Klimat

Senast ändrad: 27 november 2018
rain.jpg

Begreppet ’klimat’ beskriver vädrets genomsnittliga egenskaper under en längre period (ofta 30 år eller mer) för en ort, region, land eller ännu större områden. De egenskaper som ingår i begreppet klimat utgörs främst av temperatur och nederbörd, men även andra uppmätta meteorologiska variabler såsom vind, luftfuktighet, lufttryck, strålning etc. ingår.

Olika områden på jorden eller inom länder kan indelas i klimatzoner, där varje klimatzon har ett likartat klimat. För större områden används i regel ett klimatklassifikationsschema kallat Köppens system. De perioder om 30 år som ofta används för att beskriva ett klimat kallas normalperiod. Den referensperiod (standardnormalperiod) som för närvarande används i Sverige är 1961-1990.

Även Sverige har regionala klimatskillnader och kan således indelas i olika klimatzoner. Inom det svenska skogsbruket används ofta en nationell klimatzonering (Odin et al., 1983) baserad på temperatursumma (se nedan) och höjd över havet.

Klimatzoner

Klimatzoneringen är en grov indelning av klimatet. Inom klimatzonerna skiftar klimatet stort beroende på lokala faktorer som påverkan av havsströmmar, avstånd från kuster och stora sjöar samt höjd över havet.

Områdena i lä av Skandinaviska fjällkedjan har ett lokalkontinentalt klimat, vilket innebär större skillnader i temperatur och nederbörd mellan sommar och vinter samt relativt lite nederbörd jämfört med mer kustnära områden. Längs västkusten och delar av ostkusten är klimatet mer maritimt, och utmärks av mindre skillnader mellan sommar och vinter. Påverkan av havet finns inte bara längs kusterna utan även i västra Jämtland där varmare, fuktigare luftmassor från Atlanten bryter igenom fjällkedjan. Klimatzoneringen framgår även tydligt i de enskilda kartorna för medeltemperatur, temperatursumma och vegetationsperiodens längd.

Kartan visar områden som positivt (kontinentalt klimatinslag) eller negativt (maritimt klimatinslag) avviker från det temperaturklimat som vore givet grundat enbart på latitud och höjd över havet.

Kartan är hämtad från Lundmark (1988)

Medeltemperatur

Årsmedeltemperatur

Kartan visar årsmedeltemperaturen under normalperioden 1961–1990 och är hämtad från SMHI

Jämför gärna med medeltemperatur i januari och juli nedan.

Medeltemperatur januari

Medeltemperatur juli

Kartan visar medeltemperaturen under januari för normalperioden 1961-1990 och är hämtad från SMHI.

 

Kartan visar medeltemperaturen under januari för normalperioden 1961-1990 och är hämtad från SMHI.

 

 

 

SparaSpara

SparaSpara

Årsnederbörd

Den dominerande vindriktningen i Sverige är mellan sydväst och väst. De fuktiga luftmassor som pressas in över Skandinavien möter ett stort hinder i fjällkedjan. Avkylningen av luften som sker vid ökande höjd leder till att fuktigheten faller ut i form av regn eller snö. Tillsammans med den låga sommartemperaturen i fjällområdet ger de stora nederbördsmängderna goda förutsättningar för bildning av glaciärer.

Den svenska västkusten har inget regnskydd av någon bergskedja och har därför relativt stora nederbördsmängder och ett klimat som kan betecknas som maritimt. När de fuktiga luftmassorna når västra sidan av det småländska höglandet uppstår samma effekt som vid fjällkedjan och detta område har därför de högsta nederbördsmängderna i Sverige. Ostkusten ligger i regnskugga och mottar därför små mängder nederbörd jämfört med västkusten.

 

Medelvärde av verklig årsnederbörd för normalperioden 1961-1990. Kartan hämtad från SMHI.

Humiditet under vegetationsperioden

Humiditet = nederbörd - avdunstning

Områden där tillskottet av vatten via nederbörd, är större än avdunstning och växternas transpiration tillsammans, betecknas som humida. Humiditeten spelar stor roll för vegetationens risk att drabbas av vattenbrist. Under vinterperioden tar vegetationen i princip inte upp något vatten och har då på sätt och vis en torkperiod oavsett hur stor nederbörden är. Humiditeten har därför störst betydelse under vegetationsperioden.

Den högsta humiditeten återfinns i områden med hög nederbörd och/eller låg temperatur. Dessa förhållanden råder i Sveriges västra och norra delar. I landets östra delar är nederbördsmängden lägre samtidigt som temperaturen är högre med låg humiditet som följd. I de östra delarna av landet är humiditeten under vegetationsperioden negativ och underskottet av vatten som uppstår under sommaren måste fyllas på under vintern. Torkperioder är av dessa orsaker vanligare i östra Sverige, men även västra Sverige kan drabbas av minst lika omfattande skador p.g.a. kraftig torka, eftersom träden där är sämre anpassade till vattenbristförhållanden.

Karta: Humiditet (1951-1980). Från Lundmark (1986).

Vegetationsperiodens längd

Vegetationsperioden definieras som den period under året då dygnsmedeltemperaturen överstiger +5oC fyra dagar i rad. Ungefär vid denna temperatur på våren är marken tillräckligt tinad för att aktiviteten i trädrötterna skall starta och vid motsvarande temperatur på hösten avstannar tillväxten inför vintern.

Förändringen av vegetationsperiodens längd följer i huvudsak förändringen av årsmedeltemperaturen från norr till söder. Tidpunkten för vegetationsperiodens början och slut kan dock variera inom ett område med samma längd på vegetationsperioden. Detta beror på effekter av stora sjöar och hav vilka värms upp långsamt och ger en nedkylningseffekt på våren och omvänt, en värmningseffekt på hösten.

