Ur SLU:s kunskapsbank

Beteendeförändringar vid grisningsfeber

Senast ändrad: 24 november 2022
Sugga med diande kultingar, foto.
Foto: Jenny Svennås Gillner.

Grisningsfeber (PDS) är en vanlig orsak till att suggor behandlas. Sjukdomen uppstår troligen innan grisning, men kliniska symptom som feber, dålig aptit och juversvullnad ses inte förrän efter grisningen. Symptomen är dock ofta svårtolkade. Syftet med den studie som presenteras här var att undersöka om specifika beteenden hos suggan eller smågrisarna istället skulle kunna användas i diagnostiken.

Studien gjordes i en dansk besättning där 32 suggor som utvecklade PDS och 37 friska suggor, samt deras smågrisar, filmades från och med ett dygn före till och med ett dygn efter grisningen.

Alla suggor var aktiva innan grisningen men låg mycket efteråt. Suggor som utvecklade PDS ägnade mindre tid åt bobyggande under och efter grisningen, jämfört med de friska suggorna. Smågrisar hos suggor med PDS tillbringade mer tid utanför smågrishörnan, men gjorde inte fler försök att dia än övriga smågrisar. Inga skillnader sågs i hur mycket suggorna rörde sig, hur länge de blev liggande eller hur ofta eller hur snart före eller efter grisning som de åt och drack. Vi såg inte heller några skillnader i förekomsten av stressrelaterade beteenden.

Slutsatsen blev att grisningsfeber påverkar både suggornas och smågrisarnas beteenden, men att tydliga sjukdomsrelaterade beteenden är svåra att identifiera. 

Länk till artikeln

https://doi.org/10.1186/s40813-022-00260-3

Referens

Kaiser M, Herskin MS, Jacobsen S, Andersen PH, Friis Nielsen MB, Bækbo, P, Jacobson M. 2022. Postpartum dysgalactia syndrome in sows: effects on behavior of sows and piglets. Porcine Health Management 8 (1), 18.


Kontaktinformation

Magdalena Jacobson, professor
Institutionen för kliniska vetenskaper; Enheten för gris- och fjäderfäsjukdomar, SLU
magdalena.jacobson@slu.se, +46 18 67 14 75