Tack för era fågeldikter

Senast ändrad: 08 juli 2019
kalender2.jpg

Här har vi lagt alla dikter som vi fick in i vår diktutmaning som pågick från och med biologiska mångfaldens dag till 12 juni. Sammanlagt blev det 52 dikter och 53 arter. Allra populärast var koltrasten. (Har faktiskt kommit ytterligare tre dikter nu så vi får hyfsa till statistiken!)

Tribut till luftakrobat

Sommarsynonymt lyssnar
jag till primalskriken utanför

jag ler

det är Seglarna bland husen
seglarna bland tornen
som är tillbaka 

Jag drar åt sidan mörkergardiner
och möts av
dödslängtan
för så ser det ut
när den störtdyker mot mig
och sista stund
tvärvänder 
som en lek
eller jakt
så sjukt snabbt att de bara blir svarta streck 

Fria från fyrkantiga referensramar avskalas fulländningen
i dykningar och tvära kast 

Jag kliver ut på balkongen
kisar 
En, två, tre. Fem stycken är det
jag passar på att insupa ljudet
njuter.
för jag vet att mitt öra snart vänjer sig vid deras skrik

det blir ett med alla vardagsstadsljud
till nästa vår

Marcus Hedblom

Fåglar om kvällen

Kvällens ljumma tjatter och näktergalens sång
avrundar dagen än en gång.
Svalan svävar likt drakar i skyn
högt över den sovande byn.
Blåmesen och talloxen tjattrar nöjt
accompanjerar näktergalens flöjt.
Göken hoar kvällen till ro
Alla flyga åter till sitt bo.

Monica Johansson

Stenknäcken

Som en papegoja med patronlik uppsyn,
blickar den ut över parken.
Oftare sitter den i träden än på marken.

Den blygrå näbben krossar allt så lätt.
Körsbärskärnor och bokollon är kalas.
Kras! Kras!

Han lockar sin vän med zick, zick, zick och ett litet srii.
Det är hans enkla frieri.
Stenknäcken vår största fink,
en rejäl koloss,
en vänlig själ som inte slåss.

Johanna Hellberg

Uppsalas kajor

När aftonmolnens färg är grå som stål
och höstens sol går ned i röda bränder,
till parken tusen kajor återvänder
och färgar träden med sitt svarta kol. 

De skränar på sitt sträva tungomål,
och när de flyger, svävar, blixtsnabbt vänder,
de skapar skyhögt över hus och gränder
en virvlande, berusande kupol. 

Bland stadens fåglar - duva, kråka, skata -
är kajan allra mänskligast att skåda,
hon är en kämpe, både djärv och glad.
När skymning faller över lövtäckt gata,
flyg, ni kajor, flyg i flockar bråda,
i höstmoln över världens bästa stad.

Ulrika Stensdotter Blomberg

Lorikeet

My ideas I expect to fly like birds
But most often they hit the ground like turds
Despite my concepts' lorikeet-like colour
Alas, look like they've rejected another...

Matt Low  

Starling

A newly hatched starling
Filled with feelings of freedom and fear
Is facing a rising wind
Hesitates and don’t know if their dare
In the blink of an eye
It takes the leap – a vital decision
On fluttery wings
Towards some future – but no precision

C Smith

 

Några haiku till sommarfåglar

Skri över himlen
Äntligen har de kommit:
tornseglarsommar

Drömmen kan bli sann,
vintergrått ge plats åt guld:
Sommargyllingen. 

Hejsan rosenfink,
”pleased to meet you”, säger du.
Jag är också glad.

Näktergalsstrupen,
stark och hård som diamant.
Sångens galenskap.

Stilla morgonstund.
Orörlig vid dammkanten,
hägern, väktaren.

Ulrika Stensdotter Blomberg

Koltrasten

Koltrasten sjunger
Jag vill inte gå in
Jag sitter fast i soffan.
Fågelsången har hällt cement kring mina fötter.

Monica Ryttman

Fåglar vid E4

Gråsparven sjunger ikapp
med bullret från E4:an
Tornseglarna flyger förbi.

