En enkel till Åkarp

Att den där tågresan till Åkarp skulle utgöra starten för hela arbetslivet kunde Lena Ekelund Axelson för sitt liv inte föreställa sig.

-Min far tryckte doktorsavhandlingar på Wallin & Dalholms boktryckeri i Lund och på så vis hade jag förstått att man kunde doktorera. Jag skulle läsa till läkare, disputera och promoveras i Lunds domkyrka, så var planen, berättar hon.

Disputerad och promoverad

Turen till Åkarp och den påföljande promenaden till Alnarp tog hon i sällskap med en kamrat som skulle gå på gymnasieinformation om jägmästarlinjen. Lena Ekelund Axelson upptäckte hortonomlinjen och via den vägen har det till slut blivit över 40 år inom SLU:s väggar.

Disputerad blev hon och 1991 promoverad i Lunds domkyrka helt enligt planen, men inte som agronomie doktor vid SLU utan i stället som filosofie doktor vid Lunds universitet. När Mårten Carlsson, då professor i trädgårdsekonomi på Alnarp, utsågs till rektor för SLU, stod hon nämligen plötsligt utan handledare och fick tänka nytt.

-Jag trivdes inte på Ultuna som var kallt och snöigt och fullt av stora agronomer så jag valde att läsa nationalekonomi i Lund och skrev in mig som doktorand.

Kärleken till England står sig

Parallellt med doktorandstudierna arbetade Lena Ekelund Axelson från 1978 på SLU Alnarp som en mycket ung chef på avdelningen för trädgårdsekonomi. Hon tillbringade  ett år i England som forskarstuderande vid London School of Economics och fortsatte att utveckla den förkärlek för landet som grundlagts under tidigare sommarjobb på National Institute of Agricultural Botany i Cambridge. Pop, Swinging London och goda kollegor och vänner lade grunden till en anglofili som står sig. Innan Brexit reste hon över tre gånger om året för att hälsa på vänner och kollegor.

-Idag blir det betydligt färre resor – det finns andra resmål som lockar, konstaterar hon.

Stora förändringar genom åren

Under sin SLU-tid har hon hunnit uppleva ett stort antal förändringar som påverkat arbetssituationen men även gjort att arbetet hela tiden känts nytt och varierande. Den första stora förändringen kom på 80-talet.

-Ämnet trädgårdsekonomi blev då allt svårare att försvara, särskilt när den äldre generationen statshortonomer och professorer inom hortikultur pensionerades. De hade alla haft produktionsinriktning inom respektive område, som frukt och bär, plantskola eller frilandsodling av grönsaker. Nästa generation var egentligen mer biologer än inriktade på odling.

Ekonomiinriktningen inom hortikultur försvann efter hand men de studenter som var intresserade kunde erbjudas individuella kurser eller anställas för att arbeta i projekt. På så sätt levde ämnet vidare.

Dansk-svensk hortonomutbildning på försök

Strax efter millennieskiftet kopplades SLUs hortonomutbildning ihop med den danska hortonomutbildningen vid Den kongelige Veterinær- och Landbohøjskolen i Köpenhamn. Enligt Lena Ekelund Axelson ett smart projekt, studenterna fick ju tillgång till två universitet och stor kunskap. Det blev dock en ganska tuff tid med många resor och en hel del kulturkrockar mellan den danska mer hierarkiska akademien och den svenska med en mer kamratlig ton. Men även med språkliga svårigheter eftersom många utomeuropeiska studenter sökte till programmet.

-Det var ändå kul och de studenter som hängde i fick en bra utbildning. Det hela lades dock ner, inte för att det inte fungerade utan för att Landbohøjskolen organiserades om och fördes in under Köpenhamns universitet.

Tjänstledigt från SLU

Hon har vistats inom SLUs väggar under många år men periodvis lämnat för äventyr utanför. Den nybildade Malmö högskola lockade med det som kallades kretsloppsprogrammet och Lena Ekelund Axelson tog 1999 tjänstledigt från SLU för att arbeta som universitetslektor i miljövetenskap inom programmet Människa, miljö, samhälle. Undervisningen byggde på så kallat problembaserat lärande, som använts även på hortonomutbildningen. Hon fick arbeta med studenter som hade olika bakgrund och olika åldrar, högskolan var nybyggd och de anställda hade stor frihet i att lägga upp sin undervisning.

-Det var roligt och ett jättebra gäng att jobba med. Samtidigt hade jag kvar kurserna på SLU och jag for som en skottspole fram och tillbaka. Efter två år var jag tvungen att välja och då valde jag SLU.

En rolig och stimulerande tid

Karriären fortsatte med en docentur i trädgårdsvetenskap 2002 och professorstitel i hortikulturell ekonomi 2008. 2016 axlade Lena Ekelund Axelson rollen som prodekan vid LTV-fakulteten och 2019 blev hon vald till vicedekan för forskning inom livsmedel och trädgård.

-Prodekantiden var särskilt rolig och även uppdraget som ordförande i lärarförslagsnämnden, som jag innehade i 17 år. Arbetet med anställning av professorer och lektorer har varit oerhört stimulerande. Det är väldigt viktigt att det finns god kompetens och det är så roligt att se hur olika ämnen utvecklas med nya anställda.

Samarbete måste bygga på vilja

Efter så många år inom akademien – finns det några goda råd att ge SLU inför framtiden? Lena Ekelund Axelson svarar utan att tveka en sekund.

-Man måste bygga på individer. Saker kan se tydliga ut uppifrån, när det finns gemensamma ämnen och människor som gör liknande saker, men samarbete måste bygga på att människor känner till varandra på riktigt och har en vilja att samarbeta. Man kan börja med små projekt, kanske en gemensam student som gör ett exjobb och sedan bygga vidare.

Ny roll som emeritus

Som professor emeritus arbetar Lena Ekelund Axelson vidare på institutionen för människa och samhälle på Slottet i Alnarp. Hon är biträdande handledare åt tre doktorander och sitter även med i styrgruppen för LRF Trädgårds projekt Cirkulär bioekonomi och goda affärer. Hon har även varit engagerad i SLU Future Food sedan starten och bland annat suttit med i bedömningsgruppen för ansökningar, kanske kan det komma att bli mer sådana bedömningar framöver.

Professor emeritus har ingen lön och ingen anställning men tillgång till arbetsrum, e-post, rätt att uppträda som sakkunnig och att publicera i SLUs databas. Tillsammans med före detta rektor Mårten Carlsson planerar hon att samla ihop trädgårdsekononomiskt forsknings- och undervisningsmaterial i ett arkiv. Det finns mycket som inte är digitaliserat, idag samlat i pärmar och bokhyllor. 

Ett år i taget

Efter ett så intensivt arbetsliv är familjen bekymrad över vad hon nu ska fylla dagarna med men Lena Ekelund Axelson ser inga problem med sysselsättningen.

-Jag är så tacksam över att jag kan få gå omkring i den här fantastiska miljön i Alnarp, med väldigt trevliga kollegor. Jag läser franska, ska hälsa på dottern i Bryssel och så finns det en intensiv hund som man kan ägna en halvtid åt. Och till sommaren blir det båtliv i Tjust skärgård.

Ett år i taget är det som gäller numera. Och den där returbiljetten Åkarp-Lund, ja den lär nog inte knappas fram på många år ännu av Lena Ekelund Axelsson. Vem vet, kanske kan hon till och med kliva på tåget redan i Alnarp, om den planerade tågstationen står klar när det är dags.

Text: Marianne Persson