Projekt: Bränning för bete och biologisk mångfald? Långtidseffekter av naturlig skogsbrand och naturvårdsbränning

Senast ändrad: 08 december 2017

Skogen är en nationell resurs där ekonomiska, miljömässiga och sociala värden ska väga lika. Brand är en naturlig störningsregim i den boreala skogen, men har minskat drastiskt sedan förindustriell tid. Brandfält är dock nödvändiga för många arter, särskilt många insekter och svampar, genom sitt unika mikroklimat och tillgång på döda och döende träd.

Sverige hyser världens tätaste älgstam, en art som generellt är knuten till tidiga successionsstadier av skog och har därmed gynnats genom trakthyggesbrukets intåg under senare delen av 1900-talet. Älgen är socialt och kulturellt viktig, men dess bete i ung tallskog medför ekonomiska förluster för skogsbruket. Skapande av alternativt foder är en viktig fråga inom förvaltning av såväl älg som skog och landskap. Skogsbrand gynnar uppkomst av viktiga foderarter för älg. Om viktiga miljöer för biologisk mångfald därmed har foderskapande funktioner är detta av strategisk relevans och kan effektivisera arbetet med att erhålla ett hållbart och lönsamt skogsbruk. Möjligheten till effektiv förvaltning av naturresurser ökar om synergier kan identifieras mellan olika åtgärder. Kortsiktiga effekter av skogsbrand på biologisk mångfald är relativt välstuderade men långsiktiga studier är få och inkluderar få replikat. Studier om brand och bete, två störningar som ofta förekommer samtidigt, och deras interaktioner är ovanliga i skogliga ekosystem och saknas nästan helt från de boreala skogarna i norra Europa.

Foto: Therese Löfroth
Foto: Therese Löfroth
Foto: Therese Löfroth
Foto: Therese Löfroth
Foto: Therese Löfroth

Målet med det föreslagna projektet är att kvantifiera skogsbrandens långsiktiga nytta som habitat och spridningskälla för brandgynnade insekter och svampar och potential som foderproducerande mark för älg och andra växtätare samt att utvärdera om synergieffekter kan uppnås mellan dessa nyttor. Studien kommer att genomföras på tre 10 år gamla brandfält i Norrbotten: Lainio, Muddus och Bodträskfors. Brandfälten är ovanligt stora (300-1500 ha) och innehåller bestånd av varierande ålder och brandintensitet. Som kontroller väljs tre till brandfälten närliggande obrända områden med konventionellt skogsbruk och som slutavverkats vid samma tidpunkt som bränderna. Naturvårdsbränningar av samma ålder kommer också att inkluderas i studien för att möjliggöra jämförelser mellan bränder med olika ursprung. Specifikt undersöks 1) förekomst av viktiga strukturer för biologisk mångfald 2) artsammansättningen av skalbaggar, vedsvampar och mykorrhizasvampar, och 3) täcknings- och utnyttjandegrad av tall- och lövfoder samt blåbär- och lingonris, som föryngrats efter bränderna eller efter slutavverkning samt 4) det omgivande landskapets betydelse för biologisk mångfald och betesutnyttjande. Brandfält av den storlek som finns i Lainio, Muddus och Bodträskfors är ovanligt förekommande och att den finns tre av samma ålder innebär en unik möjlighet att med upprepade, oberoende observationer jämföra effekterna av naturlig och mänsklig störning för foderproduktion och biologisk mångfald.

Projektet har relevans för hållbart nyttjande av skog genom att utvärdera potentialen med att kombinera nyttan med en naturvårdsåtgärd (brand) för biologisk mångfald med skadeprevention genom alternativt foderskapande för älg. Projektet har hög relevans för Formas eftersom naturvårdsbränning används frekvent som en naturvårdsåtgärd av skogsbolag och länsstyrelser. Ekologisk restaurering, vilket inkluderar restaurering av naturliga störningar som skogsbrand, är en förutsättning för att nå uppsatta miljömål. Om åtgärder för ekologisk restaurering kan kombineras med skadeförebyggande åtgärder kan det ha viktiga praktiska implikationer.

Sidansvarig: bo-soren.wiklund@slu.se