En viss djurarts välmående, närvaro eller antal används ofta som indikatorer på miljöns kvalitet. Till exempel anses mängden fisk, oavsett om det är frånvaro av eller överskott av en viss art, vara en indikator på ekosystemets robusthet. I det här projektet använde vi vissa djurarter som ”språkrör” för vidare relationer, såsom hur mjölkkors förändrade kroppar är ett svar mot olika socioekonomiska förutsättningar och politiska narrativ.
Projektet var placerat på Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet (UU).
I det här projektet använde vi vissa djurarter som ”språkrör” för vidare relationer, såsom hur mjölkkors förändrade kroppar är ett svar mot olika socioekonomiska förutsättningar och politiska narrativ. Vi använde oss därmed av en metodologi där djuret ses som ett förkroppsligande av miljömässiga förutsättningar, och som en manifestation av förändrad markanvändning eller politik. Vi undersökte hur avelsstrategier, teknologier och praktiker ger indikationer på hur lantbrukare och lantbruket svarar mot förändrade förutsättningar för jordbruket. Särskild fokus lades på hur de här förändringarna skapar djurs kroppar.
Genom att studera hur miljömässiga, ekonomiska och sociala krafter driver förändring använde sig projektet av tre fall som illustrerar hur lantbruket har svarat, och kan komma att svara mot förändrade socio-ekologiska kontexter.
De tre fallen som undersöktes:
- de förändrade ekonomiska drivkrafterna i kycklingproduktionen, (leddes av Helena Nordström Källström, SLU)
- den omtvistade politiken kring lantraser, (leddes av Camilla Eriksson, SLU/UU)
- de miljöutmaningar som pollinerande insekter utsätts för (leddes av Jacob Bull, UU).
Dessa undersökningar gav insikt i den förkroppsligade erfarenhet som lantbruksarbete ger, hur lantbrukare och lantbruket svarar mot samtida utmaningar, och hur lantbrukets framtid kan byggas.
