Crosslink: Ökad förståelse för kopplingar mellan grön och blå infrastruktur

Mer information om det här projektet finner du på den engelska versionen av denna sida.

Sammanfattning

Rinnande vatten och deras strandzoner är av fundamental betydelse för livet på jorden och levererar ett stort antal centrala ekosystemtjänster för människan (t.ex. rening, fiske, rekreation). Vattendrag och deras strandzoner är nyckelkomponenter i landskapets s.k. "gröna och blåa infrastruktur". Trots detta tillhör rinnande vatten de mest utsatta och hotade av våra naturliga resurser, och det finns en bred vetenskaplig konsensus vad gäller sårbarheten hos dessa ekosystem med avseende på näringsbelastning, andra organiska och oorganiska föroreningar, hydromorfologisk påverkan (t.ex. vattenreglering), ökad grumlighet, försurning och invasiva arter.

Crosslink kommer att undersöka både lokala och mer storskaliga faktorer (t.ex. de som verkar på en skala av hela avrinningsområdet) som ökar risken för hydrologiska ytterligheter, och som även hotar den biologiska mångfalden, ekosystemfunktioner, och ekosystemtjänster och värderingar.

Vi kommer att utföra fältstudier i fyra europeiska länder, med fokus på utbytet av bland annat näring, organismer, och detritus mellan vatten och land. Till exempel kan landlevande insekter som hamnar i vattnet vara en viktig födokälla för fisk. Överföring av resurser från land till vatten är betydligt mer välstuderat än överföring av resurser från sjöar och vattendrag till omgivande landområden. Målet med CROSSLINK är att fylla kunskapsluckorna genom att kartlägga de faktorer som styr akvatiska insekters bidrag till näringsvävar i strandzonen och hur insekternas bidrag påverkar biologisk mångfald och processer i ekosystemen.

En särskilt viktig faktor som projektet ska undersöka är jordbrukets och urbaniseringens påverkan.

Projektet ska använda databaser med biologiska, kemiska och geografiska data, samt fältstudier och experiment i såväl fält som laboratorium. Bland annat kommer moderna metoder som analys av stabila isotoper och essentiella fettsyror att användas.

Kunskapen kan sedan användas för att generera konkreta rekommendationer för förvaltning av olika typer av avrinningsområde och för att öka förmågan att utveckla robusta förvaltningsplaner som kan balansera vikten av mänsklig användning, biologisk mångfald och långsiktig ekologisk och hydrologisk resiliens.