Ur SLU:s kunskapsbank

Ängs- och hagmarker: fler fjärilar trots minskad hävd

Senast ändrad: 04 december 2017
Ängspärlemorfjäril. Foto: Erik Cronvall, SLU

Resultat från miljöövervakningen visar att betande kor, surr av åkerhumlor och fladder av ängspärlemorfjärilar är några vanliga inslag i en svensk ängs- eller hagmark. Minskad hävd och en ökad fälttäckning av ris, örter, ormbunkar och gräsartade växter är fler resultat från övervakningen.

Miljöövervakningsprogrammet Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs- och betesmarker, som SLU utför på uppdrag av Jordbruksverket, är varje sommar ute och inventerar ängs- och betesmarker i Sverige. Allt som allt ingår närmare 700 ängs- och betesmarker, som inventerarna återkommer till vart femte år. Detta för att man ska kunna följa förändringar i markerna. Fältlagen tittar bland annat på hur markerna används, vilka gräs, halvgräs och örter som växer där, om det blir fler eller färre buskar och träd samt vilka fjärilar och humlor som flyger i markerna.

– Den vanligaste användningen av en ängs- eller betesmark som vi ser är djur som betar i en naturbetesmark. Samtidigt ser vi tendenser till att denna användning minskar och att det istället blir vanligare med bete på kulturbetesmarker, det vill säga bete på åkermark, säger Pernilla Christensen, analytiker vid Nationell inventering av landskapet i Sverige (NILS).

Betande kor och ängsmetallvinge. Foto: Erik Cronvall, SLU

Betande kor och ängsmetallvinge. Foto: Erik Cronvall, SLU

Miljöövervakningen genomförs i eller i anslutning till NILS inventeringsrutor.

Ser tendenser till ökad igenväxning

Samtidigt som den betade arealen naturbetesmark minskar ser analytikerna att arealen skog har ökat mellan inventeringsvarven. En annan synlig förändring är att utbredningen av ris, örter, gräsartade växter och ormbunkar ökar över hela landet, på bekostnad av arter som till exempel brännässla, mjölkört och älgört. Det här kan vara ett tecken på att hävden minskar och att igenväxningen ökar.

– Skillnaderna som vi ser är dock små och mätperioden dessutom kort, vilket betyder att resultaten bör tolkas med försiktighet, säger Pernilla Christensen.

Artrikedomen är generellt sett större i en hävdad mark än i en ohävdad sådan, något som också stöds av dessa resultat. Marker som precis har slutat hävdas kan dock under en period ha ett högre artantal än en hävdad mark. Detta eftersom denna mark under en viss tid kan innehålla både så kallade hävdarter samt få in andra arter.

Fyra arter fjärilar har blivit vanligare

I takt med bland annat ett intensivare jordbruk under 1900-talets andra hälft har man sett en nedåtgående trend för många dagfjärilsarter. Men nu visar resultat från fjärils- och humleinventeringen tendenser till en svag ökning i antal hos vissa arter i ängs- och betesmarker.

– Skillnader som vi ser i antal fjärilar på kort sikt kan bero på tillfälliga variationer i till exempel väderförhållanden. För att se någon tydlig trend behöver vi längre tidsserier, säger Erik Cronvall som ansvarar för fjärils- och humleinventeringen.

I Sverige finns det ett miljöindikatorindex, som baseras på de 20 vanligaste fjärilsarterna i landet.

– Vi kan på riksnivå se att det under perioden från år 2006 har skett en viss ökning av de fjärilsarter som ingår i miljöindikatorn. Ser vi till de tjugo arter som vi oftast stöter på i just denna ängs- och betesmarksinventering är det fyra arter där skattningarna visar statistiskt signifikanta skillnader mellan inventeringsvarven, nämligen luktgräsfjäril, mindre tåtelsmygare, ängspärlemorfjäril och silverblåvinge. I samtliga fall har arten ökat i antal, säger Erik Cronvall.

Rapporten baseras på resultat från perioden 2006–2015. Det första inventeringsvarvet pågick åren 2006–2010 och det andra inventeringsvarvet åren 2011–2015.

* Nationell inventering av landskapet i Sverige (NILS) är ett nationellt miljöövervakningsprogram med målet att övervaka biologisk mångfald i alla svenska landmiljöer. Inventeringen sker i 631 inventeringsrutor spridda över landet.

Fakta:

Några korta resultat från Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs och betesmarker

Fjärilar: Trenden för svenska gräsmarksfjärilar för åren 2010–2014 är stabil. Av de tjugo vanligaste fjärilarna har fyra arter (luktgräsfjäril, mindre tåtelsmygare, ängspärlemorfjäril, och silverblåvinge) ökat under perioden 2006–2015.

Humlor: Analyserna av fältdata visar inga skillnader i hur många humlor som flyger i markerna mellan åren 2006–2015. De tre arter som förekommer oftast är åkerhumla, ljus jordhumla och mörk jordhumla. Tillsammans utgör dessa tre arter cirka 50 procent av de påträffade humlorna. Två arter som har blivit något vanligare är haghumla och blåklockshumla.

Åkerhumla. Foto: Erik Cronvall, SLU

Åkerhumla. Foto: Erik Cronvall, SLU

Bete: I riket som helhet är bete med nötkreatur den vanligaste betesformen. Som andra och tredje vanligaste betesdjur kommer får och häst.

Markanvändning: Djurhållning på naturbetesmark är den dominerande markanvändningen. Markanvändningen annan markanvändning har ökat något mellan tidsperioderna. I annan markanvändning ingår skog.

För fler resultat, läs rapporten: Uppföljning av kvalitetsförändringar i ängs- och betesmarker via NILS. Tillstånds och förändringsskattningar baserade på data insamlade 2006-2015 (öppnas som en pdf)


Kontaktinformation

Pernilla Christensen, Avdelningschef
Institutionen för skoglig resurshushållning/Avdelningen för landskapsanalys, SLU
pernilla.christensen@slu.se, 090-786 85 27070-633 73 86

Erik Cronvall, Forskningsingenjör
Institutionen för skoglig resurshushållning/Avdelningen för landskapsanalys, SLU
erik.cronvall@slu.se, 090-786 86 24, 070-780 26 46

Sidansvarig: ulla.ahlgren@slu.se