Fredningsområden - fiskefria områden

Senast ändrad: 02 november 2016

Institutionen för akvatiska resurser driver flera projekt där man följer upp effekten av befintliga fredningsområden i svenska vatten. Förutom att utvärdera utfallet i specifika områden syftar forskningen till att utveckla generella rekommendationer för hur fredningsområden kan utformas för att ge önskat resultat.

Ett viktigt och omdiskuterat instrument för att förvalta fiske är att inrätta olika typer av fredningsområden. Med detta menas att man skyddar arter och deras miljöer genom områdesvisa inskränkningar i fisket. Det finns olika typer av fredningsområden. Helt fiskefria områden, säsongsfredade områden och områden där en viss fiskemetod är förbjuden är några av de vanligaste exemplen.

Fiskefria områden

Tidigare erfarenheter av effekten av fiskefria områden har visat att de ger både mer och större fisk i det skyddade området och att de även kan ha en positiv effekt på fiskbeståndet (och fisket) i omkringliggande områden.

På uppdrag av Regeringen har sex fiskefria områden bildats i Sveriges havsområden, varav tre i Västerhavet och tre i Östersjön. I sötvatten finns det största fiskefria området i Vättern.

Införda fredningsområden i Sverige och år


Kontaktinformation

Ann-Britt Florin, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU
ann-britt.florin@slu.se, 010-478 41 22

Alfred Sandström, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, Enheten för stora sjöar, SLU
alfred.sandstrom@slu.se, 010-478 42 41

Mattias Sköld, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Havsfiskelaboratoriet, Enheten för datainsamling och biologisk analys, SLU
mattias.skold@slu.se, 010-478 40 46, 070-537 87 74

Ulf Bergström, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU
ulf.bergstrom@slu.se, 010-478 41 17

Sidansvarig: teresa.soler@slu.se