Grimsö, Västmanland 1973-2017

Senast ändrad: 29 mars 2018

 

Kommentarer till tidsserierna: Skogssorkens (tidigare: ängssork) beståndsvariationer i Grimsö och Västerbotten visar stora likheter med varandra. Vid sidan av 3-4- års cyklerna, visade dock beståndet i Grimsö en tydligare nedåtgående långtidstrend under 1970-, 1980-, 1990- och första delen av 2000-talet, men nedgången var inte lika markant som för gråsidingbeståndet i Västerbotten

Under 2005, 2010 och 2017 nådde skogssorkbeståndet relativt höga tätheter, nästan i nivå med 1970-talets högsta värden. Det är emellertid för tidigt att avgöra om detta ska ses som tecken på ett verkligt trendbrott eller endast tillfälliga återhämtningar. 

Fångstindex antyder en kraftig beståndsminskning för åkersork i Grimsö-området under 1990-talet. Åkersorkens situation i början av 2000-talet liknade gråsidingens i skogslandet i Västerbotten. Resultatet för åkersork i Grimsö-området bör ändå tolkas med viss försiktighet, eftersom antalet provytor sannolikt är för få för att ge ett riktigt bra index för denna art som är mycket successionskänslig och trivs bäst på nedlagd jordbruksmark och relativt unga, gräsrika hyggen. 

Åkersorkens beståndsvariationer har visat en ökad säsongsmässighet med en högre andel vinternedgångar, som orsakat kurvans "sågtandsmönster", från ungefär mitten av 1980-talet och framåt jämfört med tidigare, dvs på liknande sätt som i Västerbotten. Skogssorkens beståndsförändringar har däremot, som i Västerbotten, karaktäriserats av mycket regelbundna vinternedgångar och "sågtandad" kurva under hela tidsperioden. 

Material från insamlade skogssorkar och åkersorkar i Miljöprovbanken har ännu inte analyserats för att klarlägga om liknande störningar av mineralämnesbalansen, som hos gråsiding i Västerbotten, även förekommer i Grimsö hos dessa vanligare och, för den biologiska mångfalden av rovdjur, viktigare arter. 

Utvecklingen under senaste cykeln: Eftersom sorkcyklerna generellt sett blivit mindre markanta på senare år och utvecklats mot mer säsongsmässiga beståndsvariationer, har det blivit svårare att bedöma det aktuella fasläget och att ge prognoser för kommande beståndsutveckling. 

Vintern 2014/15 innebar en beståndsnedgång med mer än 90% för både skogssork och åkersork, dvs en mycket markant minskning. Därefter har tillväxttakten under 2015 varit låg, med fortsatt låga bestånd av skogssork och mycket låga bestånd av åkersork på hösten. Under vintern 2015/16 samt sommaren 2016 visade åkersork samma låga numerärer som vid motsvarande tidpunkt året innan. Under vintern 2015/16 samt sommaren 2016 visade åkersork samma låga numerärer som vid motsvarande tidpunkt året innan. Under vintern 2015/16 var skogssorkens minskning bara 47% jämfört med mer än 90% vintern innan. Medan uppgången under somrarna 2014 och 2015 var låg (2-faldig), så var den 8-faldig under sommaren 2016. Nedgången under vintern 2016/17 var endast 45% för skogssorken. Åkersorken tom ökade under vintern. Medan den låga vinternedgången hos skogssorken resulterade i artens tredje högsta höstbestånd sedan 1984, ökade beståndet för åkersorken inte under sommaren.

Prognos: Beståndstoppen hos skogssorken hösten 2017 följs antagligen av en kraftig nedgång våren 2018. Läget för åkersorken är svårbedömt, men den bör visa en större uppgång under sommaren 2018 jämfört med sommaren innan. 

Läs mer här om sorkarnas minskning i Västerbotten

Litteratur 

Christensen, P. and Hörnfeldt, B. 2003. Long-term decline of vole populations in northern Sweden: a test of the destructive sampling hypothesis. J. Mammal. 84: 1292-1299. 

Cornulier, T., Yoccoz, N.G., Bretagnolle, V., Brommer, J.E., Butet, A., Ecke, F., Elston, D.A., Framstad, E., Henttonen, H., Hörnfeldt, B., Huitu, O., Imholt, C., Ims, R.A., Jacob, J., Jędrzejewska, B., Millon, A., Petty, S.J., Pietiäinen, H., Tkadlec, E., Zub, K., Lambin, X. 2013. Europe-Wide Dampening of Population Cycles in Keystone Herbivores. Science 340: 63-66. 

Ecke, F. & Hörnfeldt, B. 2005. Vådan av varmare vintrar för sork och lämmel. Miljöforskning 5 (5-6): 40-41. (pdf

Hipkiss, T., Gustafsson, J., Eklund, U. and Hörnfeldt, B. 2013. Is the long-term decline of boreal owls in Sweden caused by avoidance of old boxes? J. Raptor Res. 47: 15-20. 

Hipkiss, T., Stefansson, O. and Hörnfeldt, B. 2008. Effect of cyclic and declining food supply on great grey owls in boreal Sweden. Can. J. Zool. 86: 1426-1431 (doi: 10.1139/Z08-131) (pdf). 

Hörnfeldt, B. 1995. Long-term decline in numbers of cyclic voles in northern Sweden. Rapport från Världsnaturfonden WWF Nr. 3: 95, pp. 21-24. 

Hörnfeldt, B. 1998. Miljöövervakningen visar på minskande sorkstammar! Fauna och Flora 95: 137-144. 

Hörnfeldt, B. 2004. Long-term decline in numbers of cyclic voles in boreal Sweden: analysis and presentation of hypotheses. Oikos 107: 376-392. (pdf

Hörnfeldt, B., Hipkiss, T. & Eklund, U. 2005. Fading out of vole and predator cycles? Proc. Roy. Soc. B 272: 2045-2049. (pdf

Lindström, E.R., Andrén, H., Angelstam, P., Cederlund, G., Hörnfeldt, B., Jäderberg, L., Lemnell, P.-A., Martinsson, B., Sköld, K. & Swenson, J.E. 1994. Disease reveals the predator: sarcoptic mange, red fox predation and prey populations. Ecology 75: 1042-1049.

Lindström, E.R., and Hörnfeldt, B. 1994. Vole cycles, snow depth and fox predation. Oikos 70: 156-160.

Läs mer här om miljöövervakningens, bakgrund, uppläggning mm 

Åter till startsida för Miljöövervakning av smågnagare 

Sidansvarig: bo-soren.wiklund@slu.se