Mal

Senast ändrad: 26 januari 2012

Malen är en värmeälskande sötvattensfisk, vars ursprungsmiljö karakteriseras av större floder med angränsande vatten såsom gamla flodarmar och översilningsområden. Sjöar som ligger i anslutning till det rinnande vattnet utgör ofta viktiga uppväxtområden.

Silurus glanis
 
Ståndplatser kan vara bakom stock eller i håligheter på botten, bland frilagda rotverk och stenblock, och därifrån söker den sitt byte, ofta nattetid. Viktig föda är karpfiskar såsom mört och björkna. Även grodor står högt på menyn.

Höga temperaturer, gärna en bra bit över 20°C, innebär god tillväxt. På hösten, med sjunkande temperatur, minskar ämnesomsättningen och övervintringen sker i dvalliknande tillstånd på någon lugn plats.

För att leken ska bli framgångsrik och ynglen utvecklas normalt så bör vattnet vara 22 grader och däröver. Det innebär att lyckad reproduktion inte sker varje år på våra breddgrader.

Det största kända svenska exemplaret fångades 1870 i sjön Båven och var 3,6 meter lång och vikten har uppskattats till 180 kg. De svenska malbestånden lever på gränsen av sitt utbredningsområde, och tillväxten är långsam. En mal som är mellan 1,5 - 2 meter kan vara 40 år eller äldre.

Hotbild

I Artdatabanken nationella rödlista 2010 är malen inplacerad som starkt hotad (EN). Malen har minskat kraftigt under 1900-talet. Även om situationen förbättrats på flera håll under senare år så är den långsiktiga överlevnaden inte garanterad. Antalet reproduktiva individer i Sverige bedöms vara färre än 250 stycken.

Anledningen till att bestånd försvagats eller dött ut, kan oftast tillskrivas människans ingrepp i miljön såsom regleringar, avledning av vatten, fysisk påverkan på strand och bottenhabitat samt föroreningar. De små bestånden är också känsliga för uttag genom fiske.

Målsättningen med bevarandearbetet är att antalet aktivt reproduktiva individer i landet ska fördubblas under innevarande decennium och senast 2025 bör malen ha uppnått gynnsam bevarandestatus.

Åtgärder

Åtgärdsprogrammet för bevarande av mal fastställdes av Fiskeriverket och Naturvårdsverket gemensamt 1998. Nuvarande program har reviderats av Sveriges lantbruksuniversitet och överlämnats till Havs- och vattenmyndigheten för fortsatt handläggning.

Åtgärder som kan bli aktuella är restaurering av förstörda livsmiljöer, utsättningar samt skydd av lekplatser och primära uppväxtområden. För att minska bifångster av mal, bör fiskeförbud med bland annat nät och krokredskap införas på för arten känsliga områden. Dessutom bör samtliga bestånd och deras livsmiljöer kontinuerligt övervakas.

Provfiske

Länsstyrelsen i Södermanlands, Kronobergs, och Kalmar län samt Kristianstads Vattenrike bedriver riktade provfisken i syfte att övervaka bestånden. Fisket i Emån, Helgeå och Båvenområdet visar på en ökning utanför de kärnområden som beskrevs i slutet av 1990-talet.

Viktig populationsförstärkning har skett i Emån på den så kallade Fliserydsplatån. Fliserydsplatån (åsträcka ca 6 km) undantogs från det omfattande sänknings- och invallningsföretaget som genomfördes i slutet på 1980-talet i Emån. En viktig anledning till att kanaliseringen av Emån stoppades vid Fliserydsplatån var förekomsten av potentiella malmiljöer.

Historik

Verksamhet kring mal har bedrivits sedan 1982. Forskning och undersökning har varit inriktad på de förhållanden som är begränsande för arten (reproduktion, val av habitat) liksom utbredning, status, genetisk identifiering av bestånd, artificiell fortplantning och uppfödning.

Populationsförstärkande åtgärder såsom utsättningar har gjorts i Emån och nedre delen av Helgeå. Arten fredades år 1994. Dessutom har skyddet och säkerställandet av bestånden tagits upp och lyfts fram i samband med vattenmål. De populationsbefrämjande åtgärderna bör pågå fram tills att arten uppnått gynnsam bevarandestatus.


Kontaktinformation
Sidansvarig: teresa.soler@slu.se