Signalkräfta (Pacifastacus leniusculus)

Senast ändrad: 03 juni 2018

Liksom flodkräftan lever signalkräftan, Pacifastacus leniusculus, på grunt vatten i sjöarnas strandzon, dammar och mindre vattendrag.

Den föredrar branta strandbrinkar där den gräver djupa hålor eller platser med gott om rötter, sten eller andra gömställen. Signalkräftan är nattaktiv och i det närmaste allätare. Den äter bland annat insektslarver, musslor, snäckor, fiskrom och skott av skilda vattenväxter. En signalkräfta kan bli mellan 5 och 20 år. Exemplar med en längd upp till 20 centimeter har fångats.

 

Mer om signalkräfta


Signalkräftan är en introducerad art från Nordamerika och finns huvudsakligen i Götaland och sydöstra Svealand men genom illegala utsättningar förekommer den också i nordvästra Svealand och Norrland samt på Öland och Gotland.

Lekområde

Parningen sker under september—oktober då det börjar bli kallt i vattnet. Honan bär den befruktade rommen under stjärten till nästa sommar då rommen kläcks. Inget larvstadium förekommer utan vid kläckningen liknar ynglet en fullvuxen individ.

Vandringar

Kräftor är relativt stationära.

Ålder vid könsmognad

Hanar 2—5 år och honor 2—6 år, beroende på var i landet kräftorna befinner sig.

Maximal ålder och storlek

5—20 år. Exemplar med en längd upp till 20 centimeter har fångats.

Biologi

Kräftan lever huvudsakligen på steniga bottnar med goda syrgasförhållanden. Den kan även förekomma i branta strandbrinkar där den gräver djupa hålor eller platser med gott om rötter eller andra gömställen. Den finns i sjöar, dammar och vattendrag. Kräftan är i det närmaste allätare och äter bland annat insektslarver, musslor, snäckor, fiskrom och skott av skilda vatten-växter.

Kontaktinformation

Lennart Edsman, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU
lennart.edsman@slu.se, 010-478 42 26

Sidansvarig: teresa.soler@slu.se