Blankålens kvalitet

Senast ändrad: 01 mars 2017
al_vandrvag.jpg

Den EG-förordning som sätter ramarna för svensk ålbeståndsvård syftar till att öka överlevnaden av ål i svenska vatten och därmed antalet utvandrande blankålar.

Förordningen föreskriver däremot inte vilka ålar som ska ges möjlighet att vandra ut vilket kan visa sig vara en betydande brist. En studie av personal vid Sötvattenslaboratoriet, publicerad i Journal of Fish Biology (artikeln som pdf, öppnas i nytt fönster), visar att endast större ålar har goda förutsättningar att klara den mycket långa lekvandringen på 7 000 km från Öresund till Sargassohavet med bibehållen kapacitet för att bidra till reproduktionen. Studien pekar även på att större (äldre) ålar från exempelvis svenska sötvatten kan vara speciellt viktiga, med högre fekunditet och fitness, eftersom de, utöver att de är stora, även investerar relativt mer energi i sin rom än yngre ålar gör.

Sveriges nationella ålförvaltningsplan är tänkt att vara adaptiv vilket betyder att den successivt ska förändras, förfinas och förbättras. Ny kvalitetsrelaterad kunskap är därför viktig att integrera, vilket exemplet ovan tydligt illustrerar. Vi förutser ett visst skifte av ålforskningens inriktningen mot mer kvalitetsrelaterade frågeställningar framöver. Studier som berör storlek, fetthalt, ålder vid könsmognad, fettsyra-sammansättning, parasit- och giftbelastning kommer sannolikt att efterfrågas mera.


Kontaktinformation
Sidansvarig: teresa.soler@slu.se