Bidrar restaurering av våtmarker till att motverka brunifieringen av sjöar och vattendrag? (master)

Senast ändrad: 14 februari 2022

Detta projekt syftar till att ta reda på om våtmarksrestaurering bidrar till att motverka de ökande halter av organiskt kol som observerats i många sjöar och vattendrag de senaste 30 åren.

Restaurering av dikade våtmarker uppmuntras från politiskt håll för att öka biodiversitet, minska risken för översvämningar och torka, samt öka retentionen av kol. Men vilken effekt blötläggning av torvmark har på vattenkvalitet i nedströms akvatiska miljöer är osäker. Sedan 90-talet har en brunifiering av sjöar och vattendrag skett på många platser på det norra halvklotet, dvs. att många vatten blivit brunare pga ökade halter av löst organiskt material. Huruvida restaurering av dikade torvmarker mildrar eller ökar denna brunifiering är dock oklart.

I detta projekt kommer vi att provta vatten från ett 30-tal nyligen restaurerade våtmarker och jämföra med lika många historiskt dränerade våtmarker som inte restaurerats. Våtmarkerna spänner över en gradient i klimat, markförhållanden och vegetation, från Småland i söder till Norrbotten i norr.

Arbetet startar i slutet av maj 2022 med ca 4 veckor i fält, då våtmarker identifieras och provtas. Om du inte har möjlighet att starta förrän i juni, hör av dig så diskuterar vi möjliga upplägg. I detta projekt finns möjlighet att samarbeta med en exjobbskollega som fokuserar på kvicksilver i samma våtmarker (se annonsen ”Kan restaurerade våtmarker bidra till ökad bildning av metylkvicksilver?”).

Arbetet skall skrivas på engelska, men handledning kan ske på svenska eller engelska. Projektet genomförs som ett masterprojekt i miljövetenskap (30hp or 60hp).

Handledare är Marcus Wallin vid institutionen för vatten och miljö.

Fakta:

  • Huvudämne: miljövetenskap
  • Nivå och längd: avancerad nivå (magister/master, 30 hp / 20 veckor eller 60 hp/40 veckor)
  • Språk: engelska