Ammarnäs, Lappland (AC) 1995-2017

Senast ändrad: 29 mars 2018

 

 

Kommentarer till tidsserierna: Tidsserierna över sorkarnas beståndsvariationer i Ammarnäs före millennieskiftet är alldeles för korta för att ge underlag för någon helt säker bedömning av eventuella långtidstrender fram tom 1990-talet. Trots detta är det värt att notera den påfallande säsongsmässigheten med återkommande vinternedgångar och "sågtandsmönstrade" kurvor, inte bara för skogssork (tidigare: ängssork) utan även för övriga arter under 1990-talet. Det är även viktigt att notera att "sågtandsmönstret" saknades för såväl gråsiding, åkersork, fjällämmel som skogslämmel och var mindre markant hos skogssork under de fyra första cyklerna på 2000-talet, som generellt även visade mycket högre tätheter än under 1990-talet.

På grund av uppehållet i fångstverksamheten 1999-2000 föreligger en liten osäkerhet i tolkningen av gnagarcyklernas fasläge i Ammarnäs 2001. Enligt uppgifter från Erik Nyholm, som bedrivit sorkfångster i mindre skala inom ramen för LUVRE-projektet även 1999-2000, förefaller det emellertid uppenbart att en bottennivå nåddes under 1999, som därefter följdes av en uppgångsfas under 2000. Denna bild av utvecklingen stöds av miljöövervakningens fångstresultat som visade på en relativt måttlig, och med mycket stor sannolikhet avtagande, tillväxttakt för samtliga sork- och lämmelarter under sommaren 2001 jämfört med året innan. Tillväxttakten 2001 motsvarade en 2-5-dubbling av vårens fångstindex utom för skogslämmel som visade en starkare tillväxt. Resultatet av beståndstillväxten 2001 blev att en sork- och lämmeltopp nåddes hösten 2001, med höga tätheter för samtliga arter. Det är värt att notera att fjällämmeltoppen 2001 närmast föregicks av en topp 1996.

I Västerbottens skogsland ökade andelen vinternedgångar för gråsiding och åkersork under 1980-, 1990- och 2000-talen jämfört med 1970-talet. Under denna period visade framför allt gråsidingen en mycket kraftig beståndsnedgång där, med ännu bestående mycket låga tätheter, även om en viss återhämtning har kunnat ses de två senaste sorkcyklerna.

Med tanke på att gråsidingen visade samma typ av vinternedgångar, att fångstindex i Ammarnäs endast var måttligt högre än i Västerbottens skogsland i mitten på 1990-talet, och klart lägre än de var i skogslandet i början på 1970-talet, förefaller det sannolikt att gråsidingen även har minskat i dessa fjälltrakter under en period fram till slutet av 1990-talet. Därefter har emellertid gråsidingen, åtminstone tillfälligt, visat en kraftig återhämtning, vilket framgår av de mycket högre fångstindex som noterades vid topparna höstarna 2001, 2004, 2007, 2011 och 2015.

Eftersom skogssork, åkersork, fjällämmel och skogslämmel visade liknande förändringar i beståndsdynamik och -täthet som gråsiding, finns det starka skäl att anta att även dessa arter har minskat under en period fram till slutet av 1990-talet.

Hösten 2007 var sork- och lämmeltätheterna i Ammarnäs totalt sett mer än 25% högre än vid "all time high" hösten 1973 i Västerbottens skogsland och mer än 80% högre än vid toppen i skogslandet hösten 2007.

Smågnagartoppen 2010-11 bjöd på nya rekordtätheter, sannolikt beroende på en närmast perfekt "timing" av uppgångsfasen och den fortsatta beståndsuppbyggnaden med mycket gynnsamma snöförhållanden för smågnagarnas fortplantning och överlevnad under kallvintrarna 2009/10 och 2010/11.

Den högsta totala sork- och lämmeltätheten nåddes hösten 2011 och låg då mer än 15% högre än under toppen hösten 2007, 50% högre än vid "all-time-high" i Västerbottens skogsland hösten 1973 och mer än 175% högre än toppen i skogslandet hösten 2010.

Utvecklingen under senaste cykeln: Mätningarna våren 2015 visade på starka vinternedgångar för skogssork och fjällämmel och en måttlig nedgång för åkersork. Gråsidingen ökade däremot, troligen pga fortsatt fortplantning efter provtagningen hösten 2014.

Mätningarna 2015 visade att skogssork och åkersork nådde sina beståndstoppar hösten 2014, medan gråsiding och fjällämmel nådde sina toppar hösten 2015. Topparna för gråsiding, åkersork och fjällämmel under den senaste beståndscykeln var betydligt lägre (ungefär 50-80% lägre) än under den föregående. Undantaget var skogssork som visade sin näst högsta topp i området.

Våren 2016 visade alla arter (skogssork, gråsiding, åkersork, fjällämmel och skogslämmel) en bottenfas med vinternedgånger på mer än 90% för alla arter förutom skogslämmel som var frånvarande under hela cykeln. Under sommaren 2016 visade alla arter en uppgång som i skogssorkens fall var 6-faldig. Hela 2016 fångades inga fjällämlar, något som på årsbasis enbart inträffade en gång tidigare (2012) i Ammarnäs, men som under 2016 kännetecknade alla tre fjällområden, dvs. också Vålådalen/Ljungdalen och Stora Sjöfallet.

Nedgången vintern 2016/17 var mindre för skogssork och gråsiding jämfört med vintern innan. Den förväntade tillväxten under sommaren 2017 uteblev dock och var enbart måttlig för alla arter och det fångades enbart ett fåtal fjällämlar.

