Forskning om sillgrisslor

Senast ändrad: 08 februari 2022
Sillgrissla och unge på klipphylla

På Stora Karlsö utanför Gotland finns Sveriges största koloni med sillgrisslor. En art känd för sina dödsföraktande ungar, som när de är tre veckor gamla kastar sig ut från de mäktiga klippväggarna - men också en art som kan lära oss mycket om hur havet mår. Sillgrisslor är viktiga indikatorer som visar oss hur ekosystemet fungerar och kan hjälpa oss att upptäcka förändringar i miljö och näringsvävar. Läs mer om denna fascinerade fågel, och om den forskning som SLU bedriver!

Sillgrisslor har funnits på Stora Karlsö sedan stenåldern, vilket påvisats genom benrester i grottan Stora Förvar på Stora Karlsö. I grottan har också ben från garfågeln påträffats, en närbesläktad alkfågel som genom evolutionen likt pingvinerna förlorat flygförmågan, och som utrotades av människan runt om i världen under 1700-1800-talet.

Sillgrisslan var ett av huvudskälen till att Stora Karlsö som ett av världens första områden fick ett officiellt naturskydd år 1880, då Karlsö Jagt- och Djurskyddsförenings AB bildades. Då stod även sillgrisslan på avgrundens brant – endast ett tjugotal par återstod – och det nybildade aktiebolaget stoppade jakten och äggplockning vilket gjorde att populationen kunde återhämta sig.

Historiska ringmärkningar

1913 ringmärktes den första sillgrissleungen på Stora Karlsö, endast ett år efter den första ringmärkningen av någon fågel i Sverige (sex starar i Lund 1912). Detta var starten till en världsunik ringmärkningsserie – fram till 2021 har över 85 000 sillgrissleungar ringmärkts på Stora Karlsö. Genom ringmärkningen vet vi bland annat hur gamla sillgrisslor blir (upp till 47 år!) men även hur de dör – både drunkning i fiskenät, oljeskador och jakt har påverkat populationen under 1900-talet.

Utsikt över Stora Karlsö
På de mäktiga klipporna nedanför fyren på Västerberget häckar tusentals sillgrisslor. Foto. Aron Hejdström
Sillgrisslor på klippa
På Stora Karlsö häckar drygt 20 000 sillgrisslepar. Foto: Aron Hejdström
Sillgrissla under vatten
Sillgrisslan kan dyka ner till 80 m djup för att fånga fisk. I Östersjön äter de främst skarpsill och strömming. Foto: Aron Hejdström
Sillgrissla som puffat på ägg
I projektet ”Havsfåglar i Östersjön” har livekameror installerats på klipphyllan vid Stora Karlsö. Filmerna har analyserats med hjälp av AI (artificiell intelligens).
Sillgrisslor på klippa
En sillgrissla blir 40-45 cm hög och har ett vingspann på 60-70 cm. Foto: Aron Hejdström
Flygande sillgrissla
Östersjöns sillgrisslor lämnar sällan Östersjön men sprider ut sig till havs under vintrarna och ses då sällan från land. Foto: Aron Hejdström

Institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua) bedriver idag forskning på sillgrisslor inom ramen för projektet ”Havsfåglar i Östersjön”, vilket bildades 1997 och har haft kontinuerligt stöd från Världsnaturfonden WWF sedan starten. Forskningens syfte är att undersöka sillgrisslans långsiktiga förutsättningar för fortlevnad i Östersjön, men också att se hur sillgrisslor, som i sin livscykel sammankopplar hav och land, kan bidra till förståelse för det marina ekosystemet.

Forskning pågår!

Sillgrisslan detaljstuderas i Stora Karlsö Auk Lab

Havsfåglar häckar ofta på otillgängliga platser, och möjligheten till detaljstudier utan att samtidigt störa fåglarna är därför ofta begränsad. Under 2008, efter ett antal års planering, byggdes Karlsö Auk Lab, en konstgjord häckningshylla för sillgrisslor mitt i kolonin på Stora Karlsö, med plats för flera hundra par alkfåglar.

Syftet med konstruktionen är att detaljstudier kan genomföras utan att fåglarna noterar att någon är där – lite som ett gömsle – fast hängande utanför klippkanten.

