Totalhalter i mineraljorden

Senast ändrad: 27 juni 2018
soil-profile.png

De halter av makroämnen och spårämnen som redovisas i kartorna nedan är totalgeokemin på 50 cm djup. Kartorna är grundade på analyser av totalt 1 892 prov från perioden 1983-1987. Totalgeokemin beskrivs med viktandelen för de grundämnen som ingår i mineraljorden. För huvudelementen (makroämnen) baseras beräkningen av viktandelar normalt på oxider av grundämnet. Spårämnen däremot anges som rena element, normalt i enheten ppm (parts per million) vilket motsvarar mg/kg.

Modermaterialets geokemi

Skillnaderna i jordarternas mineralogi orsakas av att materialet brutits loss från olika bergarter med skiftande mineralogisk sammansättning. Det innebär också att den geokemiska sammansättningen, innehållet av olika grundämnen i markmineralen, varierar.

Modermaterialets geokemi utgör en av de naturgivna förutsättningarna som påverkar jordmånsutvecklingen, vegetationen och skogsekosystemet och som både bidrar till och begränsar skogens produktionsförmåga. Den har också stor betydelse för markens förmåga att neutralisera försurande nedfall.

Läs mer om makroämnen och spårämnen

På länkarna nedan kan du få du upp Sverigekartor som visar skogsmarkens medelhalter (i vikt-%) av respektive makroämne eller spårämne i mineraljorden på 50 cm

Fakta:

Analys av totalgeokemi

De halter av makroämnen och spårämnen som redovisas i kartorna är totalgeokemin på 50 cm djup. Totalgeokemin beskrivs med viktandelen för de grundämnen som ingår i mineraljorden. För huvudelementen (makroämnen) baseras beräkningen av viktandelar (vikt-%), normalt på oxider av grundämnet. Spårämnen däremot anges som rena element, normalt i enheten ppm (parts per million), vilket motsvarar mg/kg.

Totalgeokemin bestämdes på följande vis:

  • Provet siktades för att bli av med texturfraktionen > 2 mm
  • Femton gram av resterande jord homogeniserades genom malning.
  • Provet glödgades vid 1000 grader Celsius.
  • Provet uppslöts (smältes) fullständigt i en litiumboratsmälta.
  • Smältan löstes i HNO3 (salpetersyra).
  • Lösningen analyserades med ICP-metod.
Sidansvarig: cajsa.lithell@slu.se