Stora Sjöfallet, Lappland (BD) 2001-2017

Senast ändrad: 29 mars 2018

 

 

 



Kommentarer till tidsserierna: Noterbart i dessa fjällområden är att skogssork (tidigare ängssork) saknades helt i fångsterna tom 2009, men även att några få individer fångades 2010 och 2013-14, dock ej sedan dess. Förekomsten av rödsork och mellansork skiljer jämfört med situationen i t ex Ammarnäs längre söderut i fjällkedjan. Det är även värt att notera att rödsorken visar samma typ av vinternedgångar som skogssorken längre söderut; jämför t ex med Ammarnäs eller skogslandet i Västerbotten.

Undersökningarna av smågnagarnas beståndsvariationer kring Stora Sjöfallet startade 2001, dvs relativt sent. Därför har vi tyvärr inget underlag för bedömning av eventuella långtidstrender i området dessförinnan, t ex under 1980- och 1990-talen som på andra håll i landet karaktäriserades av minskande och låga smågnagarbestånd. 

Med tanke på att fångstindex för såväl gråsiding, åkersork som fjällämmel var av ungefär samma eller större storleksordning som i Ammarnäs och att dessutom rödsork och mellansork visade relativt höga fångstindex, kan man karaktärisera 2001 som ett toppår för sork och lämmel även i Stora Sjöfallet. 

Under den andra gnagarcykeln (2002-05) nådde rödsorken sin beståndstopp redan hösten 2003, åkersork och mellansork sin hösten 2004 och gråsidingen sin topp hösten 2005. Däremot registrerades ingen topp för lämmelbestånden i området. Överlag verkar sork- och lämmeltätheterna, med undantag för gråsiding, ha varit lägre och svaga jämfört med den tidigare toppen hösten 2001 och även jämfört med toppen i Ammarnäs 2004 under motsvarande cykel. Det är även värt att notera att det karaktäristiska "sågtandsmönstret", för beståndsnedgången i Västerbottens skogsland och de svaga gnagartätheterna i Ammarnäs-området på 1990-talet, uppträder i Stora Sjöfallet om än inte lika uttalat som i Ammarnäs på 1990-talet. 

Under den tredje cykeln saknade kurvorna över beståndsutvecklingen "sågtandsmönstret" från föregående cykel och samtliga smågnagare visade en gemensam topp hösten 2007. Särskilt gråsiding visade en mycket hög beståndstäthet då, men även åkersork visade förhållandevis hög täthet; för båda arterna var tätheten väl i nivå med eller högre än de två föregående beståndstopparna. Fjällämmelbeståndet låg däremot på en betydligt lägre nivå än hösten 2001. 

Även kring Stora Sjöfallet nåddes mycket höga beståndstätheter under den föregående smågnagartoppen 2010-11. Här nåddes toppen hösten 2010 för alla arter utom fjällämmel och mellansork som nådde sina toppar hösten 2011, men med mycket lägre uppmätta tätheter för fjällämmel här än i Västerbottens- och Jämtlandsfjällen. Gråsiding och åkersork visade sina hittills högsta beståndstoppar hösten 2010. Det totala smågnagarbeståndet var då något högre än i Jämtlandsfjällen och något lägre än i Västerbottensfjällen. 

Smågnagarnas "övervintring" 2010/11 i Norrbottensfjällen gick klart sämre än i Västerbottens- och Jämtlandsfjällen, vilket innebar att alla arter utom fjällämmel minskade i antal under vintern. Åkersorken gick redan då in i en tydlig nedgångsfas.

Sommaren 2011 kännetecknades generellt av avtagande och svag tillväxttakt i smågnagarbestånden jämfört med 2010, och i åkersorkens fall av en en fortsatt minskning. Den svaga eller negativa utvecklingen under 2011 innebar att det totala smågnagarbeståndet kring Stora Sjöfallet bara utgjorde en dryg tredjedel av storleken i Västerbottens- och Jämtlandsfjällen. 

Utvecklingen under senaste cykeln: Vintern 2014/15 innebar en kraftig beståndsminskning för åkersork, och en mindre minskning för mellansork, som i båda fallen kan ses som en inledning på deras cykliska beståndsnedgång. Rödsork och gråsiding minskade däremot endast marginellt under vintern. 

Under sommaren 2015 avtog tillväxttakten som väntat jämfört med året innan för såväl rödsork, gråsiding, åkersork som mellansork. Pga ett högt startvärde på våren innebar det ändå att gråsidingen nådde sin beståndstopp hösten 2015, en topp som var nästan lika hög som vid ”all-time-high” 2010. Samtliga övriga arter visade mycket låga-låga beståndstätheter hösten 2015. För rödsork nåddes den senaste toppen redan hösten 2013, och för åkersork och mellansork hösten 2014. Fjällämmeln nådde ingen riktig topp utan var mycket fåtalig den senaste cykeln, medan skogslämmeln saknades helt som i Västerbottens- och Jämtlandsfjällen.

Våren 2016 nåddes en gemensam bottennivå för alla smågnagararter som t.o.m. resulterade i en minskning av bestånden under sommaren 2016. Som i Ammarnäs och Vålådalen/Ljungdalen fångades under 2016 och 2017 (med undantag av några få individer i Ammarnäs) inte en enda fjällämmel. Den femte sorkcykeln sedan starten av miljöövervakningen i Stora Sjöfallet började våren 2017 då gråsiding och åkersork visade en svag ökning under vintern som för alla arter resulterade i en låg tillväxt under sommaren 2017.