Monica Ryttman

De försvunna

Jag hört en dikt i unga år
Om fågelben och sand
Om dronten som - som alla vet -
Är död för mänsklig hand

Jag vandrat har i vuxen tid
På ett mu-se-um
Där vandringsduvan under glas 
Blickar tyst och stum 

Jag minns en bok om vårens fröjd
Men utan sång och kvitter
Om systematisk påverkan
Av anrikade gifter

Jag läst en hemsida idag
Av IUCN
Där står att 156
Kan aldrig fås igen

Av arterna som en gång levt
I buskarna och snåren
Och många gånger fler än dem
Kan följa dem i spåren

Sjung tallyho och tallyhej
Och gråt en stilla tår
För garfågel och moa
Som vi aldrig åter får

Sjung tallyhej och tallyho
Och leta efter svar
På hur vi kan bevara
Fåglarna som vi har kvar

Erik Pelve

Koltrasten.

Koltrasten
är den stora fantasten,
den gör en så glad
varje dag.
Sänder ut sin drill
då jag kan inte sitta still,
jag dansar hela natten lång
och tackar och bugar för
koltrastens sång

Kerstin Blomstrand

Snack med en kattuggla

Jag är ingen nattuggla
Kattuggla
Sömnig står jag vid fönstret
Och lyssnar efter dig
Kattuggla
Den skarpa dagen är borta
Också jag är mjuk och lugn

Kattuggla!
Där hörde jag ditt oho
Nu väntar jag
Kattuggla
På ditt svajiga extranummer 

Vi kan fortsätta prata
Kattuggla
Jag ska bara lägga mig ner
Fönstret fortfarande på glänt
Men jag är ingen nattuggla
Kattuggla
Så samtalet slutade tvärt

Anna Lundmark

Skatan

På våran gata
Bor en tjuvaktig skata
Hon gillar silver men älskar gull
Vi stjäla allt för sin egen skull
Så håll hårt i era armband o ringar
Annars kommer hon på svarta vingar
Hon skriker för full hals
Ja hon har inget samvete alls!
Stolt och kaxig som få
Men vacker o hon tål att tittas på!

Margareta

Kustlabb

Kustlabbens vingar
linjerar himmelshavet
i gränsöverskridande flykt.
Den klyver vind,
den lyfter våg
och tecknar horisonten
med sitt liv.

Göran Andersson, Mellby, Öland

Silvertärnan

För silvertärnan
finns inget som måste göras,
ingen tidspress att hinna fram.
Flyger, flyttar,
här och nu.
Bara en vågtopp i taget,
en vågdal däremellan.

En distans,
ett innanhav,
en dag.
Lever, flyttar,
här och nu.

Göran Andersson, Mellby, Öland

Vitkindade gäss

När jag ser de vitkindade gässen
sträcka in över Schäferiängarna
i ständigt förändrade formationer,
inser jag att fåglarna är

av en annan ordning än den,
som vi människor bestämt.

Detta kaos
i vitkindgässens böljeflockar,
det är helt i sin ordning!

De vet vad de vill med livet
och jag är förvissad om
att de når
det vi aldrig kommer att uppnå.

Göran Andersson, Mellby, Öland

Vinterlommar

Vinterlommar svävar
i det dallrande gränslandet
mellan östersjö och himmel.
Deras låga siluetter blir verklighet
när vita halsar sänder fyrblänk
och slocknar av mörka nackar.

Det är dagen före
första vinterstormen 2017
och alfåglarna sjunger.
Deras friarsånger stiger och faller
över makliga vågor.

Vinden vilar och hämtar andan.
I morgon kommer fåken
att vitmena Mellby ör.

Göran Andersson, Mellby, Öland

Alfåglarna

Alfåglarna sjunger
och havet dansar.
I vida svängar
tecknar de förlovade
sina första ringar
över vitbrusande vågor.
När friarflykten är över
kastar de sig kärleksfyllda,
och förlorade,
ner i vintervattnen utanför Mellby ör.

Göran Andersson, Mellby, Öland

Fjällvråken

Genom januarikurande grådisdag
tecknas mörk siluett av en rovfågel.
Först när den lämnar vindvriden rönn,
lyser fjällvråkens vita akterlanterna
mot gräsvallens gröna vinter.
Från bygatan hörs morgonens första traktor.

Göran Andersson, Mellby, Öland

Blå kärrhök

Vintern var snöfri,
höstplöjda mälaråkrar
väntade i svart och brunt,
med nattfrosten glimmande
längs tiltornas skuggsidor.

