Fredningsområden - fiskefria områden

Senast ändrad: 03 maj 2018

SLU Aqua driver flera projekt där vi följer upp effekten av fredningsområden i svenska vatten. Forskningen syftar till att utveckla generella rekommendationer för hur fredningsområden kan utformas för att stärka fiskbestånd och förbättra livsmiljöer.

Fredningsområden är ett omdiskuterat instrument för att förvalta fiske och havsmiljö. I fredningsområden skyddas arter och deras miljöer genom områdesvisa inskränkningar i fisket. Det finns olika typer av fredningsområden. Helt fiskefria områden, lekfredningsområden och områden där en viss fiskemetod är förbjuden är de vanligaste formerna. I dagsläget har vi mest kunskap om helt fiskefria områden, genom omfattande utvärderingar som gjorts de senaste åren.

Kartan visar aktuella fredningsområden, se länkar nedan för mer information om respektive område.

A. Storjungfrun / Kalvhararna (sik) 
B. Gålö, Lännåkersviken (gös, gädda, abborre)
C. Licknevarpefjärden (abborre, gädda)
D. Gotska Sandön (piggvar, skrubbskädda)
E. Kattegatt (torsk)
F. Vinga (hummer, torskfisk)
G. Havstensfjorden (torsk, piggvar, rödspätta)
H. Kåvra (hummer)
J. Vättern (röding, sik)




 

 

Effekter av fiskefria områden

Internationella erfarenheter av effekten av helt fiskefria områden har visat att de ger både mer och större fisk i det skyddade området och att de även kan ha en positiv effekt på fiskbestånd och fisk i omkringliggande områden. I norra Europa har fiskefria områden använts i mycket liten utsträckning och kunskapen har därför varit mycket begränsad. För att förbättra kunskapsläget har sex fiskefria områden på uppdrag av regeringen bildats i Sveriges havsområden, varav tre i Västerhavet och tre i Östersjön. Ytterligare två marina fiskefria områden har tillkommit på annat initiativ. I sötvatten finns dessutom stora fiskefria områden i Vättern. Även om de svenska fiskefria områdena bara täcker en liten del av svenska vatten så utgör de ändå ungefär två tredjedelar av Europas totala yta av fiskefria områden.

De fiskefria områdena har utvärderats sedan de infördes och resultaten sammanfattades i en rapport 2016. Generellt har en tydlig återhämtning skett hos målarterna för fredningen, dvs. fiskar och kräftdjur som är viktiga för både yrkes- och fritidsfisket. Antalet individer och storleken på fisk har ökat i de fiskefria områdena i förhållande till referensområdena där fiske har fortsatt vara tillåtet. Trots den korta utvärderingsperioden på ca 5 år har bestånden svarat med tydliga ökningar, vilket visar att fiskefria områden är en effektiv åtgärd för att snabbt stärka försvagade bestånd. Även effekter på fiskesamhällena som helhet och på bottenfauna har konstaterats i de fiskefria områdena vilket visar att denna åtgärd även kan ha positiva effekter på hela ekosystemet.

Stora rovfiskar är oftast eftertraktade målarter för både yrkesfiske och sportfiske. Det är därför ofta dessa fiskar som uppvisar störst positiva effekter vid inrättande av fiskefria områden. Angränsande forskning visar att stora rovfiskar har en viktig strukturerande roll på ekosystemen. Genom att rovfisken exempelvis reglerar förekomst av mindre rovdjur, som krabbor och småfisk, så ökar deras bytesdjur, dvs. små kräftdjur och snäckor. Dessa minskar i sin tur förekomsten av trådalger, vilket gynnar den storvuxna och fleråriga vegetationen som trådalgerna annars konkurrerar med. På så vis lindrar rovfisken negativa effekter av övergödning i kustzonen och bidrar därmed till friskare livsmiljöer. Sammantaget innebär det här att fiskefria områden kan vara användbara inte bara i fiskförvaltning utan även inom naturvården.

Effekter av lekfrednngsområden

Lekfredningsområden användes allmänt som fiskevårdande åtgärd vid kusten. Kunskapen om effekterna av lekfredningsområden är dock mer begränsad än för helt fiskefria områden. Gällande användningen av lekfredningsområden för att stärka bestånd av abborre och gädda görs undersökningar inom projektet ReFisk. Det finns även ett stort antal fredningsområden vid mynningsområden till vattendrag där öring och lax leker. För några av dessa har också effekterna undersökts genom provfisken.

I Stockholms län infördes totalt 25 lekfredningsområden under 2004-2006 för att stärka bestånden av gädda och abborre. Effekterna av dessa fredningsområden utvärderas under 2017-2018 inom projektet ReFisk. Preliminära resultat visar att man får tydliga effekter på gädda, men inte på abborre.

Längs både ost- och västkusten finns ett stort antal lekfredningsområden kring mynningsområdena till vattendrag där öring och lax leker. Effekterna av dessa lekfredningar på yngelförekomsten i vattendragen har undersökts genom elprovfisken före och efter att fredningsområdena infördes. Resultaten visar att man kan få tydliga effekter på tätheten öring och lax i vattendragen redan efter en fredningstid på i medeltal tre år.


Kontaktinformation

Ann-Britt Florin, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU
ann-britt.florin@slu.se, 010-478 41 22

Alfred Sandström, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, Enheten för stora sjöar, SLU
alfred.sandstrom@slu.se, 010-478 42 41

Mattias Sköld, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Havsfiskelaboratoriet, Enheten för datainsamling och biologisk analys, SLU
mattias.skold@slu.se, 010-478 40 46, 070-537 87 74

Ulf Bergström, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU
ulf.bergstrom@slu.se, 010-478 41 17

Sidansvarig: pontus.mattsson@slu.se