Flodkräfta

Senast ändrad: 28 juli 2016
flodkraefta_Linda_Nyman_300.png

Flodkräftan (Astacus astacus) lever på grunt vatten i sjöarnas strandzon, dammar och mindre vattendrag.

Den föredrar branta strandbrinkar där den gräver djupa hålor eller platser med gott om rötter, sten eller andra gömställen. Flodkräftan är nattaktiv och i det närmaste allätare. Den äter bland annat insektslarver, musslor, snäckor, fiskrom och skott av skilda vattenväxter. En flodkräfta kan bli mellan 5 och 20 år. Exemplar med en längd upp till 20 centimeter har fångats.

Mer om flodkräfta


Flodkräftan lever på grunt vatten i sjöarnas strandzon, dammar och mindre vattendrag. Den föredrar branta strandbrinkar där den gräver djupa hålor eller platser med gott om rötter, sten eller andra gömställen. Flodkräftan är nattaktiv och i det närmaste allätare. Den äter bland annat insektslarver, musslor, snäckor, fiskrom och skott av skilda vattenväxter. En flodkräfta kan bli mellan 5 och 20 år. Exemplar med en längd upp till 20 centimeter har fångats.

Utbredning

Flodkräftan förekommer framför allt i norra och västra Svealand, i södra Norrland och längs norrlandskusten upp till Finska gränsen, samt på Gotland och Öland. Det finns även enstaka bestånd i Norrlands inland och sporadiskt finns den idag även i sydöstra Sverige.

Lek

Parningen sker under september - oktober då det börjar bli kallt i vattnet. Honan bär de befruktade äggen under stjärten till nästa sommar. Inget larvstadium förekommer utan vid kläckningen liknar ungen en liten fullvuxen individ. Hanar blir könsmogna vid 2-5 år och honor vid 2-6 år, beroende på var i landet kräftorna befinner sig.

Fiske

Flodkräftan har slagits ut av kräftpest i samtliga de fyra stora sjöarna och idag finns inget yrkesfiske efter flodkräfta, men däremot ett omfattande fritidsfiske i de delar av landet där arten finns kvar.

Historik

Flodkräftan är den enda sötvattenlevande storkräfta som förekommer naturligt i Sverige. Den antas ha invandrat till Skandinavien för drygt 10 000 år sedan. Traditionen att äta och fiska kräftor går tillbaka till 1500-talet, men den spred sig till den breda allmänheten först från slutet av 1800-talet.
 
Flodkräfta förekom tidigare i sjöar och rinnande vatten i större delen av landet, nedanför fjällkedjan. Sedan början av 1900-talet har emellertid bestånden minskat kraftigt, främst på grund av kräftpest, men också smittspridning från signalkräftan, försurning, föroreningar och vattenreglering. Man räknar med att så mycket som 97% av bestånden har slagits ut under de senaste hundra åren.
 
Idag finns knappt tusen kända vatten med flodkräfta i landet, men dessa ger på många platser möjlighet till ett aktivt och givande kräftfiske. Flodkräftan representerar ett stort kulturellt, socialt och ekonomiskt värde och på många håll pågår arbetet med att bevara flodkräftan och förstärka flodkräftfisket.


Kontaktinformation

Lennart Edsman, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, Enheten för stora sjöar,  SLU
lennart.edsman@slu.se, 010-478 42 26

Sidansvarig: teresa.soler@slu.se