunnat bestämma vilka former av fosfor som är vanliga i marken. På Lanna försöksfält, utanför Lidköping har fördelningen mellan olika fosforformer bestämts på olika djup i marken, och som figuren nedan visar förändras fördelningen ganska kraftigt då man går från matjorden ner i alven. Det beror på att kalciumfosfater, som är markens vanligaste ”naturliga” källa till fosfor, under några tusen år har lösts upp från de ytligare jordskikten, vilket gjort att fosforn där övergått i andra former
-
Fördelningen mellan olika former av fosfor förändras mycket då man går från matjorden ner till alven.
1/1
Fosfor bundet till metall i matjorden och apatit i alven
Det är framför allt organisk fosfor samt fosfor bunden till järn och aluminium som anrikats istället. Dessutom har det under senare tid tillförts mer fosfor till matjorden genom gödsling. Djupt nere i alven domineras dock fosforförrådet fortfarande av kalciumfosfater, särskilt apatit. Resultaten från Lanna redovisas utförligt i Eriksson m.fl. Resultaten finns även sammanfattade i Ann Kristin Erikssons avhandling.
Fosforförråd i marken kan vara buffert
Med hjälp av XANES-tekniken fann även Ann Kristin Eriksson att det framför allt är fosfor som bundits till aluminium- och till viss del som järnoxider som anrikas i jorden efter gödsling. Detta förråd tjänar antagligen som en viktig ”buffert” för grödan.
I ett nu pågående SLF-projekt (med doktoranden Sabina Braun) studeras hur stort det lättillgängliga förrådet av fosfor är med hjälp av isotoputspädningsteknik och jämförs med nu använda marktester som t.ex P-AL och Olsen-P. Preliminära resultat visar att ingen av dessa tester på ett korrekt sätt förmår beskriva det lättillgängliga förrådet – vilket av dem som är ”bäst” beror dels på syftet med testet (klassning eller uppskattning av förråd) och dels på vilken jordtyp man är intresserad av. Resultat från detta arbete kommer att publiceras under 2018.