Våra öron hade vant sig vid tystnaden
efter mopedfärden från Västerås.
Våra ögon insåg den vilande tomheten
i ett jordbrukslandskap och våtmark,
som längtar vår.

Då … DÅ!
Då fylldes allt och inget
av blåhökhannens bländande, blåvita själ!
Det fanns bara en fågel, en upplevelse
och en inre diabild i Kodachrome.
Två minuter evig lycka.

Många år senare
fanns fortfarande den osynliga skriften
inristad över Lövstaängarna.

Ibland händer det outgrundliga.
Vi sugs in i evigheten.
Vår plats, vår stund på Jorden
blir sig aldrig mera lik
och vandringen fylls av en ständig längtan
efter en blåhökhanne
som jagar över snöfria vintermarker.

Göran Andersson, Mellby, Öland

Rammsjöstrand, jag och fåglarna

Det doftar hav och syren
Jag solar mina bara ben
I päronträdets lövverk leker vinden
Solen bränner mig på kinden
I blomlådorna darrar violer tätt tillsammans
Emellan husen svävar svalor i sin byggardans
Sädesärlan trippar och vippar på sin stjärt
Plötsligt vänder vimpeln tvärt
Björktrastparet kämpar och står i
Duvorna vinge mot vinge far förbi
Måsarna skriker från skorstenen ut sitt frieri
Koltrasten sjunger en vacker melodi
Ulrika Ullice Ingmarsson

Kungsfiskaren

Kungsfiskarens stjärt ger himlen sin färg
dess läte smeker mitt inres märg.
Den gräver sitt bo där strandbrinkar är branta
jag tycker kungsfiskare är högintressanta.
Så skickligt flätas dess reda av uppspydda fiskben,
den fångar sin föda med dyk från en gren.
Föräldrar ruvar men bara honan när det närmar sig kvällen,
dess roterande matning kallas kungsfiskarkarusellen.
När fyra veckors matning är slut, ungarna lockas ur bohålets mynning ut.
De lär sig att dyka för att fånga sin fisk,
o de bygger sitt bo som av benrester är så typiskt.
När de fångat sin fisk o sitter på sin gren,
den slår tills den slutat sprattla o gör sen bollar av ben.
För att kungsfiskaren ska fortsätta att finnas här,
ska vi bygga boplatser lite här o där.
Då kan våra barn njuta av
kungsfiskarens prakt,
ja alla vi ska bevara deras kungamakt. 
Ulrika Ullice Ingmarsson

Nära nuet

Med de allra tystaste smygarstegen
kommer jag nära familjen Entita.
Bonden har röjt de täta buskagen,
det luktar olja från de fällda träden.
Entitan flyger ikapp med hararna
på fältet alldeles bredvid.
Nuet är här.

Mats Petersson

Min far och koltrasten

De möttes en vinter i gryningens ljus
en koltrast och min far
Nu kylan är borta och våren är här
menvänskapen finns kvar
Ty fågeln nu tackar för frön som den fick med munter glädjesång
Min far han ler mot trädets topp blir lycklig på en gång

Anna Pettersson


Binnenalster, junikväll

Det är lugnt och stilla i solnedgången.
Några svanar, krusningar på vattnet, 
en skäggdopping, en sothöna.
Lamporna som som tänds i tågfönstren.
Fontänen, 
som en geysir, en strokkur,
drömmer om stormfåglar,
småfisk i lunnefåglarnas färgglada näbbar
och den försvunna garfågeln 

Janne Bengtsson

Skatan

En fågel som många har valt att rata
Är den vingprydda skälm som vi kallar skata.
Dess skratt anses hånfullt, dess hållning fräck,
Den beskylls för att stjäla och lämna träck.

Bygger risiga bon, är en opportunist,
Gillar blingbling och uppträder allmänt trist.
Som så mycket i den värld som blitt
Har den reducerats till svart och vitt.

Men tar du dig tid att en skata betrakta
Och lyssna mer noga, så kommer du sakta
att uppfatta hela det spektra av toner
som finns i dess dräkt och dess konversationer.

Dess stillsamma småprat är vänligt och rart
Dess ögon är klara och blicken smart.
Den uppträder vaket och resolut
och stannar med partnern hela livet ut.
Om skator ej vart en så vanlig syn
Såg vi dem då som juveler i skyn?

