Samband mellan bröstomfång och levandevikt hos växande nötkreatur

Senast ändrad: 24 september 2021
Foto: Svarta kor i grupp.

Bakgrund: För en lönsam nötköttsproduktion är det av yttersta vikt att djuren skickas till slakt vid rätt tidpunkt, det vill säga när de uppnått den slaktvikt och den fettansättning som är lämplig för djurkategorin i fråga. Såväl producent som slakteribransch tjänar på att djuren är slaktmogna vid slakt. Även under uppfödningens gång är det av stor betydelse för produktionsplaneringen att känna till djurens vikt och därmed kunna beräkna deras tillväxt. Det ger underlag för foderstatsberäkning, betesplanering etc. Regelbunden vägning under uppfödningen är att rekommendera för bästa kännedom om vikterna, men en kreatursvåg är kostsam och är därför inget lönsamt alternativ i små besättningar. Ett billigt alternativ i mindre besättningar är att mäta bröstomfånget på djuren och därifrån beräkna vikten. De samband som används i svenska läroböcker för handjur av mjölkras är gamla.

Syfte
Syftet med denna studie var att ta fram användbara samband mellan levandevikt och bröstomfång för olika kategorier av växande nötkreatur.

Material och metoder
På Götala nöt- och lammköttscentrum gjordes olika utfodringsstudier under åren 1993-2008 där vi i samband med ordinarie vägningar av djuren också registrerade bröstomfånget på dem. I studien ingick tjurar och stutar av mjölkras samt kvigor, tjurar och stutar av köttraskorsning. Inom djurkategorierna hölls djuren på två olika utfodringsintensiteter.

Resultat
Med en funktion med logaritmerade värden och två varianskomponenter, varav en för variationen mellan djur och en för variationen inom djur, erhölls en godtagbar skattning av vikten hos de olika djurkategorierna utifrån deras bröstomfång. Det visade sig också finnas en tydlig skillnad beroende på om det var en kvinnlig eller manlig observatör som gjorde mätningen och detta lades också in i den statistiska modellen. Noggrannheten i skattningen var ca ± 13 kg och ca ± 75 kg vid 100 respektive 200 cm bröstomfång. Med kännedom om djurets kroppsform och utfodringsintensitet kan dock skattningen av vikten förbättras, då djur med god muskelansättning och hög utfodringsintensitet i regel har en högre vikt vid ett visst bröstomfång än djur av mer utpräglad mjölktyp och med låg utfodringsintensitet. Resultaten kan ligga till grund för nya måttband för bestämning av växande nötkreaturs vikt.

De nya tabellerna för samband mellan bröstomfång och levandevikt för växande nötkreatur hittar du i nedanstående institutionsrapport.