Situationen för sillen/strömmingen i stora delar av Östersjön är problematisk. I centrala Östersjön och i Bottniska viken har storleksstrukturen i bestånden förändrats och andelen stora fiskar är låg. I centrala Östersjön är också lekbiomassan* oroväckande låg och ligger under den nivå som förvaltningen satt upp som mål. Kan den nedåtgående trenden för strömmingen bero på att det finns lokala lekbestånd som dagens förvaltning inte tar hänsyn till? Tillsammans med Stockholms universitet kartlägger vi lekpopulationer längs den svenska Östersjökusten.
Hittills (oktober 2021) har cirka 6000 vår- och sommarlekande sillar/strömmingar* samlats in. Insamlingen har gjorts av 47 kustfiskare, och genomförts i 140 olika lekområden längs ostkusten; från Skåne till Norrbotten. Nu pågår provtagning av den insamlade fisken, och senare i höst sker insamling av höstlekande strömming.
Grunden för ett genetiskt övervakningsprogram
Det finns cirka 90 miljarder sillar/strömmingar i Östersjön, men trots det finns det fortfarande mycket som vi inte vet om arten. Finns det genetiska skillnader mellan strömming som leker på olika platser och vid olika tider på året? Är genetiskt särpräglade bestånd tillräckligt stora för att vara livskraftiga på lång sikt? Målet med projektet är att svara på dessa frågor. Vi gör också en kartläggning av lekområden och populationer.
Genom att använda nyutvecklade genetiska markörer kommer vi att kunna identifiera bestånd som tidigare inte kunnat skiljas från varandra. Den kunskapen är mycket viktig när man gör beståndsuppskattningar, och för att förvaltningen ska kunna ta hänsyn till genetiskt distinkta lekbestånd.
En stor genetisk variation kan öka ekosystemens produktivitet, funktion och resiliens; alltså ett systems – eller en arts - förmåga att anpassa sig till förändring. Den anpassningsförmågan är extra viktig idag, när snabba klimatförändringar sätter press på många arter i Östersjön. Vi har tillgång till historiska prover från 1970-talet fram tills idag, och kommer därmed också att kunna se och studera eventuella förändringar över tid.
Kopplingar mellan kust och utsjö
Vi vill också undersöka hur det storskaliga pelagiska fisket längre ut till havs påverkar kustbestånden av sill/strömming, och vilka effekter det får för det småskaliga kustfisket som bedrivs på dessa kustbestånd. Detta gör vi genom att:
- studera förändringar i storleks- och åldersstruktur i strömmingsbestånden
- studera förändringar i lekbestånden längs kusten
- genetiskt följa vilka bestånd det storskaliga fisket inriktas på
Kustfiskarnas observationer kompletterar forskningsresultaten
I samband med insamlingen av sill/strömming intervjuas också de involverade kustfiskarna om strömmingsbeståndens status, utveckling och lek. Svaren kommer sedan att jämföras med resultaten från en tidigare intervjustudie som gjordes 2003. Intervjuerna ger oss också kunskap om hur yrkesfiskarna lokalt bedömer situationen för strömmingen, och om vad de själva tror att förändringarna beror på.
Projektet utförs på uppdrag av Havs och vattenmyndigheten (HaV) som, tillsammans med Naturvårdsverket, vill inkludera genetisk mångfald i miljöövervakningen. Som ett första pilotsteg i utvecklingen av ett fullskaligt nationellt genetiskt övervakningsprogram för biologisk mångfald, så startar man nationella program för ett fåtal arter där strömmingen är en av fyra utvalda arter från akvatisk miljö. Genetiska data från övervakningen kommer att bli tillgängliga för andra forskarteam.
Kontaktuppgifter
Lovisa Wennerström, Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), projektledare, lovisa.wennerstrom@slu.se, 010-478 41 57
Linda Laikre, Stockholm universitet, populationsgenetik, linda.laikre@popgen.su.se, 08-16 42 83
Iris Dahlin, Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), insamlingskoordinator och yrkesfiskeintervjuer, iris.dahlin@slu.se , 070-381 98 58
Gunnar Ståhl, Biolab, insamlingskoordinator, gunnar.stahl@biolab.se , 070-661 29 88