Träkonstruktion mot klippvägg

Foto: Aron Hejdström

I dagsläget häckar ett åttiotal par av sillgrisslor på öppna klipphyllor, och tordmular, en närbesläktad art till sillgrisslorna, har börjat flytta in i specialdesignade holkar på insidan.

Kvinna titta ut genom smalt fönster

Foto: Aron Hejdström

Med hjälp av kameraövervakning dokumenteras varje del av alkfåglarnas liv på land, från att de återkommer till klipphyllan efter vintern till att de lägger ägg, föder upp ungar och lämnar hyllan mitt i sommaren. Ytterligare mätsensorer som exempelvis termometrar och värmekameror ger ytterligare förklaringar till det vi ser hända i fåglarnas hektiska liv.

Läs mer

Om Stora Karlsö Auk Lab hos Baltic Seabird Project

Artikeln The Karlsö Murre Lab methodology can stimulate innovative seabird research, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Marine Ornithology

Sillgrisslan gynnas av turismen

Under en normal säsong gästas Stora Karlsö av tusentals besökare men under 2020 var ön stängd för besökare på grund av COVID-19. I sillgrisslekolonin var ingenting sig likt. Fåglarna kom aldrig riktigt till ro, äggen dröjde, och många gav upp häckningsförsöken.

Det visade sig att havsörnar, en art som själv varit på utrotnings brant bara för 60 – 70 år sedan, hade intagit Stora Karlsö och plötsligt börjat terrorisera grisslorna. Som mest 33 örnar sågs samtidigt, och sillgrisslorna hade sin sämsta säsong någonsin.

Att mänsklig närvaro hade en så stor roll i sillgrisslornas framgång var tidigare okänt. På senare år har den ökande förekomsten av örnar spekulerats till att leda till minskande havsfågelpopulationer på en rad håll, och kanske kan mänsklig närvaro vara en del i att balansera detta intrikata samspel.

När katten är borta...

När Covid-19-restriktionerna stoppade turisterna från att besöka Stora Karlsö, störde havsörnar sillgrisslornas häckning. 

Läs och se mer

Den vetenskaplig artikeln COVID-19 lockdown reveals tourists as seabird guardians

Videorepotaget Inga turister – inga sillgrisslor av Deep Sea Reporter

 

Sillgrisslan göder landekosystemet

Intill den största sillgrisslekolonin på Stora Karlsö finns en av Europas största kolonier av hussvalor. Hussvalor äter flygande insekter, men kunde det ändå finnas en koppling?

För att undersöka det möjliga sambandet undersöktes fjädrar från hussvalornas och sillgrisslornas ungar med så kallad isotopanalys. Båda visade på ett gemensant marint ursprung – men hur kunde hussvalan få sin mat från havet?

Det visade sig att spillningen från sillgrisslorna göder mygglarver utanför kolonin, som sedan blir föda åt svalornas ungar. Stora Karlsö har stora populationer av många insektsätande fåglar, som sannolikt alla gynnas av den stora sillgrisslelkolonin – en motor i hela landekosystemet.

 

Illustration av cyke som visar klippvägg, sillgrisslor och svalor

Kretsloppet där sillgrisslorna genom sina födosök påverkar det lokala ekosystemet runt Stora Karlsö. Illustratör: Fredrik Saarkoppel.

 

Sillgrisslan - länken mellan Östersjöns havsbotten och himlens svalor

Se filmen dä Jonas Hentati Sundberg berättar om hur sillgrisslornas fiske göder mängder av fjädermygglarver, som i sin tur föder en stor koloni av svalor.

Läs mer

Nyheten Utan fisk, inga svalor – ny studie visar de komplexa sambanden mellan hav och land

Den vetenskapliga studien ”Fueling of a marine‐terrestrial ecosystem by a major seabird colony”.

Sillgrisslan påverkas direkt av klimatförändringarna

Under riktigt varma dagar har sillgrisslorna svårt att hantera temperaturen på klipphyllan. De försöker söka skugga, börjar flämta, och har till slut ingen annan utväg än att lämna hyllan för att svalka sig i havet. De lämnar då ägg och ungar obevakade, som därmed riskerar att ramla ner eller bli tagna av rovfåglar.