De turbulenta luftströmmar som kommer in över Sverige huvudsakligen från sydväst ger upphov till stora variationer i vädret och därmed start och avslutningstidpunkt för vegetationsperioden. Denna effekt är störst i södra delarna av landet som inte ligger i skydd av fjällkedjan. De stora klimatskillnaderna mellan söder och norr gör att vegetationsperioden i sydligaste Skåne är dubbelt så lång som längst i norr. Effekten av höjden över havet framträder tydligt på småländska höglandet som har markant kortare vegetationsperiod än omgivande delar av Götaland.

Jämför även med: 
  • Sista vårfrost
  • Första höstfrost

Karta: Vegetationsperiodens genomsnittliga längd för normalperioden 1961-1990. Från SMHI.

 

 

 

 

Spara

Nederbörd under vegetationsperioden

Kartan gäller för korrigerad nederbörd 1951-1980 och kommer från Lundmark (1986).

Jämför med årsnederbörden (se ovan) och vegetationsperiodens längd (se ovan)

Spara

Temperatursumma

Temperatursumman är den sammanlagda dygnsmedeltemperaturen över +5o under vegetationsperioden. Detta mått ger alltså en beskrivning av hur varm vegetationsperioden är. Längs Götalands kuster är vegetationsperioden längre på den västra sidan. Temperatursumman däremot är ungefär lika stor, vilket beror på att ostkusten genom torrare och varmare somrar kompenserar för den något kortare vegetationsperioden jämfört med västkusten.

Gynnsamt temperaturklimat förekommer även längs Norrlandskusten. Allra närmast Östersjöns stränder ger den kylande havsluften dock en något lägre temperatursumma. Av kartan över temperatursumman framgår även att området närmast Mälaren och Hjälmaren har ett gynnsamt temperaturklimat under vegetationsperioden. I genomsnitt avtar temperatursumman med 58 dygnsgrader för varje breddgrads nordförflyttning och 90 dygnsgrader för varje 100 meters höjning över havsnivån.

Första höstfrost

Vattnets uppvärmningseffekt på hösten märks tydligt längs våra kuster och runt de större sjöarna, samt Jämtland som påverkas av värmande Atlantvindar. Lokalkontinentala områden såsom Småländska höglandet och norra Sveriges inland har däremot tidiga höstfroster vilket även innebär en kortare vegetationsperiod.

Kartan hämtad från SMHI

Sista vårfrost

Isolinjerna för de sista vårfrosterna följer i stort sett de för vegetationsperiodens längd. I södra Sverige upphör frost tidigt längs västkusten och Vänern och Vättern. Kontinental klimateffekt gör att frost förekommer relativt sent på Småländska höglandet. Östersjön har en liknande effekt för den yttersta kustremsan medan området strax innanför kusten har sen vårfrost. I norra Sverige avslutas vårfrosten i stort sett enligt latitud och höjd över havet. Påverkan av västliga vindar ger upphov till relativt tidigt avslut för vårfrost i Storsjöområdet.

Kartan hämtad från SMHI.

Från varmtempererad till kalltempererad zon

De sydligaste delarna av Sverige ligger i den varmtempererade zonen där sommarperioden är relativt varm och lång medan vintrarna inte är alltför stränga. I detta område är inslaget av lövträd stort och här förekommer flera "ädla" lövträdsarter som ek, bok, alm, lind och hassel. Mot norr blir klimatet kallare. Största delen av Svealand och Norrland ligger inom den kalltempererade zonen. Denna utmärks av kortare vegetationsperiod och långa vintrar. Största andelen av årsnederbörden faller i denna region under vegetationsperioden. Inom den kalltempererade zonen dominerar barrträd vilket gett upphov  till namnet "det norra barrskogsbältet". I nordligaste delen av Europa där barrskogen slutar, tar tundran vid. I den permanent frusna marken har träd mycket svårt att klara sig.

Nederbörd i Sverige

Vad gäller nederbörden kan den största delen av Sverige betecknas som ett humitt område genom att årsnederbörden är högre än avdunstning och transpiration Detta vattenöverskott är orsaken till Sveriges rikedom på vattendrag. Årshumiditeten är inte alltid ett bra mått på vattentillgången under vegetationsperioden. Genom att avdunstning och transpiration är hög under sommaren kan vattenbalansen periodvis vara negativ och ett nederbördsunderskott uppstår. Denna situation är vanlig framförallt i östra och södra Sverige. För att ge en mer rättvis bild av vattentillgången under vegetationsperioden visas humiditeten och nederbörden under vegetationsperioden på särskilda kartor.

Sveriges varierande temperaturklimat

Genom sin långsträckta form i nord-sydlig riktning skiljer sig temperaturklimatet i söder avsevärt från det i de nordliga delarna. Situationen kompliceras av påverkan av stora sjöar, hav, golfströmmen och höjd över havet. Årsmedeltemperaturen säger relativt lite om klimatet, en plats med varm sommar och sträng vinter kan ha samma årsmedeltemperatur som en plats med jämnare temperatur fördelning över året.

För vegetationen är temperaturklimatet under växtsäsongen av största vikt. Detta brukar beskrivas i en temperatursumma, vilket är den sammanlagda dygnstemperaturen över +5°. Denna gräns används även för att bestämma vegetationsperiodens längd.


Kontaktinformation

Johan Stendahl
Inst. för mark och miljö, SLU
Box 7014
750 07 UPPSALA

tel: 018-673801
fax: 018-673470

E-post: Johan.Stendahl@slu.se

Sidansvarig: cajsa.lithell@slu.se