Vindeln, Västerbotten 1971-2017

Senast ändrad: 29 mars 2018

 

 

 

Kommentarer till tidsserierna: Gråsidingbeståndet i Västerbotten visade, vid sidan av 3-4-års cyklerna, en mycket tydlig nedåtgående långtidstrend följd av fortsatt låga tätheter under 1970-, 1980-, 1990- och 2000-talet. Nedgången var uppenbar både för vår- och hösttätheter. Även skogssork (tidigare: ängssork) och åkersork visade en minskad beståndsstorlek, men deras minskning var inte lika dramatisk som för gråsidingen. För skogssork och särskilt åkersork var främst vårtätheterna lägre under 1980-,1990- och 2000-talen än under 1970-talet. 

Mätresultaten från det första decenniet på 2000-talet förstärker bilden av att gråsidingens nedgång stått i en klass för sig. Täthetsindex i slutet av 2000-talet visade på en  beståndsstorlek som var ungefär 1% av vad den var som mest i början av 1970-talet vid motsvarande fasläge av sorkcyklerna. Motsvarande värde för åkersorken var mindre än 10%. Sorkcykeln, 2009-12, kännetecknades av en svag återhämtning för gråsiding, som fortsatt ytterligare under den senaste sorkcykeln, så att läget nu börjar se ut som i mitten på 1980-talet. Åkersorken visade en stark återhämtning under sorkcykeln 2009-12, som däremot inte fortsatt under den senaste sorkcykeln (se även nedan). 

Under perioden med minskande/låga sorkbestånd var skogssorkens minskning minst uttalad; exempelvis visade höststammens storlek relativt höga toppar såväl 1998, 2004, 2007 som 2010, väl i nivå med hur det såg ut i slutet av 1970-talet. Dessutom visade arten den starkaste uppgångsfasen hittills under 2006 med avseende på den beståndstäthet som nåddes på hösten, och som t o m var högre än efter uppgångsfasen 1972. Trots att det starka höstbeståndet 2006 följdes av en ovanligt kraftig vinternedgång för fasläget, var vår- respektive höststammen under 2007 de starkaste sedan början av 1970-talet. 

En slående långtidsförändring, vid sidan av de minskade tätheterna, är det ökade säsongsmässiga inslaget i beståndsvariationerna. Både gråsiding och åkersork visade en högre andel vinternedgångar under 1980-, 1990- och 2000-talen, vilket framgår av kurvornas ökade inslag av "sågtandsmönster" då jämfört med under 1970-talet. Skogssorkens beståndsförändringar har under hela tidsperioden karaktäriserats av mycket regelbundna vinternedgångar som orsakat kurvans "sågtandsmönster". Å andra sidan har skogssorkens vinternedgångar tenderat att vara starkare tidigare i cyklerna fr. o. m. 1980-talet än under 1970-talet. Sammantaget tyder detta på försämrade övervintringsförhållanden. 

Varför har sorkarna minskat? Orsaken till gråsidingens och de andra arternas minskning är okänd förutom för gråsidingen. Det kan inte uteslutas att minskningen följt ett naturligt mönster, men det verkar troligare att minskningen indikerar någon form av miljöstörning. De försämrade övervintringsförhållandena tyder på att åtminstone en del av beståndsnedgången bör kunna förklaras av någon form av störning/förändring under vintern eller av någon störning som fått effekt just då. Sannolikt har de mildare vintrarna på senare år haft en negativ effekt, bl a genom att göra det skyddande snötäcket mer instabilt och kortvarigt och försämra dess kvalitet ur skyddssynpunkt. 

En minskad förekomst och ökad fragmentering av viktiga biotoper för gråsidingens fortplantning, överlevnad och beståndsuppbyggnad till följd av avverkning inom skogsbruket verkar en drivande eller åtminstone bidragande faktor till denna arts särklassiga minskning. Forskning har kopplat minskningen till sådan biotopförstöring på landskapsnivå. Arbetet har hittills legat till grund för tre doktorsavhandlingar. I den senaste avhandlingen visade Magnus Magnusson att gråsidingens förekomst på provytenivå, d.v.s. i landskapet, påverkas positivt av förekomsten av blockfält i det omgivande landskapet och hur väl blockfälten genom sammanbindande skog ”sitter ihop” med provytorna.

Gråsidingen som är en nordlig art, med utbredning ner längs den Skandinaviska fjällkedjan och därifrån ner i skogslandet, lever i Västerbotten i kanten av sitt utbredningsområde. I denna "utsatta position" kan man anta att gråsidingen är känsligare än övriga arter för miljöstörningar och därför reagerar snabbare och starkare på dessa. 