Signhild Gehlin

Trädgårdsland

Sädesärlan höll morfar sällskap när han satte potatis
Varje gång
Pappa körde jordfräs helgen innan
Sädesärlan flög hela vägen från Egypten för att vara med
Sättpotatis i Närke
Fågeln höll takten medan den gamle mannen mätte upp jämnt avstånd mellan de groddade knölarna
Det är många år sedan
Ingen fågel minns längre morfars trädgård
Oväntade

Cathrin Monell

Vackraste rösten

I skymningen doftar hägg och syren,
i vinden hörs toner som lockar
I toppen av björken med öron så små,
ljuder den vackraste rösten

Svart som sot med blänkande ögon,
sjunger han högst utav alla:
”Herre på täppan och här bor jag, och söker en fru tillika”
Med putsad frack och glansad näbb, han är redo att dansa i natten
Honan ler nöjd där hon stryker sin dräkt men kuttrar sen lågt för sig själv:
”Jag hör vad du säger och du säger det väl, men ikväll ska jag dansa allena”

Gunilla Byström

Sädesärla

23 gram fågel flyger i natten
Sträcker ut
Vilar på uppåtvindarna
Det är långt kvar
Mil efter mil flyger hon
23 gram fågel
Natt efter natt
Dag efter dag

Hon måste flyga
Kan inte göra annat
23 gram fågel trotsar alla faror och flyger
Det är så det är bestämt
En dag vet hon att hon är framme
Med en superkvinnas precision svänger hon ner
mot marken landar och börjar vippa med stjärten

Hon är tillbaka
23 gram sädesärla har landat i vår trädgård

Hon putsar till vingen och ser sig om
Flyger upp på taket för att ta sig en titt under takpannan
23 gram fågel tänker stanna hos oss över sommaren i år igen
och vi är förundrat lyckliga och tacksamma.

Yvonne

Göksonett

Galning kallar man den sången.                       
Falsk och ostämd ropar han på bruden,             
Ändå lyssnar vi så gärna på de ljuden.              
Sommarn börjar när vi hör den första gången.   

Nu ekar gökens första rop i vången.                    
För andra sommargäster bär de buden                 
Om onda tider och en gäst objuden.                    
Om göken hittar bo't, är häckningen förgången.

Att göken med sitt fula rykte        
Har blivit en så älskad fågel,        
Kan tyckas som en märklig gåta.   

En symbol för nordisk sommar tyckte    
De gamle nog som regel,                      
Var mera värt än över offren gråta.         
Göran Adevik

Öländsk vår och sommar

Vipvåren är här.
Hon lägger sitt varma bröst
mot strandängens frost.

Taltrasten sjunger
i barndomens hjärta.
Öppnar fotoalbum. 

Rotvältans hålrum
famnar gärdsmygens mossbo.
Det gröna hjärtat. 

Rödbenans oro
ger våtmarksvåren en puls.
Hon tröttnar aldrig. 

I ljusa nätter
berättar kärrsångaren
afrikasagor. 

Öländsk juninatt.
Stilla, men ändå inte.
Skogssnäppor sträcker. 

En dag i juni
är vårtröttheten ifatt
fågelskådaren. 

Cafésparven vet.
Ögonkontakt är viktigt.
Får sista smulan.

Göran Andersson

Mesen möter höken …

Syren i luften
fånga flugor ska mesen
en mörk siluett

svarta skuggan närmar sig
meshjärtat tickar hårt, hårt.

Flaxa fortare
fly från den skarpa blicken
och krökta näbben

klorna kniper mesens rygg
smärtan svindlar, liv tar slut.

Ann-Charlotte Ekensten

Entita

När tistlarna har blommat
Och täcks av silverull
Så kommer det små gäster
Och stoppar magen full.
Med svart barett på huvet
Och ögonen på vakt
De tisslar och de gungar
På stänglarna i takt.

