Sydliga randbestånd av röding

Senast ändrad: 13 februari 2012

Den sydsvenska rödingen är akut hotad. Detta baseras på att 74 % av de minst 54 bestånd av relikt röding som var kända i sjöar söder om Dalälven år 1900 idag är utrotade. Därmed återstår endast 14 ursprungliga bestånd. Fångststatistik från flera av de återstående relikta rödingsjöarna, inklusive Sommen, Stora Ullen, Vättern, Yngen och Ören, uppvisar svaga och/eller minskande bestånd.

Salvelinus alpinus (L.) komplexet

Biologi

Rödingen är en kallstenoterm, arktisk organism som är väl anpassad till låga temperaturer och långa perioder av vintermörker och svält. I Sverige återfinns fortfarande ursprunglig röding bara i sjöar på 400-800 meter över havet inom ett sammanhängande fjällområde norr om 62:a breddgraden. Röding förekommer också i ett fåtal isolerade låglandssjöar från Lappland i norr till Vättern i söder. Här lever rödingen i främst näringsfattiga källsjöar med små tillrinningsområden, skogklädda omgivningar, med högt läge över havet, stort djup, klart vatten med stort siktdjup, steniga bottnar, lekgrund av block och sten, samt få andra fiskarter.

Dessutom återfinns röding i en serie djupa och oligotrofa låglandssjöar med artrika och mycket komplexa fisksamhällen där det trots omgivande jordbrukslandskap finns ett närmast fjällsjöliknande ekosystem med få konkurrerande fiskarter samt kallt och syrerikt vatten på de djupare bottnarna. De senare bestånden kännetecknas främst av olika livshistorieegenskaper som främjar storlek, tillväxt och tidig övergång till en diet av nors och siklöja (t.ex. Sommen, Vättern och Ören).

Hot

Orsakerna till att rödingens minskat och försvunnit under 1900-talet är främst:

  • försurning,
  • inplantering av främmande fiskarter som gädda, sik och siklöja,
  • överfiske,
  • vattenståndsreglering,
  • eutrofiering, samt ett
  • minskat livsutrymme (habitat volume)

Den pågående klimatförändringen antas förstärka dessa effekter, och gynna konkurrerande arter – naturliga såväl som inplanterade. 

Systematik

De sydsvenska rödingbeståndens systematik och taxonomi behöver granskas; dels representerar de en invandringshistorisk heterogen grupp, dels saknas en allmänt accepterad vetenskaplig namnsättning, som på senare år dessutom vilsefört myndigheter och marknad. Den nationella rödlistningen har preciserats taxonomiskt till att bara gälla sydliga bestånd av Linnés storröding – ursprungligen (Salvelinus salvelinus (L.) – vilket möjligen endast omfattar de bestånd som är genetiskt besläktade med Vätterns röding, varav bara analyser av röding från Sommen och ryska Ladoga konfirmerat släktskap. Dessa få storrödingbestånd med östlig invandring är därför även i ett internationellt perspektiv att betrakta som än mer akut hotade.

Tidigare åtgärder

I sju forna reliktsjöar har röding från andra sjöar återinplanterats, dock med osäker framgång. I endast fyra sjöar med antingen ytterst få andra fiskarter, eller med förekomst av nors och Mysis relicta, har nyinplanterad röding från Vättern etablerat nya bestånd. Put-and-take bestånd av röding i avsikt att underhålla ett tillfälligt fritidsfiske finns i flera sjöar men faller utanför syftet med bevarandeambitionen i ett kommande åtgärdsprogram.

Genom den påbörjade kalkningen av försurade sjöar i sydvästra Sverige under slutet av 1970-talet räddades framgångsrikt tio relikta bestånd, varav två dock senare utrotades på grund av inplantering av siklöja respektive sik. De mycket omfattande försöken med att nyinplantera röding av främst Vättern-ursprung i åtskilliga sydsvenska sjöar vid förra sekelskiftet har i princip misslyckats.

I vissa reliktsjöar har lokala skötsel- och fiskevårdsplaner införts med utökade restriktioner i fisket, höjda minimimått, bag limits, och i Vättern även helt fiskefria zoner. I några sjöar har lekgrunden inventerats, och i Mycklaflon utökats. Decimering av konkurrerande abborre har provats, och i Vättern har Fiskeriverket förordat ett totalstopp av laxutsättningarna.

Förutom de positiva kalkningsinsatserna och laxens negativa effekter på röding har ingen av de övriga tidigare insatserna utvärderats. Den övergripande visionen är att säkra de relikta sydsvenska rödingbeståndens överlevnad och möjligheter till självreproduktion med bibehållen genetiskt diversitet i sina ”ursprungliga” sjöar.

Kommande åtgärder

Förslagen till åtgärder och rekommendationer fokuserar på de kvarvarande 14 relikta bestånden, och de åter- och nyinplanterade rödingbestånden där upprepad rekrytering av annan relikt och genetiskt ”oförädlad” röding kan dokumenteras.

Dessa åtgärder omfattar främst

  • fortsatt bevakning och säkring av vattenkvalitet och vid behov - kalkning,
  • ökat skydd mot utplantering av främmande arter (gädda, sik, siklöja, lax),
  • hårdare reglering av fisket,
  • ökat skydd av leklokaler,
  • geografiska zoner med fiskeförbud året runt,
  • decimering av begränsande predatorer och konkurrenter,
  • habitatförbättringar, inklusive rivning av obefogade dammkonstruktioner,
  • uppdatering, sammanställning och spridning av befintlig kunskap,
  • en ny övergripande inventering av sydsvenska rödingsjöar inklusive
  • molekylärgenetisk kartering,
  • utveckling av icke-letal provfiskemetodik, och
  • utvärdering av genomförda åtgärder.

Illegala utplanteringar måste utredas och sakföras, nya föreskrifter för fisket i Vättern implementeras, och statens hantering av rödlistade fiskarter av historiskt kommersiellt värde ses över på central nivå.

Den dramatiska minskningen av sydliga randbestånd av röding i Europa bör leda till att sydlig storröding inkluderas i det europeiska Art- och Habitatdirektivet, och förenas med ett utökat skydd av relikta rödingsjöar och andra hotade glacialrelikter inom det europeiska Natura 2000 nätverket.

 


Kontaktinformation
Sidansvarig: teresa.soler@slu.se