Uppfödning av mjölk/köttraskorsningsstutar

Senast ändrad: 08 januari 2019
Uppfodning_mjolkkottraskorsningar.jpg

Ingen skillnad i daglig levandeviktstillväxt men stor skillnad i slaktvikt, formklass och andel styckningsdetaljer på stutar med inslag av köttras

Fakta om försöket
Det är väl känt att användning av köttrassemin i mjölkbesättningar kan vara ett sätt att höja värdet på slaktkroppen genom att både slaktkroppstillväxt och formklass förbättras. I ett examensarbete baserat på den svenska slaktdatabasen fann Elin Jonsson att effekten av att använda köttras på mjölkkor blir störst i intensiva uppfödningssystem där köttrasernas tillväxtpotential bäst kan utnyttjas. Vi ville se om inkorsning med köttras kunde göra skillnad även i uppfödning av stutar på naturbetesmark.

I detta försök jämförde vi därför stutar av ren mjölkras med korsningar mellan mjölkras och charolais. Vi jämförde renrasiga SRB- eller holsteinstutar med stutar som var korsningar mellan charolais och SRB eller holstein. Hälften av mjölkraskalvarna och hälften av mjölk x köttraskorsningarna utfodrades på en högre intensitet och den andra hälften på lägre intensitet. Totalt 64 stutar var fördelade mellan de fyra olika grupperna.

Den höga intensiteten innebar vårfödda kalvar som fick en lång första stallperiod på tidigt skördat ensilage kompletterat med korn, ärt och rapsexpro, därefter en betesperiod på naturbetesmark och till sist slutuppfödning på ett tidigt skördat ensilage för slakt vid 21 månaders ålder.

Den låga intensiteten innebar höstfödda kalvar som fick en kortare första stallperiod följt av naturbete, en andra stallperiod på sent skördat ensilage och en andra sommar på naturbete och därefter slutuppfödning på ett tidigt skördat ensilage för slakt vid 28 månaders ålder.

Djuren följdes genom slakt och styckning vid Skövde slakteri, där olika beståndsdelar på ena bakparten på varje djur vägdes. Förutom de produktionsegenskaper som redovisas här kommer produktionsekonomin, köttkvaliteten och miljöpåverkan för de olika uppfödningsalternativen att undersökas.

Resultat
Under uppfödningstiden var vi brydda över att vi inte kunde se någon skillnad i tillväxt mellan köttraskorsningarna och de rena mjölkraserna, då mätt som daglig viktökning på de levande djuren. Det var först efter slakt vi kunde få bekräftat korsningsdjurens överlägsenhet i form av högre slaktvikter.

För stutar slaktade vid 21 månaders ålder var slaktvikten 32 kilo högre för mjölk x köttraskorsningarna än för de rena mjölkraserna. För stutar slaktade vid 28 månaders ålder var skillnaden ännu större, 50 kilo. Man ska alltså inte låta sig luras av att bara titta på levandeviktstillväxt, för det är ju sammansättningen i tillväxten som spelar roll. Det är den del som utgör slaktvikt som man sedan får betalt för.

Det finns skillnader mellan djur av mjölkras respektive köttras hur de ansätter muskler respektive fett som medför en större andel muskler vid inkorsning av köttras. Våra resultat visar att formklasskillnaden mellan korsningsdjuren och de rena mjölkraserna var större för de stutar som slaktades vid 28 månaders ålder än för de som slaktades vid 21 månaders ålder. Vidare avspeglas korsningsdjurens högre formklass i en större andel värdefulla styckningsdetaljer och en mindre andel ben hos dessa än hos de rena mjölkraserna. Mjölkraserna ansätter istället mer fett, vilket hos våra stutar avspeglas i en tendens till högre grad av visuellt bedömd marmorering, intramuskulärt fett, i ryggbiffen. Däremot kunde, trots numeriska skillnader, ingen statistiskt säkerställd effekt av ras på fettklass eller mängd putsfett påvisas.

Det är intressant att stutar slaktade vid 21 månaders ålder hade en högre fettklass än stutar slaktade vid 28 månaders ålder. Resultatet är sannolikt orsakad av att djur slaktade vid 21 månaders ålder i medeltal hade haft en längre sista stallperiod före slakt (163 dagar) än djur slaktade vid 28 månaders ålder (100 dagar) kombinerat med att tillväxten var högre under stallperioderna än under betesperioderna. Även om fettansättningen hos slaktnöt generellt ökar med ökad vikt, blev det i det här fallet alltså fetare slaktkroppar från djur som har haft högre tillväxt under slutuppfödningen, trots lägre slaktvikt.

Slaktutbytet i försöket var generellt väldigt lågt, då man brukar räkna med drygt 50 procent slaktutbyte för mjölkrasstutar och ännu högre för köttraskorsningar. Förklaringen till det är troligen att de här stutarna enbart åt ensilage under slutuppfödningen, så de hade mycket bukfylla vid levandeviktsvägningen före slakt. Om de hade fått en mer koncentrerad foderstat som också innehöll spannmål hade magtarminnehållet utgjort en mindre del av djurets levandevikt och därmed hade slaktutbytet varit högre.

Skillnader i foderkonsumtion, tillväxt och foderomvandlingsförmåga under den första stallperioden mellan gruppen på högre intensitet och som slaktades vid 21 månaders ålder och gruppen på lägre intensitet och som slaktades vid 28 månaders ålder beror på att stutar på den högre intensiteten i medeltal var äldre och större under perioden än gruppen på låg intensitet. Skillnader i foderkonsumtion, tillväxt och foderomvandlingsförmåga under andra stallperioden beror på att högre-gruppen och lägre-gruppen fick olika ensilage. Målsättningen med lägre-gruppen var att hålla igen tillväxten på stall för att sedan ta igen det på bete. Att tillväxten generellt var låg under första betesperioden beror på att hälften av djuren var infekterade med mellanstora löpmagsmasken.

Finansiering och organisation
Projektet finansieras av Västra Götalandsregionen, EU, SLU, Agroväst och Nötkreatursstiftelsen Skaraborg. Det är en del av två internationella projekt, dels SusCatt och dels Efterfrågedriven innovation för högre kvalitet på nöt- och lammkött.

Kontaktperson: Anna Hessle

Sidansvarig: gunilla.jacobsson@slu.se