Intresset för nya, innovativa stallsystem för slaktgrisar ökar i Sverige. Under de senaste åren har intresset för byggnationer med slaktgrisar i storgrupp ökat. Ännu så vi vet däremot väldigt lite om grisarnas välfärd, hälsa, produktion och beteende i dessa nya typer av stallar. Vi vet heller inte hur lantbrukarna upplever hanteringen av djuren. Djuren kan hållas i mycket stora grupper med upp till 400 grisar, något som hittills varit förknippat med aggressivitet, skador på djuren och stress. Samtidigt innebär grupphållning att djuren har större rörelsefrihet vilket är positivt ur välfärdssynpunkt.
Vi ser att det nu finns ett ökande behov av att dokumentera framgångsfaktorer och fallgropar för att kunna utforma praktiskt tillämpbara anvisningar för en optimal produktion vid hållning i storgrupp på slaktgrissidan. Vi ska i det här projektet vilja kartlägga hur systemen används och hur de fungerar i de anläggningar som finns i Sverige idag.
Det övergripande syftet är att dokumentera lantbrukares erfarenheter om hur det är att arbeta med och hålla slaktgrisar i storgrupp. Vårt mål är att studien ska resultera i välgrundade råd om hur man ska bygga och utforma systemen, hur stora grupper och hur hög djurtäthet som är lämplig samt hur man ska träna och hantera grisarna i dessa nya, innovativa system.
Studieresa Danmark
I slutet på juni åkte projektgruppen bestående av Rebecka Westin, Knut-Håkan Jeppson, Jenny Yngvesson och Elin Karlsson till Danmark tillsammans med veterinärerna Amelie Andersson och Helena Carlzén från Gård & djurhälsan (G&D). Resan anordnades av Alf Kristensen från företaget Domino och under resans tredje dag besökte även Torben Jensen och Lisbeth Ulrich Hansen från SEGES en gård med projektgruppen (Bild 1). Sammantaget besöktes tre stallar som valt att installera vågsystem.
Bild 1. Bakre raden från vänster: Amelie Andersson (G&D), Rebecka Westin (G&D/SLU, Knut-Håkan Jeppson (SLU), Alf Kristensen (Domino), Godtfred Christiansen, Torben Jensen (SEGES). Främre raden från vänster: Jenny Yngvesson (SLU), Lisbeth Ulrich Hansen (SEGES), Helena Carlzén (G&D) och Elin Karlsson (SLU).
Grundprincipen för ett vågstall är att en sorteringsvåg skiljer ytan för aktivitet och vila från utfodringsområdet. För utfodring behöver grisen frivilligt passera genom vågen. När grisen står i vågen så kommer det finnas tre möjliga alternativ, 1) grisen slussas till vänster, 2) grisen slussas till höger, 3) grisen slussas rakt fram och lämnar systemet, tillfälligt (som vid sjukdom) eller permanent (utsortering till slakt). Här finns en rad möjlighet som är positiva ur både produktion, djurhälsa och djurmiljö. Exempelvis kan grisen fasas till två olika foderblandningar, vilket gynnar tillväxten och framförallt köttprocenten. Vågen kan regleras så att 40 % av de lättaste grisarna hamnar till vänster och 60 % av grisarna hamnar till höger, vilket ger de lättare grisarna möjlighet till en något lugnare miljö och möjlighet till längre ättid. Alternativ 3 är som nämnts en funktion som ger lantbrukaren möjlighet att plocka ut grisar till slakt inom ett givet viktintervall. Alternativ tre kan också användas för att tidigt i omgången plocka ut de grisar som har en lägre vikt än förväntat och placera dessa i en lugnare miljö. Ovan är några av många möjligheter som kan användas när grisarna inte är individuellt märkta. För vissa fabrikat av vågstallar finns även möjlighet att individmärka alla grisar i omgången med hjälp av öronbricka, vilket ger möjlighet att följa upp varje enskild individ.
Bild 2. Bild från ingången i vågsystemet. Grisarna går på träningsprogram och den högra grinden är öppen för att lära grisarna hitta till utfodringsautomaterna.
Första besöket genomfördes hos en slaktgrisproducent som idag inhyser 12 vågsystem och producerar ca 37 000 slakgrisar/år. Stallen har tidigare inhyst en integrerad produktion och vågsystem för slaktgrisproduktion har efter ombyggnation installerats i befintliga, vilket visade på en flexibilitet i systemet. Anpassningen efter avdelningen bidrog till en variation på antalet individer från ca 250 till 500 per avdelning och våg. Gemensamt oavsett avdelning var att det alltid fanns möjlighet att sortera ut grisar till en del som var avskild från den stora gruppen. I den separata delen fanns det flera sjukboxar med separata utfodringsautomater samt även möjlighet att skapa en större box för inhysning av grisar utsorterade till slakt. All utfodring skedde med Dominos egna torrfoderautomater, som även har en vattennippel installerad i varje automat.
Bild 3. Ombyggt från traditionellt slaktgrisstall till vågsystem.
Bild 4. Ombyggt från grisningsavdelning till vågsystem.
Resan gick vidare till en slaktgrisproducent med 2400 platser och fyra sorteringsvågar. Stallet hade varit i drift ca ett år och utfodrade till skillnad mot föregående gård med blött foder med ett utfodringssystem från AgriSys. Här praktiserades ett system som skiljer sig något från den traditionella uppfödningen med insättning vid ca 30 kg – 120 kg och istället flyttades grisarna till vågstallet vid ca 70 kg för att sedan födas upp till slakt. Systemet inhyste inga kastrater utan köpte gyltor och galtar från en smågrisproducent.
Att investera i ett vågsystem istället för ett traditionell system motiverades bland annat av att locka framtidens lantbrukare. Ett mer automatiserat system som enklare går att styra med ett knapptryck. Att arbetsuppgifterna fördelades om från att skrapa och strö till att arbeta med djuren och produktionen. Ett citat från besöket lyder ”Du sparar inte tid i systemet vid jämförelse mot ett traditionellt system, men du omfördelar din tid och arbetsuppgifter”.
Nästa steg i projektet är att kontakta och besöka svenska besättningar för att samla erfarenheter från liknande system i Sverige!
Projektet är ett samarbete mellan Gård och Djurhälsan och SLU.
Projekt löper:
januari 2022- juni 2023
Finansiärer:
Projektgrupp: