Albin undersöker ekoparkers betydelse för vedlevande skalbaggar

Senast ändrad: 25 februari 2020
Man tar bort bark på ett liggande träd med en kniv

I landskap med höga naturvärden kombinerar skogsbolaget Sveaskog skogsbruk med naturvård i så kallade ekoparker. I två av dessa parker jobbar Albin Larsson Ekström med att studera förekomsten och sammansättningen av skalbaggar som lever av dött trä.

Berätta om dig själv!

Jag heter Albin Larsson Ekström, 25 år gammal. Jag kommer ursprungligen från Södermanland och gör nu mitt examensarbete i Umeå.

Vad handlar ditt examensarbete om?

I mitt examensarbete undersöker jag vedlevande skalbaggar i två av Sveaskogs ekoparker. Varje ekopark jämförs med ett referensområde där ett mer konventionellt skogsbruk utförs.

Syftet är att undersöka vikten av ekoparkerna för vedlevande skalbaggar, om ekoparkerna håller högre artrikedom och antal av vedlevande och rödlistade skalbaggar samt skillnader i skalbaggssamhällen. Jag undersöker även lokala död ved-strukturer för att se vilken påverkan dessa har på skalbaggarna.

Varför valde du det ämnet?

Skogslevande arter är högt i antal på Artdatabankens rödlista, många av dessa arter är vedlevande skalbaggar. Det är därför viktigt att studera denna grupp. Sveaskogs ekoparker förser en utmärkt möjlighet att studera artsamhällen både på en lokal nivå samt på landskapsnivå. Eftersom jag är väldigt intresserad av skoglig ekologi kändes detta som ett naturligt val.

Man i skog
Albin Larsson Ekström mäter levande och döda träd under sitt fältarbete. Data som han sedan kommer att koppla till fynden av skalbaggar. Foto: Paulina Bergmark, SLU

Kontaktinformation
Sidansvarig: susanna.bergstrom@slu.se