Även om sorkstammarna har återhämtat sig i varierande grad, åkersork och gråsiding framför allt under den föregående och senaste sorkcykeln, måste man vara öppen för att det lika snart kan ske en återgång till minskande/låga sorkbestånd om vi får tillbaka de senare årens mildare vintrar med sämre snöförhållanden. Om de vanligare arterna, skogssork och åkersork, kommer att drabbas lika hårt som gråsidingen, så skulle det vara ett mycket hårt slag mot den biologiska mångfalden av ugglor, rovfåglar och rovdäggdjur. 

Kemiska analyser av lever och njure från gråsidingar insamlade från en lokal, Ekträskkludden, i Västerbotten under 1980-97 och lagrade i Miljöprovbanken slutfördes under 1998 i ett pilotprojekt inom ramen för den Nationella miljöövervakningens miljögiftsprogram; i samarbete med Miljöprovbanken och Miljöforskningslaboratoriet vid SLU i Umeå (Hörnfeldt et al. opublicerat). Resultaten visade främst på en förändrad/störd mineralämnesbalans under den tidsperiod som var möjlig att undersöka retrospektivt med hjälp av materialet från Miljöprovbanken. Bland annat minskade kalciumhalterna i både lever och njure, medan kalium/kalcium- och fosfor/zink-kvoterna ökade och svavel/molybden-kvoten minskade. 

Upptäckten av den förändrade mineralämnesbalansen hos gråsiding är intressant, men orsaken är okänd. Det är även okänt om nedgången i gråsidingbeståndet är orsaksmässigt kopplad till den störda mineralämnesbalansen. Material från insamlade skogssorkar och åkersorkar i Miljöprovbanken har ännu inte analyserats för att klarlägga om liknande störningar av mineralämnesbalansen även förekommer hos dessa vanligare och,  för den biologiska mångfalden av rovdjur, därmed viktigare arter. 

En sammanfattande beskrivning och analys av minskningen i sorkbestånden och en närmare presentation av olika hypoteser om möjliga orsaker till minskningen har tidigare gjorts; här kan Du läsa mer om minskningen och hypoteserna

En analys av konsekvensen av minskande sorkbestånd för de rovdjur som lever av sorkar har även gjorts, med minskande bestånd av pärluggla som exempel; här kan Du läsa mer om hur rovdjuren kan påverkas

Utvecklingen under senaste cykeln: Mätningarna 2017 visade på en generell minskning bland sorkarna under vintern 2016/17, ännu en vinter som var mild med ett instabilt och kortvarigt snötäcke. Minskningen var dock jämfört med föregående vinter (2015/16) enbart måttlig, ungefär 44% för skogssork, 17% för gråsiding och 20% för åkersork (2015/16: 93% för skogssork, 90% för åkersork, och 86% för gråsidingen). Under sommaren 2017 visade enbart skogssorken en tydlig tillväxttakt, medan gråsidingen t.o.m. minskade. Detta i kombination med minskningen under vintern innebar att åkersorkbeståndet på hösten låg betydligt under höstnivån 2014. Gråsidingens beståndstopp nåddes, till skillnad från de övriga arternas, först hösten 2015 och den negativa tillväxten efter denna topp under sommaren 2016 är ingen överraskning. Det är dock oroande för populationsutvecklingen av gråsidingen att inga individer fångades hösten 2017.

Prognos: Den låga tillväxttakten under 2017 och de allmänt försvagade sorkstammarna på hösten (förutom för skogssorken) jämfört med året innan pekar mot att en återhämtning kommer att kunna registreras vid mätningarna våren 2018. 

Litteratur 

Christensen, P., Ecke, F., Sandström, P., Nilsson, M. and Hörnfeldt, B. 2008. Can landscape properties predict occurrence of grey-sided voles? Pop. Ecol. 50: 169-179 (DOI 10.1007/s10144-008-0077-5). (pdf

Christensen, P. and Hörnfeldt, B. 2003. Long-term decline of vole populations in northern Sweden: a test of the destructive sampling hypothesis. J. Mammal. 84: 1292-1299.

Christensen, P. & Hörnfeldt, B. 2006. Habitat preference of Clethrionomys rufocanus in boreal Sweden. Landscape Ecology  21: 185-194. 

Cornulier, T., Yoccoz, N.G., Bretagnolle, V., Brommer, J.E., Butet, A., Ecke, F., Elston, D.A., Framstad, E., Henttonen, H., Hörnfeldt, B., Huitu, O., Imholt, C., Ims, R.A., Jacob, J., Jędrzejewska, B., Millon, A., Petty, S.J., Pietiäinen, H., Tkadlec, E., Zub, K., Lambin, X. 2013. Europe-Wide Dampening of Population Cycles in Keystone Herbivores. Science 340: 63-66. 