Prognos: Under våren 2018 förväntas en uppgångsfas med låga numerärer som dock bör ligga över 2017:s låga tätheter. Därefter är det rimligt att vänta en vändning under sommaren med ökad tillväxttakt och ökade beståndstätheter på hösten. Det blir intressant att se om fjällämmeln återhämtar sig efter 2016-17:s bottenvärden.

Läs mer här om sorkarnas minskning i Västerbotten

Litteratur

Christensen, P., Ecke, F., Sandström, P., Nilsson, M. and Hörnfeldt, B. 2008. Can landscape properties predict occurrence of grey-sided voles? Pop. Ecol. 50: 169-179 (DOI 10.1007/s10144-008-0077-5). (pdf)

Christensen, P. and Hörnfeldt, B. 2003. Long-term decline of vole populations in northern Sweden: a test of the destructive sampling hypothesis. J. Mammal. 84: 1292-1299.

Cornulier, T., Yoccoz, N.G., Bretagnolle, V., Brommer, J.E., Butet, A., Ecke, F., Elston, D.A., Framstad, E., Henttonen, H., Hörnfeldt, B., Huitu, O., Imholt, C., Ims, R.A., Jacob, J., Jędrzejewska, B., Millon, A., Petty, S.J., Pietiäinen, H., Tkadlec, E., Zub, K., Lambin, X. 2013. Europe-Wide Dampening of Population Cycles in Keystone Herbivores. Science 340: 63-66.

Ecke, F., Christensen, P., Rentz, R., Nilsson, M., Sandström, P. and Hörnfeldt, B. 2010. Landscape structure and the long-term decline of cyclic grey-sided voles in Fennoscandia. Landscape Ecology 25: 551-560 (http://www.springerlink.com/openurl.asp?genre=article&id=doi:10.1007/s10980-009-9441-x ).

Ecke, F. & Hörnfeldt, B. 2005. Vådan av varmare vintrar för sork och lämmel. Miljöforskning 5 (5-6): 40-41. (pdf)

Ecke, F., Löfgren, O., Hörnfeldt, B., Eklund, U., Ericsson, P. and Sörlin, D. 2001. Abundance and diversity of small mammals in relation to structural habitat factors. Ecological Bulletins 49: 165-171.

Ecke, F., Magnusson, M. & Hörnfeldt, B. (2013). Spatiotemporal changes in the landscape structure of forests in northern Sweden. Scand. J. For. Res. 28: 651-667.

Hipkiss, T., Gustafsson, J., Eklund, U. and Hörnfeldt, B. 2013. Is the long-term decline of boreal owls in Sweden caused by avoidance of old boxes? J. Raptor Res. 47: 15-20.

Hipkiss, T., Stefansson, O. and Hörnfeldt, B. 2008. Effect of cyclic and declining food supply on great grey owls in boreal Sweden. Can. J. Zool. 86: 1426-1431 (doi: 10.1139/Z08-131) (pdf).

Hörnfeldt, B. 1995. Long-term decline in numbers of cyclic voles in northern Sweden. Rapport från Världsnaturfonden WWF Nr. 3: 95, sid. 21-24.

Hörnfeldt, B. 1998. Miljöövervakningen visar på minskande sorkstammar! Fauna och Flora 95: 137-144.

Hörnfeldt, B. 2004. Long-term decline in numbers of cyclic voles in boreal Sweden: analysis and presentation of hypotheses. Oikos 107: 376-392. (pdf)

Hörnfeldt, B., Christensen, P., Sandström, P. & Ecke, F. 2006. Long-term decline and local extinction of Clethrionomys rufocanus in boreal Sweden. Landscape Ecology 21: 1135-1150.

Hörnfeldt, B., Hipkiss, T. & Eklund, U. 2005. Fading out of vole and predator cycles? Proc. Roy. Soc. B 272: 2045-2049. (pdf)

Magnusson, M. 2015. Cyclic voles and Puumala hantavirus in a changing boreal landscape. Doktorsavhandling, Sveriges Lantbruksuniversitet, Umeå.

Magnusson, M., Bergsten, A., Ecke, F., Bodin, Ö., Bodin, L. & Hörnfeldt, B. (2013). Predicting grey-sided vole occurrence in northern Sweden at multiple spatial scales. Ecology and Evolution 3: 4365-4376.

Magnusson,_M., Ecke, F., Khalil, H., Olsson, G., Evander, M., Niklasson, & Hörnfeldt, B. 2015. Spatial and temporal variation of hantavirus bank vole infection in managed forest landscapes. Ecosphere 6 (9):163. (http://dx.doi.org/10.1890/ES15-00039.1; published online: 29 September 2015)

Magnusson, M., Hörnfeldt, B. & Ecke, F. 2015. Evidence for different drivers behind long-term decline and depression of density in cyclic voles. Pop. Ecol. 4: 569-580. (DOI 10.1007/s10144-015-0512-3; published online: 23 September 2015).

Niklasson, B., Nyholm, E., Feinstein, R.E., Samsioe, A. and Hörnfeldt, B. 2006. Diabetes and myocarditis in voles and lemmings at cyclic peak densities – induced by Ljungan virus? Oecologia 150: 1-7.

Läs mer här om miljöövervakningens, bakgrund mm

Åter till startsida för Miljöövervakning av smågnagare

 

 

Sidansvarig: bo-soren.wiklund@slu.se