Ur SLU:s kunskapsbank

Förändrat skogslandskap ökar risken för spridning av sjukdomar

Senast ändrad: 05 mars 2021
Sorkfeber. Forskningsresultat visar att förstörda livsmiljöer ökar risken för överföring av viruset mellan skogssorkar, med ökad risk för människor.

Storskalig skogsavverkning kan öka risken för djurspridda sjukdomar som sorkfeber. Det visar resultat av en forskargrupp vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Kunskapen har tagits fram tack vare ett unikt kartmaterial som visar hur skogslandskapet förändrats över tid.

Frauke Ecke är universitetslektor på institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU. Hon är också projektledare för den nationella miljöövervakningen av smågnagare och forskar om hur skogslandskapet påverkar mängden smågnagare och de smittämnen de bär på.

– Vissa små däggdjursarter föredrar öppna miljöer medan andra föredrar gammal skog. De skogliga miljöerna har förändrats en hel del under de senaste decennierna. För att se hur individantalet svänger var det naturligt att efterfråga bra information om de här miljöerna, säger hon.

För att ta fram kvantitativa data som beskriver skogsmiljöerna använde sig Frauke Ecke och hennes forskarkollegor av SLU skogskarta som ebygger på satellitbilder och fältdata från Riksskogstaxeringen. Kartan ger digital information om trädslag, volym och ålder  och har tagits fram regelbundet sedan år 2000.

Risken för sorkfeber ökar när landskapet förändras

En av arterna som Frauke Ecke och hennes kollegor studerat är gråsidingen (Clethrionomys rufocanus), en skogslevande sork i norra Sverige. Arten är tätt knuten till gammal tallskog med blockfält och har minskat i antal sedan 1970-talet.

– Gråsidingen är inte så känd, men viktig i ekosystemet som födobas för vissa rovdjur, till exempel ugglor. Den spelar också en viktig roll för att minska spridning av sorkfeber. I områden med mycket gråsiding finns nämligen förhållandevis få skogssorkar, vilket minskar risken för sorkfeber, förklarar Frauke Ecke.

Skogskartan spelade en avgörande roll för att studien skulle kunna genomföras och användes för att kartlägga i vilka miljöer gråsidingen förekommer. Genom kartan kunde forskarna få heltäckande data om fördelningen av gran och tall, information som vid den tidpunkten inte fanns någon annanstans.

Resultaten visade att antalet gråsidingar minskar till följd av det moderna skogsbrukets storskaliga avverkningar och ett mer fragmenterat skogslandskap. 

– Gråsidingen är en av de arter som försvinner först vid avverkning. Det räcker inte heller att det finns områden med gammal skog utan den kräver större sammanhängande områden i skogslandskapet.

I en annan studie har Frauke Ecke undersökt hur storskalig skogsavverkning och klimatförändringar påverkar spridningen av djurspridda sjukdomar, med sorkfeber som exempel. Hon har studerat förändringar av skogens struktur, ålder och storskalig avverkning.

– Det är väldigt viktig information för vi vet att det är sådana processer som driver överföring av smittämnen. Resultaten visade att förstörda livsmiljöer ökade risken för överföring av viruset mellan skogssorkar, med ökad risk för människor. Klimatförändringar med mildare och regnigare vintrar ökade också risken för spridning av sjukdomen.

Viktigt att ta hjälp att tolka data

Frauke Ecke samarbetar med forskare i andra europeiska länder och får uppfattningen att det inte är självklart att skogliga data tillgängliggörs så öppet som i Sverige.

– Ur ett nordiskt perspektiv är det kanske inte så unikt, men i övriga Europa upplever jag att det inte är många länder som kommit lika långt. En del forskarkollegor är ganska imponerade att den här typen av information är fritt tillgänglig, säger hon.

Att skogskartan är fritt tillgänglig är definitivt något som bidragit till att forskarna använt den som källa, menar Frauke Ecke. Samtidigt är hon noga med att påpeka att man först bör undersöka om datakvaliteten är tillräckligt bra för ens syfte och att involvera personer som är insatta i hur kartprodukten har tagits fram..

