EU och ålen

Senast ändrad: 25 maj 2016

Sedan 2007 finns en särskild EU-förordning med syfte att återställa ålbeståndet (Rådsförordning (EG) nr 1100/2007).

Tanken bakom förordningen är att varje medlemsstat skall låta 40 % av vad ett ursprungligt ålbestånd, det vill säga ett bestånd baserat på hög rekrytering och utan mänskliga störningar, skulle avkasta i form av utvandrande blankålar. Varje medlemsstat har tagit fram en eller flera nationella ålförvaltningsplaner där man beskriver beståndssituationen och hur man avser att nå målet ovan.

Sveriges ålplan

Sveriges ålplan trädde i kraft 2009 och den baserar sig på fyra ben - minskat fiske, ökad överlevnad vid passage av vattenkraftanläggningar, ökade utsättningar av importerat ålyngel samt en ökad fiskerikontroll. Sverige skall, som övriga medlemsstater, senast den 30 juni 2012 avrapportera till EU vad vi gjort för att öka utvandringen av blankål och vilken effekt åtgärderna haft.

Arbetet med ålförvaltningen

Mycket av arbetet runt ålförvaltningen sker i en internationell ålarbetsgrupp i regi av European Inland Fisheries and Aquaculture Advisory Commission (EIFAAC - en FAO-enhet som behandlar inlandsfiske) och Internationella Havsforskningsrådet (ICES/WGEEL). Institutionen för akvatiska resurser är aktivt representerade i den arbetsgruppen och tar inför varje möte fram en årlig landsrapport där ett uppdaterat dataunderlag presenteras i EIFAAC/ICES Working Group on Eels. Som ett led i det nationella arbetet inför avrapporteringen till EU sommaren 2012 har också en svensk ”Statusrapport” tagits fram, en rapport som objektivt presenterar mycket av den kunskap och de relevanta dataserier vi idag har.


Kontaktinformation

Håkan Wickström, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, Enheten för diadroma arter, SLU
hakan.wickstrom@slu.se, 010-478 42 46

Sidansvarig: teresa.soler@slu.se