Ur SLU:s kunskapsbank

Så fungerar Sveriges klimatrapportering för markanvändning och skogsbruk

Senast ändrad: 01 juli 2022
Barrskog

Hur fungerar Sveriges klimatrapportering till FN och EU för markanvändnings- och skogssektorn? Vad är SLU:s roll i rapporteringen? Hur mycket utsläpp respektive upptag bidrog skog och mark till under 2020? Och hur har utsläpp och upptag från sektorn varierat mellan 1990 och 2020? Svaren finns i "Sveriges klimatrapportering – markanvändning och skogsbruk", ett faktablad från publikationsserien "Fakta Skog".

På uppdrag av Naturvårdsverket har SLU ansvar för att sammanställa Sveriges rapportering av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning och skogsbruk till FN:s klimatkonvention och EU-kommissionen. Rapporteringen omfattar förändringar i kolförråd i levande biomassa, död ved, förna och markkol. Sektorn tillhör den så kallade LULUCF-förordningen (Land Use, Land Use Change and Forestry) vilken inbegriper förändringar i kolförråd i skog och mark som betraktas som brukade, det vill säga påverkade av mänsklig aktivitet.

Upptagen av växthusgaser i markanvändnings- och skogssektorn kan, enligt både Sveriges och EU:s regelverk, kompensera en begränsad andel av utsläppen i övriga sektorer genom åtgärder som exempelvis återvätning av torvmark eller beskogning av åkermark. På så sätt kan markanvändnings- och skogssektorn bidra till att Sverige och EU når uppsatta klimatmål, och kan därför betraktas som särskilt intressant.

Riksskogstaxeringen och Markinventeringen underlag i rapporteringen

Data som samlas in via SLU:s fortlöpande miljöanalysprogram Riksskogstaxeringen och Markinventeringen bidrar med viktiga underlag i den svenska klimatrapporteringen för markanvändnings- och skogssektorn. Sverige rapporterar förändringar i kolförråd för majoriteten av kolpooler, det vill säga kategorier för kolförråd i skog och mark, vilka beräknas som skillnaden mellan två tidpunkter vid olika inventeringstillfällen. Inventeringar inom ramen för Riksskogstaxeringen och Markinventeringen sker årligen.

Upptag och utsläpp varierar mellan mark- och skogstyper

Under 2020 skedde ett nettoupptag av koldioxidekvivalenter i LULUCF-sektorn om knappt 40 miljoner ton, varav skogsmarken står för en klar majoritet (96 %). Det motsvarar en stor del av Sveriges utsläpp 2020 som beräknas till 46 miljoner ton koldioxidekvivalenter, exklusive markanvändning och skogsbruk.

Levande trädbiomassa och markkol står för det största nettoupptaget av kol, medan dränerad torvmark avger mest växthusgaser. Det största nettoupptaget av kol i levande biomassa sker i skog som används för virkesproduktion. Beräknat på arealenhet är dock upptaget något större i skog som frivilligt undantagits från skogsbruk. Variationer förekommer inte endast beroende på mark- och skogstyp, förändringar sker även över tid. Åren 1990 – 2020 varierade nettoupptaget av växthusgaser i skog och mark mellan 31 och 44 miljoner ton koldioxidekvivalenter.