 

 

I ett pågående projekt som finansieras av Formas ska gymnasieungdomar hjälpa till att undersöka hur temperaturen på klipphyllan har en direkt påverkan på sillgrisslornas beteende, med målet att förstå effekten av klimatförändringar på sillgrisslor och andra havsfågelpopulationer.

Projektet genomförs i samabete med Baltic Sea Science Center på Skansen och ingår i den digitala portalen Klimatet och Östersjön som lanseras under 2022.

Unge sitter under vinge på vuxen sillgrissla

 

Sillgrisslan: en pusselbit för att förstå och förvalta marina ekosystem

Sillgrisslorna är ute och samlar fisk flera gånger om dagen, och det är känt sedan tidigare att man genom att studera deras beteende och framgång kan läsa av mycket av de pågående förändringarna i havsekosystemet. Skulle man kunna ta detta ett steg till och använda sillgrisslornas informationsinhämtning som en av många pusselbitar för att förbättra förvaltningen av de marina ekosystemen, till exempel kring hur vi styr yrkesfisket?

För att undersöka detta utvecklas nu Artificiell Intelligens (AI) för att i realtid analysera och kommunicera hur sillgrisslepopulationen kan ge information om ekosystemet.

 

Parallell information insamlas med SLU Aqua Sailor, den seglande drönare som sedan 2019 använts i vattnen runt Gotland för att mäta bland annat mängden fisk i havet.

Projektet finansieras av Formas inom satsningen Blå innovation. 

Hur mycket mat behöver sillgrisslor och andra havsfåglar?

Den fisk som sillgrisslorna äter är också föremål för ett omfattande yrkesfiske. Både skarpsill och strömming fiskas idag för att användas till fiskmjöl och fiskolja, som i sin tur används inom jordbruk och vattenbruk. När fiskekvoterna sätts tas ingen hänsyn till sillgrisslor och andra havsfåglar, endast beståndens hållbarhet utifrån yrkesfiskets behov betraktas. Detta gäller inte bara i Östersjön utan för de flesta fiskbestånden i världen.

För att undersöka fåglarnas födobehov har en modell utvecklats, där fåglarnas fiskkonsumtion, hur långt de flyger, och hur duktiga de är på att dyka tas i beaktning. Slutsatsen är att fåglarna äter ett par tusen ton fisk under en säsong, men att det behöver vara mångdubbelt med fisk i vattnet för att de ska klara sig.

I ett pågående projekt som finansieras av Vetenskapsrådet ska detta undersökas på global nivå – hur mycket fisk behöver världens havsfåglar för att klara sig och hur behöver fiskepolitiken utvecklas för att fisket inte ska hota världens minskade havsfågelpopulationer?  

Läs mer

Nyheten Räcker fisken åt både fiskare och fåglar? om studien "A mechanistic framework to inform the spatial management of conflicting fisheries and top-predators" som publicerats i tidskriften Journal of Applied Ecology.

Fakta:

Sillgrissla Uria aalge

Familj: Alcidae – alkfåglar

Storlek: 40-45 cm hög och med ett vingspann på 60-70 cm

Livslängd: cirka 30 år, men rekordet är 47 år

Könsmogen: Vid 4-5 års ålder

Ruvningsperiod: Lägger sina ägg i maj - juni, ruvningstiden är 31 dagar, då hanen och honan hjälps åt och avlöser varandra. Ungen sitter på klipphyllan i tre veckor innan den hoppar ut mot havet och tillsammans med sin pappa simmar ut mot havet.

Föda: Pelagisk fisk, i Östersjön främst skarpsill och strömming. Kan dyka ner till 80 m djup och fånga fisk.

Utbredning

En av få alkfåglar som har en utbredning runt hela norra halvklotet, både i Atlanten och i Stilla Havet. I Europa finns kolonier bland annat i Norge, Island, Sverige och på de Brittiska öarna. Sillgrisslor häckar även längs USA och Kanadas östkust och i Oregon och Kalifornien på USAs östkust.

I Sverige finns den största kolonin på Stora Karlsö, väster om Gotland. Här häckar drygt 20 000 par. Östersjöns sillgrisslor lämnar sällan Östersjön men sprider ut sig till havs under vintrarna och ses då sällan från land.

 


Kontaktinformation

Jonas Hentati Sundberg, universitetslektor
Institutionen för akvatiska resurser, SLU
jonas.sundberg@slu.se, 073-938 79 69