Gener påverkar risken för benbrott hos värphöns

Det finns miljöfaktorer som påverkar risken för hönsen att bryta benen, men ärftliga faktorer har stor betydelse. I ett forskningssamarbete mellan SLU och Roslin Institute i Skottland undersöks vilka gener som styr risken för benbrott hos värphöns. Benstyrkan hos slaktade höns mäts och deras DNA studeras för att hitta samband. Vi har funnit flera olika bitar DNA som påverkar, utspridda över fyra olika kromosomer. Att genetiken har stor betydelse innebär att det är möjligt att med hjälp av avel få fram höns som inte bryter benen så lätt.

I en uppföljande studie undersöktes höns som hölls antingen i inredda burar eller frigående på golv. Benstyrkan jämfördes mellan de båda produktionssystemen. Dessutom undersöktes hur ett antal utvalda gener påverkade benstyrkan. Det visade sig att det är olika gener som påverkar benstyrka hos frigående höns och hos höns i burar. Det innebär att om aveln för bättre benstyrka ska vara effektiv behöver effekten av avelsdjurens gener mätas i samma typ av miljö som produktionsdjuren sedan ska hållas i. Detta är ofta inte fallet idag, utan de värphöns som ska hållas som frigående har avlats fram baserat på egenskaper hos burhöns. Det finns alltså goda möjligheter att förbättra aveln av värphöns.