Vårsiklöja

Senast ändrad: 26 januari 2012

Vårsiklöjan, en siklöja som leker på våren och inte på hösten. Den uppmärksammades 1903 och beskrevs som en självständig art av Svärdson (1979).

Coregonus trybomi

Vårsiklöjan är känd endast från fyra platser i landet: Fegen (Ätrans vattensystem), Ören (Motala ströms vattensystem), Stora Hålsjön (Viskans vattensystem) och Åsunden (Ätrans vattensystem). Beståndet i Åsunden  och Stora Hålsjön har ansetts vara försvunna. Vårsiklöjan i Ören minskade kraftigt på 1980-talet och har inte fångats sedan 1996. I Fegen har förekomsten varit relativt sparsam under tiden den varit känd (sedan 1960).

När det gäller sikar och siklöja (släktet Coregonus) är forskarvärden oenig om vad som är en god art. Det har medfört att vårsiklöjan artstatus ifrågasatts. I avvaktan på samsyn har arten lyfts bort som akut hotad (CR) till kunskapsbrist (DD)  i Artdatabanken nationella rödlista 2010.

Åtgärder

Om vårsiklöjan inte är en egen art så uppvisar denna underart/ekotyp livshistoriska karaktärer som är unika för landet samt för den lokal där den förekommer.  
Åtgärdsprogrammet för bevarande av vårsiklöja fastställdes av Fiskeriverket och Naturvårdsverket gemensamt 1998. Därefter har en fiskevårdsplan för Fegen (2004) upprättats av Länsstyrelsen i Jönköpings län. Vårsiklöjan är fredad sedan 2005.

Restriktioner

Fyra åtgärder som bör beaktas för vårsiklöjan i Fegen:

  • restriktioner i nätfisket (såsom maskstorlek och fiskedjup) så att bifångster av vårsiklöja begränsas
  • förbud mot utsättningar av akvatiska organismer i sjön och tillrinnande vatten
  • ett ökat uttag av den introducerade rovfisken gös
  • en översyn av Fegens reglering, där målet är en naturlig vattenregim och god vattenkvalitet

Kontaktinformation
Sidansvarig: teresa.soler@slu.se