Ur en praktikants dagbok

Senast ändrad: 30 september 2021
Ko på bete som har huvudet inuti en utfodringsmaskin. Foto.

Då och då dyker det upp någon student som ska praktisera i försöksladugården Röbäcksdalen. Under försommaren 2021 var det Elin Bäckman, student på SLU och kandidatprogrammet Etologi och djurskydd, som gjorde praktik under en månad.

Elin trivdes väldigt bra i ladugården och så här skriver hon i sin praktikrapport: ”Att få jobba med kor har varit både härligt och spännande då jag innan denna kurs inte haft så stor erfarenhet av att jobba med stora djur. Det är häftigt att känna hur jag utvecklats under dessa veckor, att våga ta kommando över djuren, lära sig att fösa dem och föra sig ibland dem genom att se och ta efter hur andra gör och att våga prova själv.”

En inblick i det dagliga arbetet

Genom att läsa Elins rapport kan den oinvigde få veta mycket om både kor och hur det är att arbeta med dem. Hon beskriver ladugården, kobesättningen, skötsel och skötselsystem, foderhanteringen, det dagliga arbetet och arbetsvillkoren, samt hur man jobbar med hållbarhet ut ekologiskt och ekonomiskt perspektiv. Dessutom fördjupar hon sig i frågor som brunstpassning och förebyggande av mastit. Hon skriver också dagbok, och där kan man se att det är ett mycket varierande arbete som utförs i ladugården. Visst handlar mycket om sopa, tvätta, skrapa, ströa, mjölka, fösa, men också om hullbedömning, klövbad, journalföring, forskningsexperiment och att kolla hur kor och kalvar mår. Djurhälsan hänger ihop med skötseln. ”Att föra journal över avvikelser från djurens hälsa är mycket viktigt för att upptäcka eventuella brister i skötseln och för att komma ihåg att behandla de djur som behöver behandling över tid.” skriver Elin, som också konstaterar att korna vägs regelbundet i samband med mjölkning.

Binda ihop teori och praktik

En viktig aspekt med praktiken är att få möjlighet att testa det man lärt sig under utbildningen. Här ger Elin ett exempel. "Sedan hjälpte jag till att träna kor att gå in i Greenfeeden vilket är en kraftfoderautomat som skannar av chipen i kornas halsband och läser av mängden metangas som korna andas ut. Träningen går ut på att lära alla kor i en grupp att ”gå in i” Greenfeed aparaten. Jag ville prova att targetträna en ko vilket de lät mig göra (har blivit inspirerad från skolans föreläsningar) vilket visade sig gå jättebra!"

Att träna sitt djuröga

Man kan ana hennes utveckling, då hon sin sista dag gör följande anteckning ”Flyttat en kalv från sin ensambox till en gruppbox vid amman. Upptäckt en kalv som inte mådde bra vilket syntes på att den andades tungt när den låg och vilade. När jag väckte upp den såg man att ögonen var matta och att den hade snuva, diarré och hostade. Jag fick ta tempen på kalven medan min handledare höll fast den. Den hade feber vilket på en kalv är 39,5 grader eller mer (en ko har feber när termometern visar 39 grader). Jag fick se när min handledare gav den Metacam och Penovet i trisepsmuskeln.”   

Elins slutsatser om praktiken

”Jag har vuxit som person under denna praktik, det bär jag med mig! Jag har vågat prata engelska, eftersom vissa anställda och forskare inte pratat svenska. Jag har fått ett kvitto på att jag klarar av att jobba fysiskt under en längre period och att min gräsallergi kan hållas i schack vilket öppnar upp för fler yrkesmöjligheter i framtiden. Under praktikens gång har jag känt att jag utvecklats i mina arbetsuppgifter och det är härligt att känna att jag inte tar åt mig så mycket längre om någon uttrycker sig mot mig på ett snävt eller trött sätt”, skriver Elin. De erfarenheterna är väl något som fler ungdomar borde få möjlighet till. Kanske kan praktik på Röbäcksdalen vara en möjlighet.


Studierektor grundutbildning

Mohammad Ramin, forskare
Institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap
mohammad.ramin@slu.se, 090-786 8720