Ur SLU:s kunskapsbank

NILS kartlägger det svenska landskapet

Senast ändrad: 24 september 2018
Jordbrukslandskap. Foto: Anders Järnmark, Myra

Jordbrukslandskapet utgör en central del i vår nationella självbild. Många svenskars landsbygdsbild bär starka drag av Astrid Lindgrens Bullerbyn samtidigt som upplevelsen är att korna har försvunnit och det öppna landskapet vuxit igen. Detta är sant, men samtidigt inte. Lika lite som Bullerbysamhället lever kvar, lika lite lever dåtidens landskap kvar. Men är du kring 40 år, då lever mycket av din barndoms jordbrukslandskap kvar.

Miljöanalytiker och forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet har inom ramen för NILS, Nationell inventering av landskapet i Sverige, analyserat och tolkat flygbilder av jordbrukslandskapet. Resultat finns för närvarande från analyser gjorda mellan 1980-tal och 2003–2007.

Sverige är stort och mängden jordbruksmark skiljer sig mellan olika delar av Sverige. Till exempel har norra Sverige få och små naturbetesmarker medan mellersta/södra Sverige har större arealer i större sammanhängande ytor. Minskningen av mängden jordbruksmark är dock generell över hela landet.

– De förändringar som observerats är en minskning av den totala arealen brukad åkermark från 2 959 000 till 2 581 000 hektar och brukade naturbetesmarker från 495 000 till 396 000 hektar sett över hela landet (Tabell 1). Detta utgör en minskning av åkermarken med ungefär en tiondel och naturbetesmarkerna med en femtedel under perioden, säger Pernilla Christensen, som arbetar som analytiker vid NILS.

Areal (hektar) brukad åker och naturbetesmark 1980 jämfört med 2003–2007. Källa: Pernilla Christensen, NILS

Tabell 1. Areal (hektar) brukad åker och naturbetesmark 1980 jämfört med 2003–2007. Källa: Pernilla Christensen, NILS

De största förändringarna som skett är att hävdad naturbetesmark övergått till skogsmark eller till ohävdad naturbetesmark. Arealen naturbetesmark som övergått till bebyggd/hårdgjord mark är liten (Figur 1). Storleken på enskilda naturbetesmarker har dock inte ändrat sig nämnvärt på nationell nivå mellan perioderna.

– Utifrån insamlade fältdata från 2003 och framåt kan vi även se en förändring i brukandet. Vilka djur som går på markerna har förändrats. Hästar och får har blivit fler, korna färre, säger Pernilla Christensen.

Förändringar av areal hävdad naturbetesmark. Källa: Pernilla Christensen, NILS

Figur 1. Den hävdade naturbetesmarken består av hävdad betes- och slåttermark och betespräglad block- och hällmark. Mer än hälften av den hävdade naturbetesmarken är oförändrad sen 1980-talet (66 procent). De största förändringarna som skett är hävdad naturbetesmark som övergått till skogsmark (16 procent) och till ohävdad betes- och slåttermark (13 procent). Arealen naturbetesmark som övergått till bebyggd/hårdgjord mark är liten (5 procent). Den betespräglade block- och hällmarken är oförändrad. Källa: Pernilla Christensen, NILS

Förändringarna

– De stora förändringarna skedde dock tidigare. Betesmarker var till stor del redan omvandlade till åkrar vid förra sekelskiftet och sedan dess har mycket jordbruksmark övergivits efter andra världskriget i och med mekaniseringen (Figur 2), säger Anna Allard, forskare vid NILS.

Data från 1950- och 1960-tal håller just nu på att inhämtas över en större mellansvensk region för att närmare kunna analysera de förändringar som skett sedan dess.

Exempel på landskapsförändringar utanför Varnhem i Västergötlan..

Figur 2. Exempel på landskapsförändringar utanför Varnhem i Västergötland. Tolkningar av flygbilder åren 1955, 1986 och 2007 i ett område utanför Varnhem. Området är 1x1 km stort. Siffra 1 och 2: År 1955 fanns flera större områden med bete, som år 1986 på många håll har börjat växa igen. Vid 1 övergår betesmarken till ohävdad betesmark. Vid 2 växer den igen och övergår till mogen skog. Det bete som förekommer i modern tid är förlagt till åkermark. Siffra 3: År 1955 är området vid 3 en öppen våtmark som sedan växer igen, antingen via dikning eller upphörd hävd. Siffra 4: År 1955 fanns vid 4 tre mindre bondgårdar, med både slåtter och bete runt husen. År 1986 finns en större villa och en bondgård kvar. År 2007 är det mesta av marken upptagen av en stor trädgård med grävd damm. Källa: Anna Allard, NILS

Aktuella beslutsunderlag

NILS kan bidra med aktuella data och uppdaterade analyser som kan användas som beslutsunderlag för framtiden.