Emma Trift

Fågelperspektiv

Jag sitter på marken och väntar
se där föll en smula ner
jag hastigt på näbben gläntar
och hoppas det vankas mer

Orättvist kan man väl tycka
att rester från människors bord
är gråsparvs och pilfinkars lycka
serverat på moder jord

Jag flyger till närmsta backen
tar plats i en rätt hög tall
tar sikte på fetaste nacken
och lyfter för flyganfall
Jag gör mitt behov ifrån ovan
det landar en smula snett

i prinsesstårtan hamnade gåvan rätt dekorativt på nåt sätt
Åsa Nilsson

Gulärlan

Lilla gula ärla
Du är en riktig pärla!
Vippar på din stjärt där du framför traktorn trippar så nätt!
En blir så glad och arbetet går så lätt när du följer plogen som välter upp rad efter rad.
Hoppas du finner en matbit till dina små när du har sånt sjå!

Anna-Karin Österlund

Rödhaken

Det har flyttat en rödhake i mitt päronträd
I en ihålighet har dom byggt o bäddat o lagt små vackra ägg
I mitt päronträd finns nu små dunungar med stora näbbar
Dom ligger alldeles tysta o man kan se dom andas
Jag ligger tyst i min hammock o tittar när föräldrarna kommer med mat
o jag fylls av glädje, frid o syrendoft.

Anna-Christina Wahlström

Bofink

Bostadsbrist bland folk
Trädmäklare för bofink
reder sig, bor fint.

Lotta

Lavskrikan

Vila i en dimmig skog
Ditt skratt finns nära ibland långt bort
Röken lockar dig till mig
Emma Unander

Koltrast

Vårljuset har kommit och i tidig morgontimma så hör jag genom mitt öppna fönster som står på glänt
Från en kolsvart fågel med gul näbb dina drillande toner är jag så tacksam du nu mig sänt
Koltrast jag älskar din skymningssång
När man hör dina underbara toner vet man sommaren är på gång
Koltrast du sitter så högt upp i granens topp
Att se din silhuett i majkvällen mot himlen det är på något vis som magi dina toner njuter jag av i min kropp
Koltrast jag minns hur du på Teneriffa satt i en palm och sjöng så vackert vid havets skimrande vatten
Nu är jag så tacksam du har kommit till Sveriges land och sjunger så underbart i den ljusa sommarnatten

Sara Jonsson

Koltrastens sång

Koltrasten är en kvinna som sjunger om kvällen
både skör och stark på samma gång.
Långt efter sången tystnat
dallrar minnet av tonerna genom försommarnatten.
Väcker både längtan och sorg.

Helena Ringström

Hägge Häger

Hägge, Hägge Häger häller vinäger
på grodor han förtär
Hemma i sitt läger
Hägge Häger säger att grodor i vinäger
mycket godare är

Carl Johan Wilhelmson

Anden

Vinden har mojnat och kvällen är klar
.
Då simmar en ensam and

ut över sjön, och den ritar ett V

på sitt alldeles egna land.
Den ensamma fågeln på blankslipad sjö

är som en folklig koral,

som ritar en tonslinga, självklar och stark,

i en ekande tom katedral.

Ulrika Stensdotter Blomberg 

Ringduvorna

Två ringduvor landar vid dammen. 
De glänser i solens sken. 
Den ena dricker en smula,
den andra går upp på en sten. 

De byter plats där på stenen,
den som var uppe vill ner. 
Trollsländelarven i dammen
undrar nog vad som sker. 

Vad tänker två feta duvor
en strålande försommardag? 
De ser lite snett på varandra. 
De är väl som du och jag.

Ulrika Stensdotter Blomberg

Blåmesen

Jag kör med blå basker och svart kajal
för jag är en himmelsblå mes med attityd.

Jag tar ingen skit
står upp för min sak
för jag är en himmelsblå mes med en häftig mohikan .

Jag ser att du rett ett bo för mig i ditt hjärta.
Det gör du med all rätta.

Vill du vinna mitt hjärta ge mig ett trädhål och en holk så ser du mig svinga från gren
till gren som den himmelsblå mes jag är.
Kerstin Nettervik

Lärkan

Imorse
På väg till jobbet
blev jag omcyklad hon hade
hörlurar i öronen och körde bara
rakt framåt och märkte inte
att jag stannat för att
den första lärkan precis
hade anlänt
Jan Bengtsson

Storspoven

Storspoven drillar
En drill
av melankoli och med hopp om vår

Åsa Rudehäll

Parallel 

Du följer mig
Jag är ute på vandring
Längs gräs med växtvärk
Barfotafötter
Lyssnar på dina tysta vingar
Du följer mig
Du ropar 
Jag undrar på vem
Det känns inte som om du pratar med mig. 
Jag passa väl inte in i din sommaridyll
Vill du att jag ska gå? 
Försvinna in i min kultur?
Låta dig vara i din natur? 
 
