SLU-nyhet

Samarbete höjer skördarna i potatis

Publicerad: 29 februari 2016

Under de senaste decennierna har ökningen av potatisskördar avstannat och kvaliteten försämrats. Ett problem för världens potatisodlare är att jorden är så hårt packad att potatisen hämmas i tillväxten. Victor Guamán Sarango vid SLU visar i sin avhandling att det går att förbättra förutsättningarna för potatisen genom en enkel metod som innebär att först odla en annan gröda som luckrar upp jorden i kombination med att bearbeta jorden djupare än vanligt. I projektet har forskarna arbetat tillsammans med potatisodlare i Skåne, Blekinge och Östergötland.

Forskare, potatisodlare och rådgivare på besök hos en av potatisodlarna i projektet. Foto: Victor Guaman

Forskare, potatisodlare och rådgivare på besök hos en av potatisodlarna i projektet. Foto: Victor Guamán

Svenska potatisodlare står inför stora utmaningar. Ett växande problem är markpackning orsakad av bland annat intensifierad trafik med tunga maskiner.

Markpackningen innebär ett ökat motstånd i marken som minskar tillgången på syre och begränsar rötternas utveckling. Plantan tar upp mindre vatten och näring och utvecklas sämre – vilket ger  lägre skörd. Potatis är mer känslig för packning än andra grödor. Dessutom kräver grödan extra odlingsåtgärder som innebär tunga körningar i fält..   

Mekanisk luckring och förfrukt

Två bra och effektiva metoder för att komma åt det här problemet är luckring av marken på mekanisk väg med pinnar som går en halvmeter ner i marken och djuprotade grödor, till exempel oljerättika, som luckrar jorden innan man sätter potatisen. I avhandlingen har Victor Guamán Sarango jämfört mekanisk djupluckring med förfrukter som har djupa rötter.

- Resultaten visar att potatisrötter växer djupare om man luckrar jorden och att kombinationen av djuprotad förfrukt och mekanisk luckring efter att potatisen har satts ger de djupaste rötterna. Men en bra förfrukt bidrar till ökad knölskörd utan mekanisk luckring, säger Victor Guamán Sarango, vid institutionen för växtproduktionsekologi.

Tillsammans med lantbrukare

Arbetet har genomförts tillsammans med lantbrukare som odlar mat- eller stärkelsepotatis. Resultaten varierade på olika gårdar vilket pekar på stark lokal- och miljöpåverkan.

- Det har varit väldigt intressant att ha försöken på gården och jag har lärt mig mycket, framförallt av att ha varit runt på gårdarna hos de andra lantbrukarna som var med. Och jag tror att forskarna har lärt sig mycket av oss också. Det är viktigt att ha med alla led om det ska bli bra forskning, säger Mårten Persson som odlar stärkelsepotatis i Blekinge.

Värdefulla synpunkter från odlarna

Detta sätt att forska kallas för deltagardriven forskning. Metoderna planteras ut direkt i praktiken och odlaren kan ge en snabb återkoppling om metoders tillämplighet.

 - Odlarna har kommit med värdefulla synpunkter och har bidragit med kunskap om förhållanden på den egna gården. Resultaten från försöken ledde till många intressanta diskussioner och har gett oss som forskare nya insikter om potatisodling och hur den kan förbättras, säger Victor Guamán Sarango.

Även rådgivare har varit aktiva i diskussioner och planering av försök. Dessutom har forskare från flera fält bidragit med olika perspektiv – växtproduktionsekologi, markvetenskap och samhällsvetenskap.

Överbryggar klyftan

Utvärderingen av arbetssättet visar att kan vara ett sätt att överbrygga klyftan mellan forskare, rådgivare och lantbrukare samtidigt som det bygger upp ny kunskap och kan bidra till nya innovationer. Men om ett sådant nätverk ska överleva krävs det att relationerna underhålls.

 

Kontaktinformation