Ecke, F. & Hörnfeldt, B. 2005. Vådan av varmare vintrar för sork och lämmel. Miljöforskning 5 (5-6): 40-41. (pdf

Ecke, F., Christensen, P., Sandström, P. and Hörnfeldt, B. 2006. Identification of landscape elements related to declines of grey-sided vole populations. Landscape Ecology 21: 485-497. 

Ecke, F., Christensen, P., Rentz, R., Nilsson, M., Sandström, P. and Hörnfeldt, B. 2010. Landscape structure and the long-term decline of cyclic grey-sided voles in Fennoscandia. Landscape Ecology 25: 551-560 (http://www.springerlink.com/openurl.asp?genre=article&id=doi:10.1007/s10980-009-9441-x). 

Ecke, F., Magnusson, M. & Hörnfeldt, B. (2013). Spatiotemporal changes in the landscape structure of forests in northern Sweden. Scand. J. For. Res. 28: 651-667.

Ecke, F., Angeler, D. G., Magnusson, M., Khalil, H., and Hörnfeldt, B. 2017. Dampening of population cycles in voles affects small mammal community structure, decreases diversity, and increases prevalence of a zoonotic disease. Ecology and Evolution 7: 5331–5342. doi: 10.1002/ece3.3074

Hipkiss, T., Gustafsson, J., Eklund, U. and Hörnfeldt, B. 2013. Is the long-term decline of boreal owls in Sweden caused by avoidance of old boxes? J. Raptor Res. 47: 15-20. 

Hipkiss, T., Stefansson, O. and Hörnfeldt, B. 2008. Effect of cyclic and declining food supply on great grey owls in boreal Sweden. Can. J. Zool86: 1426-1431 (doi: 10.1139/Z08-131) (pdf). 

Hörnfeldt, B. 1994. Delayed density dependence as a determinant of vole cycles. Ecology75: 791-806. 

Hörnfeldt, B. 1995. Long-term decline in numbers of cyclic voles in northern Sweden. Rapport från Världsnaturfonden WWF Nr. 3: 95, pp. 21-24. 

Hörnfeldt, B. 1998. Miljöövervakningen visar på minskande sorkstammar! Fauna och Flora 95: 137-144. 

Hörnfeldt, B. 2004. Long-term decline in numbers of cyclic voles in boreal Sweden: analysis and presentation of hypotheses. Oikos 107: 376-392. (pdf

Hörnfeldt, B., Christensen, P., Sandström, P. & Ecke, F. 2006. Long-term decline and local extinction of Clethrionomys rufocanus in boreal Sweden. Landscape Ecology 21: 1135-1150. 

Hörnfeldt, B., Hipkiss, T. & Eklund, U. 2005. Fading out of vole and predator cycles? Proc. Roy. Soc. B 272: 2045-2049. (pdf

Khalil, H., Ecke, F., Evander, M., Magnusson, M. & Hörnfeldt, B. 2016. Declining ecosystem health and the dilution effect. Scientific Reports, 6, 31314.

Khalil, H., Olsson, G., Magnusson, M., Evander, M., Hörnfeldt, B., and Ecke, F. 2017. Spatial prediction and validation of zoonotic hazard through micro-habitat properties: where does Puumala hantavirus hole – up? Bmc Infectious Diseases 17: 523. doi: 10.1186/s12879-017-2618-z

Magnusson, M. 2015. Cyclic voles and Puumala hantavirus in a changing boreal landscape. Doktorsavhandling, Sveriges Lantbruksuniversitet, Umeå. 

Magnusson, M., Bergsten, A., Ecke, F., Bodin, Ö., Bodin, L. & Hörnfeldt, B. (2013). Predicting grey-sided vole occurrence in northern Sweden at multiple spatial scales. Ecology and Evolution 3: 4365-4376. 

Magnusson,_M., Ecke, F., Khalil, H., Olsson, G., Evander, M., Niklasson, & Hörnfeldt, B. 2015. Spatial and temporal variation of hantavirus bank vole infection in managed forest landscapes. Ecosphere 6 (9):163. (http://dx.doi.org/10.1890/ES15-00039.1; published online: 29 September 2015).

Magnusson, M., Hörnfeldt, B. & Ecke, F. 2015. Evidence for different drivers behind long-term decline and depression of density in cyclic voles. Pop. Ecol. 4: 569-580. (dx.doi.org/10.1007/s10144-015-0512-3; published online: 23 September 2015).

Niklasson, B., Nyholm, E., Feinstein, R.E., Samsioe, A. and Hörnfeldt, B. 2006. Diabetes and myocarditis in voles and lemmings at cyclic peak densities – induced by Ljungan virus? Oecologia 150: 1-7.


Läs mer här om annan forskning med anknytning till miljöövervakningen 

Läs mer här om miljöövervakningens, bakgrund mm 

Åter till startsida för Miljöövervakning av smågnagare  

Sidansvarig: bo-soren.wiklund@slu.se