Du kan ha rätt
När jag blundar ser jag röda fläckar
Värmen sticker 
Öppnar jag ögonen 
har vi förändrat allt  
Du lämnar
Glider över åkrarna. 
Fick du svar? 
Prata med mig nästa gång
Jag följer dig
Lisette

Tankar om FÅGLAR

svala svalor på sommardagen
koltrasten svart likt kolen på sommargrillen

fjäderfä som flyger i himlen
vid fryken hägrar som hägringar i härliga hettan
sparven suttrar som solens strålar värmen böljar i varma juni

Benjamin Moberg Safaee

Kråkan och duvan

Kråkans vingar flaxar över den vedervärdiga staden.
Svävar upp och ned.
En föraktad varelse över föraktad stad.
Som en duva på Sergels torg.

Olivia Winestedt

Dunungen

Från en fartfylld färd i min praktdräkt
Föll jag snabbt utan skydd
Du kom in i mitt liv med fart och fläkt
Plötsligt en dununge under min skrud så välsydd
I närvaron av din andedräkt
Nu vill jag endast att du ska höra min spelflykt
Låt oss stanna upp från all jäkt

Anonym

Sjöarna i gästrikeskogarna

Det är tydligt när jag hör fåglarna som tydligast
När kvällen kommer höjs våra röster
Vi ropar, hojtar och skrattar
Det är bara vi som hörs
Kluckande röster som trivs
När natten kommer sjunker våra röster
Vi glider in i ett stilla lugn
Det är bara myggorna som hörs
Myggorna, träden och vinden
När solen kommer höjs deras röster
De sjunger, lockar och jagar
Fåglarna väcker oss vasst och mjukt
Det är en ny dag
Fåglarna sjunger
På dagens första vers

Ebba Björk

Tofsmesen

Jag gick i skogen en gång,
lyssnade på bofinkens sång.

När skogen blev gles, då kom en tofsmes och fes.

Björn Ferry

På klipphyllan.

Gruppen vandrar uppåt
mot hissnande höjd
vill  följa med
kroppen säger NEJ
vänder om

Når huset på klipphyllan
det går mot kväll
en gam drar stolt förbi
mot dalgång - nattkvarter
strax därefter ytterligare en
och så en till, en till och en till
som stod de i kö
men mörkret sänker sig
kön måste haft ett slut

Så ljusnar det åter
solen börjar värma
väcker upp till ny dag
då åter en gam
från dalgången - dess nattkvarter
följd av en andra, en tredje, en fjärde
som följde de samma osynliga väg

Blickar uppåt
mot berget bakom
där på en klipphylla
vilar en mäktig bagge
med massiva krökta horn
blickande majestätiskt ner

 Står betagen, mållös
platsen - detta storslagna landskap
stunderna - då naturen öppnar sin dörr
dessa spännande, magiska möten
drömmar om fredliga möten
uppfyllda - ÖVERTRÄFFADE!

IRO

Från mitt fönster

fågelmataren vajar sakta
ett tunt lager snö
naturen utan liv
kall och orörlig - utan puls
då - en röd droppe
faller ner på snön
tar för sig
av det nedfallna
och  plötsligt
naturen full av liv
ett liv som pulserar
utanför mitt fönster
tack för besöket du vackra domherre!
IRO

Lägg ditt öra mot kudden

Lägg ditt öra mot kudden
så sval, så mjuk, så skön
du slumrar in och får vila
får behagliga drömmar
om en vacker värld
utan våld och förtryck

Lägg ditt öra mot kudden
lyssna och känn efter
hör du inte skriken, nödropen
känner du inte den vibrerande skräcken
från vilt sprattlande fåglar

Lägg ditt öra mot kudden
tillhör den egentligen dig
någon som är fruktansvärt grym
har ju stulit dessa fjädrar
som du så aningslöst köpt

Lägger du längre ditt öra mot kudden
kan du somna lika lätt
när är du nu vet
att med våld och förtryck
dessa blodbestänkta fjädrar
stulits från dess rätta ägare?

IRO 


Kontaktinformation