100 år av laxutsättningar i Östersjön – vilka är de genetiska konsekvenserna?

Senast ändrad: 12 maj 2016
LaxhoppAkeForssén.jpg

Skiljer sig laxbestånden åt före och efter utbyggnaden av de stora laxälvarna? Hur har nästan 100 år av odling och utsättning av lax i Östersjön påverkat dagens laxbestånd? Vilka är de långsiktiga konsekvenserna och bör kompensationsodling av lax fortsätta?

Institutionen för akvatiska resurser undersöker i ett forskningsprojekt de genetiska effekterna av de storskaliga laxutsättningar som skett i Östersjön från början av 1900-talet.

  • Hur såg den genetiska strukturen ut historiskt?
  • Vilka genetiska förändringar har laxen i älvarna genomgått?
  • Kan förändringarna i DNA kopplas till de utsättningar som genomförts för att kompensera att fisken inte kan passera kraftverken?

Gamla laxfjäll och ny teknikLjusne strömmar. Foto: Johan Östergren.

Vi analyserar gamla laxfjäll med ny DNA-teknik (så kallade SNP). Proverna samlades in under en tid då vattenkraften började byggas ut i Sverige, och innan de storskaliga odlings- och utsättningsprogram som följde med utbyggnaden sattes igång. Detta ger oss unika möjligheter att följa utvecklingen generation för generation. Genom att sedan använda resultaten från genetiska analyser i en modell, kan vi studera följderna av kompensationsodlingen. Vi kan också se hur utsättningar av odlad fisk påverkar framtida laxbestånd.

Vi kan med hjälp av genetiska analyser räkna ut hur mycket lax det fanns i älvarna innan regleringarna. Vi kommer också att se hur stort genutbytet var mellan älvarna, och hur stora genetiska förändringar som skett. Vi kommer även att bygga en individbaserad modell som kombinerar detaljerad information om laxens livshistoria, ekologi och genetik. Med denna individbaserade modell kan vi simulera scenarier för att se vad som händer om man fortsätter släppa ut odlad lax i Östersjön. På så sätt kan vi förutsäga populationsdynamiska och genetiska effekter på längre sikt. Modellen kan fungera som ett viktigt verktyg för en bra förvaltning av laxen i våra älvar.

Laxfjäll från tiden då det var gott om vild lax analyseras med ny DNA-teknik. Resultaten kan visa på hur odlad lax påverkar den vilda laxen. Foto: Johan Östergren.

Laxfjäll från tiden då det var gott om vild lax analyseras med ny DNA-teknik. Resultaten kan visa på hur odlad lax påverkar den vilda laxen. Foto: Johan Östergren.

Laxen i Östersjön – en utsatt art

Laxen i Östersjön har under det senaste seklet utsatts för mänsklig påverkan i form av miljöförstöring och fiske. När vattenkraftsutbyggnaden satte ordentlig fart under 1950- och 60-talet innebar detta slutet för många av våra största laxälvar. Forsarna i stora älvar som Luleälven, Ångermanälven och Indalsälven tystnade och laxens barnkammare förstördes. Fiskeribiologer förstod att detta innebar ett problem för laxen och för fisket i Östersjön och man ville hitta vägar att kompensera för skadorna. Till en början, under 1940- och 50-talet, satte man främst ut laxyngel från något av de många kläckerier som blivit populära. I vissa fall blandade man stammar från olika älvar.

Odlad och vild lax

Laxforskningsinstitutet (LFI) bildades 1961 och i fas med landvinningar inom fiskodlingen startades ett storskaligt nationellt program för kompensationsodling av lax (och andra arter). Vattendomar baserade på tidigare biologiska bedömningar av produktionsbortfall anger hur mycket laxungar (smolt) som skall frisläppas årligen i varje älv. Totalt släpps det än idag ut 1,7 miljoner laxungar i Sverige enligt dessa domar. För hela Östersjön är siffran nästan fem miljoner. Detta kan jämföras med de cirka 2,7 miljoner naturliga smolt som idag vandrar till havet från de få laxälvar som fortfarande producerar vild lax.

Utsättning av odlad lax ifrågasatt

Utsättning av odlad fisk i stor skala har under en längre tid ifrågasatts, inte minst med genetiska argument. Men trots detta finns det bara ett fåtal studier som undersökt hur odlad lax påverkar vilda bestånd av lax i Östersjön. När man odlar lax väljer människan vilka individer som ska bli föräldrar och parar dessa på ett onaturligt sätt. Antalet avelsfiskar är dessutom färre än i de flesta vilda älvar och ungarna utvecklas i en onaturlig odlingsmiljö med betydligt lägre dödlighet än i naturen. Detta innebär en stor risk för genetiska förändringar som förväntas ge lägre överlevnad i det vilda, och också lägre motståndskraft mot miljö- och klimatförändringar. När gener från den odlade fisken blandas med vild lax påverkas alltså även den vilda laxen.

Den Europeiska kommissionen kom i augusti 2011 med ett förslag att på sju år helt fasa ut kompensationsodlingen i hela Östersjön, detta för att värna en hållbar utveckling för de vilda laxbestånden. En samlad expertis i Östersjöområdet är överens om att detta långsiktigt är den rätta vägen att gå, men ingen vet egentligen vilka konsekvenser odlingen haft.

Värdet av odlade laxstammar en förutsättning för hållbar förvaltning

Att kunna bedöma det genetiska värdet av de odlade stammarna är inte helt enkelt.

  • Ska vi ha kvar odlade stammar av lax, eller är till exempel Luleälvslaxen inte längre en Luleälvslax genetiskt sett?
  • Vilka odlade stammar av lax är lämpliga för framtida återintroduktioner av lax i vissa utbyggda älvar?

Projektet kommer att försöka närma sig dessa frågor och spelar således en viktig roll ur ett bevarandebiologiskt perspektiv. Men framför allt är lägger projektet grunden för en hållbar förvaltning av både vild och odlad lax i Östersjön.


Kontaktinformation

Johan Östergren, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU
johan.ostergren@slu.se, 010-478 42 62, 070-346 14 29                    

Sidansvarig: teresa.soler@slu.se