Projektet syftade till att möjliggöra en mångfald av rationaliteter i dialogen för hållbar utveckling.
En av de svåraste utmaningarna inom hållbarhetsområdet som demokratiska modernitetsregimer har att hantera är att inkludera hela spektrat av sociala rationaliteter i utvecklingen av samhällspolitiken. Ingenstans är denna utmaning så avgörande som inom området naturresurshantering (NRM). Legitimiteten för naturresurshanteringen har varit starkt ifrågasatt under de senaste två årtiondena. Det institutionella svaret på denna legitimitetskris inom NRM-området erbjuder en lämplig möjlighet att undersöka ett nytt subjekt-orienterat arbetssätt som vuxit fram som ett alternativ till traditionella byråkratiska.
Projektet analyserade två nationella program, ett i Sverige och ett i USA, som strävar efter att introducera och införliva icke instrumentella och explicit värdebaserade rationaliteter i policy arenan genom att positionera NRM handläggarsubjekt som kan välja att agera som förändringsagenter snarare än som komponenter i en institutionell struktur.
Projektet undersökte de två programmen liksom den professionella identiteten hos dem som deltar för att utvärdera förändringar hos individuella handläggares:
- förståelse för rollen och uppgiften inom NRM;
- reflexiviteten när det gäller tillgängliga rationalitetsformer;
- identifierade rationaliteter som motiverar de institutionella praktiker som är förnippade med deltagande i programmen.
