Framtidens grisavel, vad händer?

Volymen på den svenska grisproduktionen har sedan 1980-talet sjunkit från drygt 4 miljoner slaktade grisar per år till idag ca 2,5 miljoner.

Men grisarna är numera tyngre och köttigare än för 40 år sen. Vår svenska grisköttsproduktion täcker idag ca 70 % av den svenska konsumtionen, resten täcks av import.

Svensk grisavel lades, som många vet, ner under början av 2000-talet. Det som kvarstår är aveln med faderrasen Hampshire. Övrigt avelsmaterial kommer från utlandet (Norge, Holland [via Norge] och Danmark), antingen som levande semingaltar eller som frysta semindoser. Eftersom vi har ett enastående bra hälsoläge inom den svenska grisproduktionen är det viktigt att denna införsel sker på ett smittsäkert sätt. Så sker också idag. Karantäner, provtagning mm säkerställer detta.

Avelsarbete kostar och effektivt avelsarbete kostar mer. Denna avelskostnad måste fördelas på antalet producerade grisar. Den svenska grisproduktionen är internationellt sett liten, och höga kostnader för avelsarbetet per producerad gris var en av orsakerna till att det svenska avelsarbetet till stor del lades ner.

Hur ser framtiden ut? Troligtvis kommer vi att ha samma utveckling som ägg- och slaktkycklingsproduktionen. Alltså, ett begränsat antal internationella leverantörer av avelsmaterial, och några hundra stora grisproducenter som har kontrakt med slaktföretagen/grossisterna. En småskalig nischproduktion kommer dock alltid att finnas med raser som Linderöd, Mangalitza, Berkshire ...

Självklart har de stora avelsbolagen större resurser att bedriva ett effektivt avelsarbete. Nackdelen är att Sverige är en väldigt liten köpare av deras avelsmaterial, och vi har därmed minimala möjligheter att påverka avelsinriktningen.

Vad händer vid en avspärrningssituation? Om ASF (African Swine Fever) eller annan allvarlig smitta skulle drabba våra leverantörer av avelsmaterial, så stängs säkert våra gränser. Vi får då föröka de korsningssuggor och galtar som finns inom landets gränser. Resultatet blir (temporärt) en avstannad genetisk förbättring av produktionsnivåerna. Men, vi skulle klara av det!

Kontaktperson

Nils Lundeheim
Extern resurs vid institutionen för husdjursgenetik
E-post: nils.lundeheim@slu.se