Ur SLU:s kunskapsbank

Suggan ska inte behöva stå ut med bogsår

Senast ändrad: 04 februari 2020

Bogsår hos suggan kan liknas vid liggsår hos människan – och det gör ont. Risken för bogsår är genetiskt styrd och kopplad till hullet.

Vi ställer höga krav på suggorna som ska föda och föda upp stora kullar. En högmjölkande sugga producerar 15 liter mjölk per dag. Hon kan inte äta tillräckligt för detta utan använder sina kroppsreserver. Men vi har länge avlat för magrare grisar. Vi vill ju äta kött, inte fett.

Bogsår och hull har registrerats i svenska avelsbesättningar. Uppgifterna har kompletterats med information om produktion och släktskap för djuren från Nordic Genetics databas. Vår analys visar att bogsår är ärftligt. Det går att avla för mindre problem med bogsår och för bättre hull vid avvänjning. Dessvärre är dessa egenskaper genetiskt kopplade till mjölkproduktion och därmed till smågristillväxt vilket innebär att selektion för färre bogsår och bättre hull kan leda till mindre framsteg i smågristillväxt. Vi fann också en genetisk koppling mellan högt köttinnehåll och bogsårsförekomst. Avel för köttigare slaktgrisar kan alltså leda till högre förekomst av bogsår hos suggor.

Dessa resultat visar hur viktigt ett välbalanserat avelsmål är för grisars välfärd.

Forskningsnyhet från SLU, publicerad november 2014

 

 
 

 

Länk till artikeln:

http://dx.doi.org/10.1080/09064702.2014.898782  

Referens:

N. Lundeheim, H. Lundgren & L. Rydhmer (2014): Shoulder ulcers in sows are genetically correlated to leanness of young pigs and to litter weight. Acta Agriculturae Scandinavica, Section A — Animal Science, DOI: 10.1080/09064702.2014.898782

Sidansvarig: natalie.von.der.lehr@slu.se