– Vi får ofta förfrågningar om nulägesbilder av olika myndigheter som fått utredningsuppdrag av regeringen kring specifika markfrågor, nya lag- och policyförslag, samt underlag för konsekvensanalyser, säger Pernilla Christensen.

Genom att jämföra data från olika tidpunkter med fattade beslut och åtgärder kan miljöanalytikerna ge empiriskt grundade svar om vad som hänt eller inte. Tanken är att NILS genomgående vetenskapliga metodik ska kunna ge ett tydligt objektivt svar på hur jordbrukslandskapet förändrats eller ej utifrån exempelvis en förändrad politik.

– NILS utgör ett viktigt underlag i miljöarbetet för att det bidrar med faktiska siffror, säger Anna Allard.

Följa upp miljömålen

– Grundtanken med NILS är att följa förutsättningarna för biologisk mångfald bland annat i jordbrukslandskapet, säger Henrik Hedenås, forskare och programchef för NILS.

NILS är inte bara makroperspektiv utan bedriver framför allt fältinventeringar som gör det möjligt att följa upp vegetationsförändringar och den biologiska mångfalden. Den omfattande mängden insamlade data är centrala för att utvärdera miljömål, klimatåtgärder och politiska beslut för jordbrukslandskapet.

Fältinventering av betesmark. Foto: Anna Allard, SLU

Fältinventering av betesmark. Foto: Anna Allard, SLU

– NILS kan då vara en viktig resurs för att svara upp mot bland annat miljömålens behov av uppföljning, säger Henrik Hedenås.

NILS metodik har med åren utvecklats och det finns nu även möjlighet att förtäta, dvs. öka antalet provytor i de miljöer eller områden där man behöver ett utökat och därmed förbättrat underlag. Det skulle leda till en möjlighet att kunna följa förändringar i naturbetesmarker och ängar med bättre precision i mindre områden.

Grön infrastruktur

Även om arbetet med NILS är etablerat och gjorda analyser visar på nyttan av materialet finns outnyttjad potential i programmet. Miljöanalytikerna kan redan i dag säga mycket om historien och förändringar, och det är efterfrågat att arbeta mer med kvaliteten på markerna och koppla data till olika arters behov och därigenom kunna diskutera hur miljömålen uppnås i ett bredare perspektiv.

– Baserat på vår provytedata är det även möjligt att skapa heltäckande beskrivningar vilka i sin tur skulle kunna användas för arbetet med grön infrastruktur, säger Henrik Hedenås.

NILS bidrar redan med sina provytedata till verifiering och utvärdering av den nya Nationella Marktäckedata som Metria tar fram på uppdrag av Naturvårdsverket.

Framtidens möjligheter

NILS-data kan användas som referens för utvecklingen i jordbrukslandskapet, men också för prognoser och scenarier, något som Pernilla Christensen menar att det borde finnas ett intresse för.

Frågeställningar saknas inte. Vad skulle hända om mer fribetande kor återfördes i jordbrukslandskapet? Hur ser en optimal landskapssammansättning ut för olika arter som är beroende av den öppna marken och deras överlevnad? Och skulle ett politiskt policybeslut kunna få önskad effekt? Med data från NILS är det därmed möjligt att göra kvalificerade bedömningar av hur den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet påverkas av exempelvis politiska beslut, skötsel och klimatförändringar.

Text: Simon Oja


Kontaktinformation

Henrik Hedenås, Programchef NILS
Institutionen för skoglig resurshushållning/Avdelningen för landskapsanalys, SLU
henrik.hedenas@slu.se090-786 86 41

Anna Allard, forskare
Institutionen för skoglig resurshushållning/Avdelningen för landskapsanalys, SLU
anna.allard@slu.se, 090-786 84 65

Pernilla Christensen, Avdelningschef
Institutionen för skoglig resurshushållning/Avdelningen för landskapsanalys, SLU
pernilla.christensen@slu.se, 090-786 85 27070-633 73 86

Sidansvarig: ulla.ahlgren@slu.se