Ur SLU:s kunskapsbank

Svenska lantraskor bär på unik genetisk variation

Senast ändrad: 26 februari 2020
Vit ko på bete, foto.

Lantraskor var förr viktiga för svensk livsmedelsförsörjning. Idag dominerar i stället ett fåtal högproducerande mjölkraser och de flesta lantraser består av få individer. Lantraserna kan bära på värdefulla gener då de är anpassade till sin lokala miljö, men det är risk att genetiska varianter går förlorade när antalet djur är litet.

I en studie vid Sveriges lantbruksuniversitet undersöktes hur mycket genetisk variation som finns i svenska koraser och hur raserna är släkt. Tusentals genetiska markörer undersöktes i 143 djur.

Analyserna visade att rasernas genetiska släktskap stämmer med deras kända historia. Fjällko, fjällnära boskap, bohuskulla och svensk kullig boskap grupperade sig nära varandra. De hornade lantraserna väneko och ringamålako från södra Sverige var närmare släkt med SRB, medan rödkulla hamnade mitt emellan. SLB var mer avlägset besläktad med övriga raser. Bland lantraserna fanns störst genetisk variation hos fjällko och rödkulla. Tillsammans bidrar alla raser till den genetiska mångfalden.

Länk

https://doi.org/10.1186/s12711-019-0496-0

Referens

Upadhyay, M. Eriksson, S., Mikko, S., Strandberg, E., Groenen, M.A.M, Crooijmans, R. P. M. A., Andersson, G. & Johansson, A. M. 2019. Genomic relatedness and diversity of Swedish native cattle breeds. Genetic Selection Evolution 51:56.


Kontaktinformation

Susanne Eriksson, forskare FLK
Institutionen för husdjursgenetik (HGEN)
susanne.eriksson@slu.se, 018-67 20 07

 

Sidansvarig: marten.granert@slu.se