– Till en början ville vi använda data på pixelnivå för att få fram information om den plats där vi hade vår provyta i skogen. Men då var osäkerheten för stor. Hade vi inte involverat de forskare som står bakom kartan hade vi säkert gjort bort oss, säger hon.

 Upplösningen i kartan har förbättrats sedan dess och utvecklingen går mot allt mer pålitlig lokal information.

– Det är en väldigt bra utveckling som skett. Heltäckande information om skogens struktur som ålder, trädslag och skogsvolym är väldigt viktig för spridningen av våra gnagare och de smittämnen som de bär på.

Text: Teresia Borgman

Framtida möjligheter till forskning

Idag tycker Frauke Ecke att all information finns när det gäller de skogliga parametrar som hon behöver för sina analyser. Men om hon fick önska skulle hon gärna se en ännu bättre upplösning kring hur det ser ut i fältskiktet på marken. I framtiden hoppas hon också att det kommer vara möjligt att göra framtidsanalyser. Dels skulle hon vilja göra prognoser av vilka smågnagare som kommer att finnas beroende på hur vi bedriver skogsbruk. Dels vill hon använda prognoserna för att studera gnagarburna sjukdomar.

– Spridningsmöjligheterna för smittämnen som orsakar sorkfeber, harpest och borrelios beror mycket på hur skogslandskapet ser ut. Det vore intressant och relevant för samhället att göra prognoser av risken för djurspridda sjukdomar beroende på vilka skogsbruksmetoder man tillämpar.

Sedan 1979 sparas alla däggdjur som fångas i den nationella miljöövervakningen i en biobank på uppdrag av Naturhistoriska riksmuseet.

– Alla smågnagare hamnar i frysen för att kunna analysera miljöföroreningar och smittämnen i framtiden, berättar Frauke Ecke.

Forskarna har redan använt biobanken för att studera metallbelastningen hos gnagarna i början av 80-talet jämfört med idag. Den användes också i studien om hur sorkfeber påverkas av andelen kalhyggen.

– Genom att kombinera biobanken och skogskartan kan vi hitta många spännande användningsområden framöver, säger Frauke Ecke.

Fakta:

SLU Skogskarta är utvecklad och producerad av fjärranalysavdelningen på institutionen för skoglig resurshushållning vid SLU i Umeå. Bland finansiärerna finns Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Rymdstyrelsen, forskningsprogrammen RESE (Fjärranalys för miljön) och SUFOR (Sustainable forestry in southern Sweden) samt SLU.

SLU Skogskarta består av ett antal olika digitala kartprodukter. Kartorna beskriver Sveriges skogar och kan fungera som underlag för skoglig planering, både ur ett miljö- och produktionsperspektiv, och kan även användas för många andra ändamål exempelvis habitatmodeller, klimatförändringar och biodiversitet.

SLU Skogskarta 2015 består av ett antal olika kartprodukter producerade genom sambearbetning av fältinventeringar från Riksskogstaxeringen (SLU), ytmodeller från Lantmäteriets stereomatchade flygbilder samt satellitbilder från Sentinel-2. I rasterkartorna beskriver varje cell (12,5 x 12,5 meter) volym per trädslag, grundyta, grundytevägd medelhöjd, grundytevägd medeldiameter och biomassa. Volymskartorna ger ett mått på virkesförrådet uppdelat på tall, gran, contorta, björk, ek, bok och övriga lövträd.

Sedan tidigare finns tre nationella kartprodukter som representerar tillståndet i landets skogar år 2000, 2005 och 2010. Fram till och med 2010 baserades kartorna endast på satellitbilder från Landsat och SPOT, medan SLU Skogskarta 2015 baseras på en kombination av data från Sentinel-2 och Lantmäteriets ytmodeller.

Kontakt

Kontakta SLU Skogskarta | Externwebben (slu.se)

Sidansvarig: anna-lena@axelsson@slu.se