Vålådalen/Ljungdalen, Jämtland/Härjedalen (Z) 2001-2017

Senast ändrad: 29 mars 2018

 

 

 

 

Kommentarer till tidsserierna: Samma smågnagararter som i Ammarnäs dominerar i fångsterna; notera t ex förekomsten av skogslämmel även här. Under 2004 upptäcktes förekomst av mellansork i fångsterna. De yttre artkaraktärerna var dock väldigt åkersorklika och inte alls så tydliga som för mellansork kring Stora Sjöfallet. Pga den uppenbara förväxlingsrisken med åkersork gjordes därför en reviderad artbestämning med hjälp av tandkaraktärer av alla Microtus-sorkar från Vålådalen/Ljungdalen 2001-04. Detta visade att det även fångats 2 mellansorkar hösten 2001, som pga den yttre likheten tidigare bestämts som åkersorkar. 

Eftersom undersökningarna av sorkarnas beståndsvariationer i Vålådalen/Ljungdalen inte startade förrän 2001 är underlaget för att bedöma sorksituationen dessförinnan svagt. Noterbart är emellertid att sork- och lämmeltätheterna vid den förmodade toppen hösten 2001 generellt var klart lägre här än i Stora Sjöfallet och Ammarnäs. 

Även om provtagningen 2001 började i slutet av en cykel indikerade de jämförelsevis låga beståndstätheterna för framför allt gråsiding och åkersork, jämfört med motsvarande situation i Ammarnäs och Stora Sjöfallet och även jämfört med de två följande cyklerna i Vålådalen/Ljungdalen, någon form av störning av beståndsdynamiken under den första cykeln i början av 2000-talet. 

Under den andra cykeln nådde skogssork (tidigare ängssork), gråsiding, åkersork och mellansork en beståndstopp hösten 2004 som var större än 2001, medan toppen för fjällämmel var mindre uttalad. Vintern 2004/05 innebar en klar minskning för sorkbestånden, särskilt för åkersork och mellansork, men även för skogslämmel. Sammantaget var den totala smågnagarstammen av hyfsad storlek våren 2005. Därefter visade samtliga arter en mycket svag till avtagande beståndstillväxt under sommaren 2005, med lika låga eller lägre bestånd på hösten jämfört med 2004. Bottenfasen nåddes först våren 2006. 

Den tredje cykeln inleddes med en beståndsuppgång för skogssork, gråsiding och åkersork 2006, varefter en gemensam smågnagartopp nåddes hösten 2007, men med höga tätheter endast för dessa tre arter. Efter en kraftig beståndsnedgång vintern 2007/08 visade samtliga arter mycket svag tillväxttakt eller fortsatt minskning under sommaren och låga tätheter hösten 2008 och därefter en bottennivå våren 2009. 

Under sommaren 2009 inleddes den fjärde beståndscykeln i området med en uppgång för skogssork, gråsiding och åkersork, men deras tätheter var trots det ännu låga vid höstmätningarna i mitten på augusti. 

Även i Jämtlandsfjällen nådde smågnagarna mycket höga tätheter under den föregående beståndstoppen 2010-11, med tätheter som hösten 2011 var nästan lika höga som i Ammarnäsområdet i Västerbottensfjällen. En starkt bidragande orsak till detta var troligen en närmast perfekt "timing" av sorkarnas och lämlarnas uppgångsfas och fortsatta beståndsuppbyggnad med mycket gynnsamma snöförhållanden för djurens fortplantning och överlevnad under kallsnövintrarna 2009/10 och 2010/11. 

Skogssork och åkersork nådde sina beståndstoppar hösten 2010, gråsiding och fjällämmel hösten 2011. Gråsidingens, åkersorkens, fjäll- och skogslämmelns beståndstoppar var de högsta sedan mätningarna startade. 

Vintern 2010/11 innebar en normal vinternedgång för skogssork, en fortsatt uppgång för gråsiding och fjällämmel, men inledningen på beståndsnedgången för åkersork på liknande sätt som i Västerbottensfjällen. Åkersorkens beståndsnedgång fortsatte sommaren 2011, och för övriga arter avtog tillväxttakten jämfört året innan. 

Utvecklingen under senaste cykeln: Vintern 2014/15 innebar generellt kraftiga beståndsminskningar, på ca 75% för skogssork, ca 65% för gråsiding, nästan 70% för mellansork och 90% för åkersork, vilket kan ses som inledning på den cykliska beståndsnedgången. Under sommaren 2015 var tillväxttakten svag och avtagande jämfört med föregående år för skogssork och gråsiding, medan åkersork och mellansork visade en fortsatt minskning efter vinternedgången. Beståndstätheten var låg–måttlig för samtliga sorkarter hösten 2015. 

Störningar i vinterdynamiken, framför allt genom de kraftiga minskningarna vintern 2014/15, ”tog udden” av gråsidingens och åkersorkens beståndstoppar, som i båda fallen var mycket lägre än 2010. Topparna inföll hösten 2014, vilket även gällde för skogssork och mellansork. Nedgången i bestånden under vintern 2015/16 var mycket kraftiga för alla arter (som lägst 89% för gråsidingen) och våren 2016 blev en bottenfas. Under sommaren 2016 nåddes enbart en svag uppgång av sorkarna. Varken fjällämmel eller skogslämmel noterades sedan hösten 2011. Lämmeln var som i Stora Sjöfallet alltså frånvarande hela 2016 och 2017. Vintern 2016/17 inledde med all sannolikhet en ny sorkcykel med en svag uppgång för skogssork och gråsiding under sommaren.

