’Den förderfligaste landsplåga’

Bakgrund

Många husdjurssjukdomar härjade i Sverige och Finland under 1700-talet, men boskapspesten (lat. pestis bovina) utmärkte sig på grund av sin stora smittsamhet och dödlighet bland kreaturen. Som en följd av boskapspestens härjningar utvecklades epizootibekämpning till en viktig samhällsfråga och en statligt sanktionerad verksamhet.

Studien

Denna studie kartlade boskapspestens utbredning och omfattning i 1700-talets svenska rike (nuv. Sverige och Finland) och analyserade och diskuterade olika bekämpningsstrategier. Den begränsade svenska forskning som fanns på området pekade på att myndigheter, läkekunniga och djurägare inte alltid var överens om hur boskapspesten skulle bekämpas. Denna studie betraktade de samarbeten och konflikter som uppstod som uttryck för olika eller gemensamma föreställningar, intressen och strävanden. Myndigheternas, de läkekunnigas och djurägarnas ageranden relaterades till företeelser som djursyn, läkekonst- och sjukdomsuppfattningar samt intressen i djurhållningen och agrarekonomin i stort. De olika bekämpningsstrategierna relaterades sålunda till seklets övriga jordbrukspolitiska frågor. 

Studien syftade till att fördjupa och förnya diskussionen om intressegrupper, aktörer, samarbete och konflikt i 1700-talets agrarsamhälle och jordbrukspolitik, men också till att bidra med ny kunskap och nya perspektiv inom områden som varit betydligt eftersatta inom svensk agrarhistorisk forskning, nämligen boskapspestens, epizootibekämpningens och veterinärmedicinens historia.