Prognos: Eftersom 2017 antas ha varit smågnagarnas start på en ny cykel, så förväntas under 2018 en uppgång av sork- och fjällämmelbestånden. Det är dock oklart om 2018 blir ett toppår eller (mera sannolikt) ett tillväxtår innan nästa topp nås. Det återstår att se om skogssorken har etablerat sig i området eller om sorkens förekomst under 2010-2014 enbart var en tillfällighet.

Läs mer här om sorkarnas minskning i Västerbotten 

Litteratur

Christensen, P., Ecke, F., Sandström, P., Nilsson, M. and Hörnfeldt, B. 2008. Can landscape properties predict occurrence of grey-sided voles? Pop. Ecol. 50: 169-179 (DOI 10.1007/s10144-008-0077-5). (pdf

Christensen, P. and Hörnfeldt, B. 2003. Long-term decline of vole populations in northern Sweden: a test of the destructive sampling hypothesis. J. Mammal. 84: 1292-1299. 

Cornulier, T., Yoccoz, N.G., Bretagnolle, V., Brommer, J.E., Butet, A., Ecke, F., Elston, D.A., Framstad, E., Henttonen, H., Hörnfeldt, B., Huitu, O., Imholt, C., Ims, R.A., Jacob, J., Jędrzejewska, B., Millon, A., Petty, S.J., Pietiäinen, H., Tkadlec, E., Zub, K., Lambin, X. 2013. Europe-Wide Dampening of Population Cycles in Keystone Herbivores. Science 340: 63-66. 

Ecke, F., Christensen, P., Rentz, R., Nilsson, M., Sandström, P. and Hörnfeldt, B. 2010. Landscape structure and the long-term decline of cyclic grey-sided voles in Fennoscandia. Landscape Ecology 25: 551-560 (http://www.springerlink.com/openurl.asp?genre=article&id=doi:10.1007/s10980-009-9441-x).

Ecke, F. & Hörnfeldt, B. 2005. Vådan av varmare vintrar för sork och lämmel. Miljöforskning 5 (5-6): 40-41. (pdf

Ecke, F., Magnusson, M. & Hörnfeldt, B. (2013). Spatiotemporal changes in the landscape structure of forests in northern Sweden. Scand. J. For. Res. 28: 651-667. 

Hipkiss, T., Gustafsson, J., Eklund, U. and Hörnfeldt, B. 2013. Is the long-term decline of boreal owls in Sweden caused by avoidance of old boxes? J. Raptor Res. 47: 15-20.

Hipkiss, T., Stefansson, O. and Hörnfeldt, B. 2008. Effect of cyclic and declining food supply on great grey owls in boreal Sweden. Can. J. Zool. 86: 1426-1431 (doi: 10.1139/Z08-131) (pdf). 

Hörnfeldt, B. 1995. Long-term decline in numbers of cyclic voles in northern Sweden. Rapport från Världsnaturfonden WWF Nr. 3: 95, sid. 21-24. 

Hörnfeldt, B. 1998. Miljöövervakningen visar på minskande sorkstammar! Fauna och Flora 95: 137-144. 

Hörnfeldt, B. 2004. Long-term decline in numbers of cyclic voles in boreal Sweden: analysis and presentation of hypotheses. Oikos 107: 376-392. (pdf

Hörnfeldt, B., Christensen, P., Sandström, P. & Ecke, F. 2006. Long-term decline and local extinction of Clethrionomys rufocanus in boreal Sweden. Landscape Ecology 21: 1135-1150.

Hörnfeldt, B., Hipkiss, T. & Eklund, U. 2005. Fading out of vole and predator cycles? Proc. Roy. Soc. B 272: 2045-2049. (pdf

Magnusson, M. 2015. Cyclic voles and Puumala hantavirus in a changing boreal landscape. Doktorsavhandling, Sveriges Lantbruksuniversitet, Umeå. 

Magnusson, M., Bergsten, A., Ecke, F., Bodin, Ö., Bodin, L. & Hörnfeldt, B. (2013). Predicting grey-sided vole occurrence in northern Sweden at multiple spatial scales. Ecology and Evolution 3: 4365-4376.

Magnusson, M., Ecke, F., Khalil, H., Olsson, G., Evander, M., Niklasson, & Hörnfeldt, B. 2015. Spatial and temporal variation of hantavirus bank vole infection in managed forest landscapes. Ecosphere 6 (9):163. (http://dx.doi.org/10.1890/ES15-00039.1; published online: 29 September 2015).

Magnusson, M., Hörnfeldt, B. & Ecke, F. 2015. Evidence for different drivers behind long-term decline and depression of density in cyclic voles. Pop. Ecol. 4: 569-580. (DOI 10.1007/s10144-015-0512-3; published online: 23 September 2015). 

Niklasson, B., Nyholm, E., Feinstein, R.E., Samsioe, A. and Hörnfeldt, B. 2006. Diabetes and myocarditis in voles and lemmings at cyclic peak densities – induced by Ljungan virus? Oecologia 150: 1-7. 

Läs mer här om miljöövervakningens, bakgrund mm 

Åter till startsida för Miljöövervakning av smågnagare 

Sidansvarig: bo-soren.wiklund@slu.se