Prognos: Under vintern 2017/18 förväntas en svag uppgång av sorkbestånden som bör resultera i medelkraftig tillväxt under sommaren 2018. Det återstår att se om fjällämmeln återhämtar sig under 2018.

Läs mer här om sorkarnas minskning i Västerbotten

Litteratur 

Christensen, P., Ecke, F., Sandström, P., Nilsson, M. and Hörnfeldt, B. 2008. Can landscape properties predict occurrence of grey-sided voles? Pop. Ecol. 50: 169-179 (DOI 10.1007/s10144-008-0077-5). (pdf

Christensen, P. and Hörnfeldt, B. 2003. Long-term decline of vole populations in northern Sweden: a test of the destructive sampling hypothesis. J. Mammal. 84: 1292-1299. 

Christensen, P. & Hörnfeldt, B. 2006. Habitat preference of Clethrionomys rufocanus in boreal Sweden. Landscape Ecology 21: 185-194. 

Cornulier, T., Yoccoz, N.G., Bretagnolle, V., Brommer, J.E., Butet, A., Ecke, F., Elston, D.A., Framstad, E., Henttonen, H., Hörnfeldt, B., Huitu, O., Imholt, C., Ims, R.A., Jacob, J., Jędrzejewska, B., Millon, A., Petty, S.J., Pietiäinen, H., Tkadlec, E., Zub, K., Lambin, X. 2013. Europe-Wide Dampening of Population Cycles in Keystone Herbivores. Science 340: 63-66. 

Ecke, F., Christensen, P., Rentz, R., Nilsson, M., Sandström, P. and Hörnfeldt, B. 2010. Landscape structure and the long-term decline of cyclic grey-sided voles in Fennoscandia. Landscape Ecology 25: 551-560 (http://www.springerlink.com/openurl.asp?genre=article&id=doi:10.1007/s10980-009-9441-x).

Ecke, F., Christensen, P., Sandström, P. and Hörnfeldt, B. 2006. Identification of landscape elements related to declines of grey-sided vole populations. Landscape Ecology 21: 485-497. 

Ecke, F. & Hörnfeldt, B. 2005. Vådan av varmare vintrar för sork och lämmel. Miljöforskning 5 (5-6): 40-41. (pdf

Ecke, F., Magnusson, M. & Hörnfeldt, B. (2013). Spatiotemporal changes in the landscape structure of forests in northern Sweden. Scand. J. For. Res. 28: 651-667. 

Hipkiss, T., Gustafsson, J., Eklund, U. and Hörnfeldt, B. 2013. Is the long-term decline of boreal owls in Sweden caused by avoidance of old boxes? J. Raptor Res. 47: 15-20. 

Hipkiss, T., Stefansson, O. and Hörnfeldt, B. 2008. Effect of cyclic and declining food supply on great grey owls in boreal Sweden. Can. J. Zool. 86: 1426-1431 (doi: 10.1139/Z08-131) (pdf). 

Hörnfeldt, B. 1995. Long-term decline in numbers of cyclic voles in northern Sweden. Rapport från Världsnaturfonden WWF Nr. 3: 95, sid. 21-24. 

Hörnfeldt, B. 1998. Miljöövervakningen visar på minskande sorkstammar! Fauna och Flora 95: 137-144. 

Hörnfeldt, B. 2004. Long-term decline in numbers of cyclic voles in boreal Sweden: analysis and presentation of hypotheses. Oikos 107: 376-392. (pdf

Hörnfeldt, B., Christensen, P., Sandström, P. & Ecke, F. 2006. Long-term decline and local extinction of Clethrionomys rufocanus in boreal Sweden. Landscape Ecology 21: 1135-1150. 

Hörnfeldt, B., Hipkiss, T. & Eklund, U. 2005. Fading out of vole and predator cycles? Proc. Roy. Soc. B 272: 2045-2049. (pdf

Magnusson, M. 2015. Cyclic voles and Puumala hantavirus in a changing boreal landscape. Doktorsavhandling, Sveriges Lantbruksuniversitet, Umeå. 

Magnusson, M., Bergsten, A., Ecke, F., Bodin, Ö., Bodin, L. & Hörnfeldt, B. (2013). Predicting grey-sided vole occurrence in northern Sweden at multiple spatial scales. Ecology and Evolution 3: 4365-4376. 

Magnusson,_M., Ecke, F., Khalil, H., Olsson, G., Evander, M., Niklasson, & Hörnfeldt, B. 2015. Spatial and temporal variation of hantavirus bank vole infection in managed forest landscapes. Ecosphere 6 (9):163. (http://dx.doi.org/10.1890/ES15-00039.1; published online: 29 September 2015)

Magnusson, M., Hörnfeldt, B. & Ecke, F. 2015. Evidence for different drivers behind long-term decline and depression of density in cyclic voles. Pop. Ecol. 4: 569-580. (DOI:10.1007/s10144-015-0512-3; published online: 23 September 2015). 

Niklasson, B., Nyholm, E., Feinstein, R.E., Samsioe, A. and Hörnfeldt, B. 2006. Diabetes and myocarditis in voles and lemmings at cyclic peak densities – induced by Ljungan virus? Oecologia 150: 1-7. 

Läs mer här om miljöövervakningens, bakgrund mm 

Åter till startsida för Miljöövervakning av smågnagare 

Sidansvarig: bo-soren.wiklund@slu.se